﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 1603
Titel Liten geologisk encyklopedi
Titel.kortform Liten geologisk encyklopedi
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår 2011
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
Bakgrund
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för mark och miljö
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE aa-lava
ETYM Det hawaiianska uttrycket ”aa” i aa-lava innebär ”yta som man inte kan gå barfota på”.
svFK lava med mycket skrovliga, kantiga och slaggiga stelningsformer
enTE aa-lava

svTE abrasion
svDF slipning, repning, skrapning, etc. av en berggrundsyta genom fasta partiklar som transporterats av vind, vatten, is eller gravitationskraft
svRETE attrition, svallning
enTE abrasion

svTE svallning
svDF vågors eroderande verkan på en strand med resultatet att materialet omlagras
svRETE abrasion
enTE wave washing
enSYTE abrasion

svTE absorptionsspektrofotometri
svUPTE atomabsorptionsspektrofotometri
svDF kemisk analysmetod utförd genom att provet förångas och atomerna exciteras i gaslåga eller elektrisk ugn, varefter man mäter hur mycket atomerna i ångan absorberar olika våglängder, vilka är karakteristiska för bestämda grundämnen
svAN Graden av absorption är proportionell mot mängden av grundämnet i provet.
 Absorptionssignalen från provet jämförs sedan med signalen från lösningar med kända
 halter.
   Egentligen atomabsorptionsspektrofotometri.
enTE atomic absorption spectrometry
enSYTE AAS

svTE abyssal
OKGR adj.
svDF tillhörande djuphavsregionen, dvs. oceanbottnen nedanför kontinentalsluttningarna, vanligen på större djup än 2 000 meter
svAN Växtlighet saknas på dessa djup och de djur som existerar livnär sig på organiskt material i lösning och på organiska partiklar eller organismer som sjunkit ned från ovanliggande vattenlager.
enTE abyssal

svTE accessoriska mineral
svDF mineralkomponenter i en bergart vilka förekommer i så låg koncentration att de saknar betydelse för bergartsklassifikationen
svRETE huvudmineral
enTE accessory minerals

svTE adventivkrater
svSYTE parasitkrater
svFK vulkankrater som förekommer på flanken av en större vulkan
enTE lateral crater

svTE aerosol
svFK I luften finfördelade fasta partiklar.
enTE aerosol

svTE agat
svUPTE bandad agat
svFK Kryptokristallin form av kvarts, ofta bildad genom utfällning i hålrum (bandad agat).
enTE agate

svTE agglomerat
svDF sedimentär bergart bildad av vulkaniska utbrottspartikar
svAN Sammanhållet aggregat av vulkaniska bomber med i huvudsak rundade former jämte lapilli och aska i en koncentration av < 25 volymprocent.
enTE agglomerate
RIFR Två definitioner?/HNI

svTE akvifer
OKGR subst.
svDF geologisk formation som har tillräcklig vattengenomsläpplighet för att avge vatten i användbara mängder för konsumtion
svAN Rullstensåsar och grusavlagringar är vanligen mycket genomsläppliga och därför goda akviferer, när de innehåller grundvatten.
enTE aquifer

svTE albit
svFK Ett vanligen vitt fältspatmineral (natriumplagioklas) med kemisk formel NaAlSi&#x2083;O&#x2088; som är bergartsbildande bland såväl magmatiska som metamorfa bergarter. Albit uppvisar triklin symmetri och tillhör plagioklaserna.
svRETE plagioklas
enTE albite

svTE algonk
svSYTE proterozoikum
svFK Yngre prekambrium.
enTE algonkian

svTE alkalina bergarter
svDF magmatiska bergarter med högre halt av Na&#x2082;O+K&#x2082;O än som fordras för att bilda fältspat med tillgänglig SiO&#x2082;
enTE alkaline rocks

svTE alkalifältspat
svFK En samlingsbenämning för sådan fältspat där katjonen utgörs av alkalimetaller, t.ex. mineralen albit, pertit, mikroklin, ortoklas, adular och sanidin.
enTE alkali feldspar

svTE allokton
HONR 1
OKGR subst.
svDF överskjuten och transporterad berggrund
enTE allochthon

svTE allokton
HONR 2
OKGR adj.
svDF sammansatt av material som inte har bildats på platsen
svAN Används t.ex. om vissa kalkstenar. Om bergart eller bergartskomplex som genom tektoniska processer flyttats från platsen för sin bildning.
enTE allochthonous

svTE alluvialkon
svDF sedimentmassa avsatt utefter en strömfåra där en abrupt minskning av fårans lutning förekommer
svAN En alluvialkon är den terrestriska motsvarigheten till ett floddelta.
enTE alluvial fan

svTE alluvialslätt
svDF svagt lutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten
enTE alluvial plain
RIFR Samma som NE!?/HNI

svTE alluvium
svDF sedimentackumulation avsatt ur rinnande vatten
enTE alluvium

svTE alnöit
svFK Säregen porfyrisk, vulkanisk bergart som bildats i sprickor runt ett upptill igentäppt vulkanrör, där en explosion ägt rum på grund av starkt stegrat gastryck. Alnöiten har en tät grönaktig eller svart grundmassa, i vilken det ligger utspritt upp till ett par centimeter stora strökorn bestående av glänsande flak av svart glimmer (biotit). Dessutom finns det ofta även en del bitar av äldre bergarter som slitits loss vid vulkanexplosionen. Alnöiten är kalkrik och vittrar därför lätt och flyter ut som en sörja då den exponeras för vatten och luft. Alnöit är Medelpads landskapssten. Magmatisk bergart.
enTE alnöite

svTE alpin veckning
svFK Tertiär bergskedjeveckning i Sydeuropa och Asien som fortfarande pågår. Den alpina orogenesen resulterade i bildningen av Alperna och Himalaya då Eurasien kolliderade med sydliga kontinenter.
enTE alpine folding
RIFR alpin orogenes = synonym?/HNI

svTE alun
svFK Både en särskild kemisk förening och en klass av kemiska föreningar. Vardaglig benämning på dubbelsaltet kaliumaluminiumsulfat, KAl(SO&#x2084;)&#x2082; &#x00B7; 12H&#x2082;O. Alun är känt sedan antiken som läkemedel (sammandragande och blodstillande) och betmedel vid färgning. Alun används även vid vattenrening, garvning och limning av papper. Alun framställdes förr ur alunskiffer, lera eller bauxit.
svRETE alunskiffer
enTE alum

svTE alunskiffer
svUPTE gasbetong
svUPTE blå lättbetong
svFK Lerskiffer (sedimentär bergart) rik bl.a. på organiskt material (< 11 % C) och svavel (< 6 %) i form av järnsulfider. Namnet syftar på att bergarten förr nyttjades för framställning av alun (dubbelsaltet kalium-aluminiumsulfat med 12 kristallvatten). De svenska alunskiffrarna är svarta, bituminösa och innehåller ställvis utvinnbara mängder kolväten (kerogen) och uranföreningar. Vanligen ingår även kalk, som då är samlad till orsten (bituminös kalksten eller antrakonit), ofta som bollar i bankar. Alunskifferlager i den svenska berggrunden bildades under mellersta kambrium till äldre ordovicium, men har i många områden eroderats bort. Alunskiffrar uppträder i Sverige främst som olenidskiffer i övre kambrium. Lokaler med bevarad alunskiffer finns bl.a. på Öland, i Skåne, Östergötland, Västergötland och Närke samt i Storsjöområdet i Jämtland och längs fjällkedjan. Alunskiffer kan innehålla uran, vanadin och en rad andra metaller och ger ofta upphov till förhöjd radonstrålning. Den är Sveriges största fossila bränslereserv genom att de organiska beståndsdelarna kan bilda olja vid förhöjda temperaturer i berggrunden. Tidigare bröts alunskiffer i stor omfattning i Sverige och nyttjades som bränsle vid kalkbränning, som råvara vid alunframställning och oljeutvinning samt vid tillverkning av gasbetong (blå lättbetong). Alunskiffer är en presumtiv källa för produktion av uran.
enTE alum shale

svTE amfibol
svUPTE hydroxyl
svFK Mineralgrupp bestående av silikat av Ca, Mg, Fe, Al och Na i olika proportioner och med genomgångar i två riktningar som bildar spaltvinkeln 124°. Grupp av grönsvarta eller gröngrå silikatmineral som innehåller OH-grupper (syre-vätegrupper kallade hydroxyl) och järn, magnesium och kalcium. Vissa amfiboler är relativt rika på alkali (natrium) och har då en mer blågrön färg. Amfiboler kristalliserar med nål- eller prismaform. Den vanligaste amfibolen är hornblände.
svRETE hornblände
enTE amphibole

svTE amfibolit
svFK Omvandlad eller metamorf, svart till mörkgrön järnrik och kiselsyrafattig (basisk) bergart, främst uppbyggd av amfibolmineral (hornblände m.fl.) och plagioklas samt något biotit. Amfiboliten är ofta mer eller mindre tydligt förskiffrad. Moderbergarter som omvandlas är oftast diabas, gabbro eller basalt.
enTE amphibolite

svTE amorf
svFK Fast fas hos en kropp (ämne) utan att atomerna är kristallint ordnade. Kroppens yttre form kan därför förändras, oftast mycket långsamt, med tiden. Amorfa bergarter kan uppkomma genom att en smälta stelnar så snabbt att en ordnad textur inte hinner uppkomma. Vulkaniskt glas och obsidian (bergarter) är sådana exempel.
svRETE kristall
enTE amorphous

svTE anatexis
svDF partiell eller fullständig uppsmältning av sediment eller redan existerande bergarter i den övre delen av jordskorpan (litosfären)
svAN Kan betraktas som en övergång mellan metamorfos och total uppsmältning varvid bergarten migmatit bildas. Frigörs smältorna från sin moderbergart kan de stiga uppåt i jordskorpan och så småningom ansamlas till större kroppar i form av anatektiska graniter.
svRETE litosfär
enTE anatexis

svTE Ancylusgränsen
svDF Ancylussjöns högsta nivå
svRETE Ancylussjön
enTE Ancylus limit

svTE Ancylussjön
svFK Sötvattensstadium för ca 10 700--9 800 år sedan i Östersjöns utvecklingshistoria. Namnet kommer av att toppiga hattsnäckor av släktet Ancylus (särskilt Ancylus fluviatilis) kan hittas i sedimenten. Ancylussjön, som är det tredje stadiet i Östersjöns utveckling, uppkom genom att den kraftiga landhöjningen efter istiden grundade upp avloppet via Närkesundet från det kortvariga bräckta Yoldiahavet. Inströmningen av saltvatten avbröts och ett rent sötvattentillstånd blev följden. Ancylussjöns utlopp kom att ske dels genom ett sund i Göta älvdalen, dels genom Otteidsundet i södra Norge. (Tidigare ansågs avloppet ha skett genom den s.k. Svea älv mellan Kilsbergen och Tiveden. Vid Degerfors låg det s.k. Sveafallet, som skulle ha varit större än Niagarafallen. Detta torde dock aldrig ha haft med Ancylussjöns avlopp att göra.) De båda utloppen grundades upp och smalnade, vattenytan steg. På grund av den hastigare landhöjningen i norr kom vattenmassan att förskjutas söderut, varvid vattenytan steg i söder, Ancylustransgressionen. Ancylussjöns nivå nådde sitt högsta läge, Ancylusgränsen, och Ancylusvallen utbildades för ca 10 300 år sedan. Denna är tydligast på Öland och Gotland, men den kan också ses på många ställen längs exempelvis Smålandskusten, dock inte längre söderut. Ancylussjön låg då 10--15 m över havsytan. Västerhavet transgrederade (vattenytan steg) och fick via Stora Bält kontakt med Ancylussjön, som nu övergick till att bli det bräckta Littorinahavet. Vänern avsnördes samtidigt från den tidigare Ancylussjön. (Tidigare ansågs Ancylussjöns nya utlopp ha gått via Dana älv vid nuvarande Stora Bält.)
enTE Ancylus lake

svTE Ancylustransgressionen
svFK Vattenståndshöjning hos Ancylussjön pga. hastigare landhöjning i norr än i söder och som ledde till Ancylussjöns högsta nivå.
svRETE Ancylussjön
enTE Ancylus transgression

svTE Ancylusvallen
svFK Terrängformation som bildats där Ancylussjön haft sin högsta nivå. Ancylusvallen är tydligast på Öland och Gotland, men den kan också ses på många ställen längs exempelvis Smålandskusten, dock inte längre söderut.
svRETE Ancylussjön
enTE Ancylus wall

svTE andesin
svFK Ett silikatmineral i plagioklas-serien. Mineralet är ofärgat eller vitt.
enTE andesine

svTE andesit
ETYM Namnet härleds från bergskedjan Anderna i Sydamerika.
svFK Finkornig, mörkfärgad lavabergart eller intermediär vulkanit ( 65 - 52% SiO&#x2082;) bestående av en mikrokristallin till glasig grundmassa av Na-plagioklas (andesin) och ett eller flera mafiska mineral som biotit, hornblände och pyroxen. Även strökorn ingår samt låga halter kvarts. Andesitens motsvarande djupbergart är diorit. Magmatisk ytbergart.
svRETE dacit, diorit
enTE andesite
RIAN Tidigare beskrivning: ’ Vulkanisk bergart, ibland porfyriskt utbildad, med strökorn av plagioklas (andesin), amfibol och biotit. Andesit motsvarar djupbergarten diorit.’/HNI

svTE anhydrit
svFK Ortorombiskt saltmineral, besläktat med gips, men utan kristallvatten (CaSO&#x2084;). Vanligt i evaporitlagerföljder.
enTE anhydrite

svTE anortit
svFK Ett mineral i gruppen plagioklasfältspater som förekommer rikligt i jordskorpan. Anortit har den kemiska sammansättningen CaAl&#x2082;Si&#x2082;O&#x2088; (kalcium, aluminium, kisel, syre). Anortit hör till det triklina kristallsystemet och har en hårdhet på 6--6,5. Perfekt spaltbarhet i en av de kristallografiska riktningarna samt god i en andra riktning. Färgen är normalt färglös eller vit. Brottet är ojämnt till mussligt och glansen glasig. Anortit är den mest kalciumrika fasta lösningen bland plagioklaserna där albit återfinns i seriens andra ände. Anortit förekommer i magmatiska och metamorfa bergarter. Anortit har även hittats på platåer på månen och i prover från kometen Wild 2 som upptäcktes 1978.
enTE anorthite

svTE anrikningshorisont
svDF horisont (t.ex. rostjord i en podsol) i ett jordlager vilken har berikats genom tillsats av material från överliggande horisonter
svAN De ackumulerade materialen kan vara seskvioxider (järn- eller aluminiumföreningar), karbonater, lösliga salter, lermineral eller en blandning av två eller flera av dessa material. Dessa ansamlingar kan förekomma i form av beläggning eller konkretioner eller kan fördelas mer eller mindre enhetligt i horisonten.
svRETE skenhälla
enTE illuvial horizon
enSYTE B horizon

svTE anstående
OKGR subst.
svDF förekomst av berggrund
svRETE autokton <HONR 1>, fast klyft, in situ
enTE solid bedrock
enSYTE bedrock

svTE antiklinal
svFK En uppveckning, dvs. den konvexa sidan är riktad uppåt.
enTE anticline

svTE antracit
svFK Den renaste formen av stenkol med 92--98 % av grundämnet kol. Antracit är svartglänsande, hård och har mer eller mindre mussligt brott. Anses vanligen utgöra slutprodukten i förvandlingen av växtdelar från torv via brunkol mot grafit.
enTE anthracite

svTE orsten
svSYTE antrakonit
svFK Mörkfärgad, bituminös kalksten, ofta med karakteristisk ”oljelukt” (fotogenlukt) i färskt brott. Förekommer vanligen i bankar eller linsformade konkretioner i bituminös skiffer (oljehaltig alunskiffer). Sedimentär bergart.
enTE stinkstone
enSYTE antraconite

svTE apatit
svFK En grupp mineral bestående av kalciumfosfat + fluorid, klorid och/eller hydroxyl [Ca&#x2085;(PO&#x2084;)&#x2083;(F,Cl,OH)]. Hexagonala eller monoklina kristallformer. Apatit kan vara fettglänsande till glasglänsande, färglös, gul, grön, röd, blå eller grå. Mineralet uppträder accessoriskt i nästan alla magmatiska bergarter. Apatit definierar hårdheten 5 i Mohs’ skala. Den viktigaste naturliga fosforkällan i våra skogsmarker. Apatit är en viktig råvara för handelsgödselindustrin. Apatit är också det mineral som huvudsakligen utgör tändernas emalj.
enTE apatite

svTE aragonit
svFK Ortorombiskt kalciumkarbonat, CaCO&#x2083;. Förekommer ofta i nålform i recenta sediment och som ursprunglig beståndsdel i vissa organiska skal. Omvandlas lätt till kalcit.
enTE aragonite

svTE ardennisk
svFK Tillhörande den kaledoniska orogenesens kulmen i yngre silur (ludlow).
enTE ardennian

svTE arenit
svFK Bergart huvudsakligen bestående av partiklar av sandstorlek, dvs. 63 µm--2 mm.
svRETE sandsten
enTE arenite

svTE arkeikum
svFK Äldre prekambrium. Eon som omfattar tidsintervallet mellan Jordens födelse (4 600 Ma före nutid) och 2 500 Ma före nutid.
enTE archaeozoic

svTE arkos
svFK En sandsten som innehåller minst 25 % fältspat (dvs. > 25 %) och instabila bergartsfragment i proportion > 3:1. Kornen är mer eller mindre kantiga, sorteringen dålig--måttlig och bergartens färg ofta röd- eller gråaktig. Arkos bildas vanligen vid snabb mekanisk och samtidigt långsam kemisk vittring av granitiska bergarter med efterföljande kort transport till sedimentationsområdet och är därvid en typisk postorogen bergart.
enTE arkose

svTE arkosisk litarenit
svFK En sandsten som innehåller minst 25 % fältspat och instabila bergartsfragment i proportion mellan 1:1 och 1:3.
enTE feldspathic litharenite

svTE artesisk akvifer
svSYTE sluten akvifer
svDF akvifer i vilken grundvattnet står under sådant tryck att grundvattennivån i en brunn nedförd i akviferen står högre än övre begränsningytan av den vattenförande formationen
enTE artesian aquifer

svTE artesisk källa
svDF källa vars vatten trycks upp från en artesisk akvifer
svRETE artesisk akvifer
svAN Se springkällan i Leksand.
enTE artesian spring

svTE aska
svDF de mest finkorniga, stoftartade partiklar som avsätts vid vulkaniska explosioner
svRETE tuff, vulkanisk aska
enTE ash

svTE askflöde
svSYTE pyroklastiskt flöde
svSYTE glödande lavin
svDF mycket upphettad blandning av vulkanisk aska och gas, som i samband med ett explosivt utbrott transporteras med hög hastighet nedför sidorna av en vulkan eller längs markytan
enTE ash flow

svTE assimilation
svDF process som innebär att magma med sig införlivar främmande bergartsmaterial
svRETE magma
svAN Detta kan ske antingen genom smältning eller genom reaktion med materialet, så att dess mineral är i kemisk jämvikt med magman.
enTE assimilation

svTE astenosfär
svDF övre delen av jordmanteln, vilken kännetecknas av att den mycket långsamt låter sig deformeras, till skillnad från mantelns undre del (mesosfären) som synes vara stel
enTE astenosphere

svTE astroblem
svDF resterna av en forntida, kraterformad fördjupning i jordytan förorsakad av ett meteoritnedslag
svRETE krater <HONR 2>
enTE astrobleme

svTE atoll
svDF ringformat korallrev som omsluter en grund lagun
svAN Recenta atoller är speciell vanliga i Stilla Havet.
enTE atoll

svTE Atterbergs kornstorleksskala
svFK Geometrisk decimalskala föreslagen av svensken A. Atterberg (1846--1916). Skalan omfattar i första hand sju kornstorleksklasser med följande gränser mellan klasserna: 200, 20, 2, 0,2, 0,02, 0,002 mm. Kornstorleksklasserna har namnen block, sten, grus, mo, mjäla och ler.
svRETE block, grus, ler, mjäla <HONR 1>, mo <HONR 1>, sten <HONR 2>
enTE the Atterberg scale

svTE attrition
svFK Slipning, repning, skrapning, etc. av de i ett sediment ingående partiklarna under transport av vind, vatten eller is.
svRETE abrasion
enTE attrition

svTE augit
svFK Mineral ingående i pyroxengruppen med sammansättningen (Ca,Mg,Fe,Al)(Al,Si)&#x2082;O&#x2086;.
enTE augite

svTE autigen
OKGR adj.
svDF bildad in situ
svRETE in situ, sedimentation
svAN Används om mineral som har bildats på platsen och alltså inte undergått någon transport och sedimentation.
enTE authigenic

svTE autokton
HONR 1
OKGR subst.
svDF bergart eller bergartsserie som vilar på den plats där den ursprungligen bildades
svRETE anstående, fast klyft, in situ
svAN Berggrund som ej förflyttats, dvs. befinner sig in situ.
enTE autochthonous

svTE autokton
HONR 2
OKGR adj.
svDF sammansatt i huvudsak av partiklar som bildats på platsen
svEX Revkalkstenar, evaporiter.
svRETE autigen
svAN Ungefär synonym till autigen, vilket dock avser mineral.
enTE autochthonous

svTE azoikum
ETYM Grek. ”utan liv”.
svFK Den del av jordens historia i vars bergarter inga spår av liv påträffats, nämligen från jordens födelse till för ca 3 200 miljoner år sedan.
enTE azoic

svTE azurit
svSYTE kopparlasur
svFK Ett djupblått till violettblått monoklint karbonatmineral med den kemiska sammansättningen Cu&#x2083;(CO&#x2083;)&#x2082;(OH)&#x2082;. I begränsad utsträckning en kopparmalm. Det uppträder som sekundärt mineral tillsammans med malakit i vittrings- och oxidationszonen hos sulfidkopparmalmer.
enTE azurite
RIFR Annan förklaring från kopparlzur: ”Ett azurblått mineral av kopparkarbonat med formeln 2CuCO&#x2083; &#x00B7; Cu(OH)2&#x2082;.”/HNI

svTE backmyr
svFK myr på sluttande yta, vanlig i förfjälls- och fjällterräng
svAN Vegetationen påverkas av nederbörd och översilande fastmarsvatten.
enTE soligenous mire

svTE Baltica
svFK Kontinent som för ca 600--420 miljoner år sedan (dvs. från senproterozoikum till silur) sträckte sig från nuvarande Norge i väster till Ural i öster.
svRETE Baltiska skölden
enTE Baltica

svTE Baltiska issjön
svFK Det första utvecklingsstadiet för ca 15 000--11 600 år sedan i Östersjöns historia. Issjön bildades genom att de enorma mängderna smältvatten från isen dämdes upp av isfronten. Dräneringen fick en komplicerad utveckling. För ca 13 000 år sedan uppstod ett utlopp vid Billingens norra spets då isfronten drog sig tillbaka och iskanten ”släppte” från berget. Men klimatet försämrades för ca 12 800 år sedan och isen anslöt åter till Billingen och issjön dämdes upp. Ytan steg under yngre dryas-fasen och kom som högst att ligga 25 m över havet. Återigen förbättrades klimatet och isfronten retirerade norrut och en dramatisk tappning ägde rum för ca 11 600 år sedan. Sjöytan sänktes till havsnivån på några få år. Baltiska issjöns vatten innehöll stora mängder uppslammade lerpartiklar från landisens smältvatten. När dessa sedimenterade bildades glacialleror, ofta varviga leror.
svRETE Ancylussjön, Littorinahavet, Yoldiahavet
enTE baltic ice lake

svTE Baltiska skölden
svSYTE Fennoskandiska urbergsskölden
svFK Ett 1--3 miljarder år gammalt berggrundsområde bestående av prekambriska bergarter (urberg). Den Baltiska skölden har i stora drag vuxit från nordost mot sydväst genom nybildning av kontinental jordskorpa. De äldsta delarna (ca 3 miljarder år) finns i Ryssland, Nordnorge och östra och norra Finland, medan de yngsta (ca 1 miljard år) återfinns i Sydvästsverige och Sydnorge.
svRETE Pangea
enTE Baltic shield

svTE Baltoskandia
svFK Geografisk-geologisk benämning på Skandinavien, Finland och de baltiska staterna.
enTE Baltoscandia

svTE bandning
svDF omväxlande parallella lager med olika färg, kornstorlek med mera i en bergart
enTE banded
RIFR Eng.?/HNI

svTE bankad
svDF bestående av 30--100 cm tjocka lager
svAN Används om sedimentära bergarter.
enTE thick-bedded

svTE bankning
svFK struktur hos berggrunden innebärande att denna genom sprickytor uppdelats i skivor (bankar) vilka är tillnärmat parallella med berggrundsytan
svRETE bankad
enTE sheeting
RIFR Jfr engelskan i ”bankad”?/HNI

svTE barriärrev
svDF långsträckt smalt korallrev mer eller mindre parallellt med stranden
enTE barrier reef

svTE baryt
svSYTE tungspat
svFK Mineral av bariumsulfat, BaSO&#x2084;. Ett vitt, gult eller färglöst mineral som utgör den viktigaste bariummalmen.
enTE barite
enSYTE baryte

svTE bas
svUPTE syra
svFK Kemiskt ämne som strävar efter att ta upp vätejoner (protoner). Baserna innehåller negativt laddade joner och är starkare ju större tendens att uppta protoner de har. Basiska (eller alkaliska) ämnen verkar neutraliserande på syror. Motsatsen till basisk är sur, motsatsen till bas är syra.
svRETE basisk, pH-värde, sur <HONR 1>
enTE base

svTE basalkonglomerat
svSYTE bottenkonglomerat
svDF konglomerat som inleder en sedimentär lagerföljd efter en hiatus, dvs. ett strandsediment bildat vid transgression
svRETE hiatus
enTE basal conglomerate

svTE basalt
svFK Kiselsyrafattig (ca 49 % SiO&#x2082;), basisk vulkanisk bergart (magmatisk ytbergart, stelnad lava, lavabergart) bestående av kalciumrik plagioklas och rikligt med mörka silikatmineral såsom olivin, pyroxen och eventuellt amfibol. Har ofta en sekundär pelarformig förklyftning. Den förekommer både som lava och som tuff (aska), och är ofta till stor del glasig. Basalt är den vanligaste vulkaniska bergarten på Jorden. Exempel är ”Giants causeway” på Irland och Rallate i Skåne. Basalt omvandlas vid metamorfos till amfibolit.
svRETE diabas
enTE basalt

svTE basisk
svFK Uttryck inom petrologin för magmabergart vars SiO&#x2082;-halt är 45--52 viktprocent.
enTE basic

svTE basisk bergart
svFK Beteckning för magmatisk bergart med låg kiselsyrahalt (ca 45--52 % kiseldioxid, SiO&#x2082;).
enTE basic rock
enSYTE mafic rock

svTE basit
svFK Basisk bergart med SiO&#x2082; < 52 %.
enTE basite

svTE basmineralindex
svFK En snabbmetod för mineralogisk jordartsgranskning. Genom separation i en tung vätska med densiteten 2,68 kg/dm&#x00B3; av ingående mineralkomponenter i jordarten kan indexbestämning utföras på mellansandfraktionen. Mineral innehållande kalcium eller magnesium är ofta tyngre och avskiljs lätt. Korrektioner får göras för glimmer (+) eller malmmineral (&#x2212;). Basmineralindex definierades av markforskaren Olof Tamm (1934) såsom viktprocenten mineralkorn med densiteten > 2,68 kg/dm&#x00B3; i mellansandfraktionen. Basmineralindex används för att visa jordartens innehåll av näringsrika och lättvittrade mineral, vilka i allmänhet har densiteter överstigande 2,68 kg/dm&#x00B3;. Sådana mineral är kalcit, dolomit, apatit, epidot, klorit, biotit, muskovit, kalciumrik plagioklas, hornblände, pyroxener och andra mörka mineral. Genom glimmermineralens egenheter att lätt spjälkas upp i tunna flak blir resultatet att glimmer flyter i den tunga vätskan. Att man beräknar basmineralindex i mellansandfraktionen har endast praktiska orsaker. Medelgoda jordarter (moränjordar) har basmineralindex runt 10, svaga jordar ligger ner mot 4 eller lägre och goda jordar överstiger 18. Basmineralindexmetodens viktigaste värde är att den ger ett medel att bedöma en av de många på skogsproduktionen inverkande faktorerna. Bördighet som har sin orsak i tillfört näringsrikt grundvatten kommer inte till uttryck genom basmineralindex. Analysmetoden tillämpas ej längre på grund av de tunga vätskornas giftighet.
enTE base mineral index

svTE batolit
svFK Komplext uppbyggd djupbergartskropp med en tvärsnittsarea av 100--100 000 km&#x00B2; vars begränsningsytor i sidled vanligen stupar brant nedåt. En batolit sammansätts oftast av flera smärre plutoner, vilkas sammansättning för det mesta är granitisk, granodioritisk eller tonalitisk.
enTE batholith

svTE batyal
OKGR adj.
svFK Tillhörande kontinentalsluttningarna, mellan ca 200 och 2 000 m djup.
enTE bathyal

svTE bauxit
svFK Grå, gul eller rödbrun sedimentär residualbergart med konkretionär, jordig eller pisolitisk karaktär. Bauxiten består av växlande mängder av olika aluminiumoxidhydratmineral (böhmit, diaspor, gibbsit m.fl.) jämte järnoxidhydrater, vilka sistnämnda ger bergarten dess röda färg. Bergarten bildas i tropiskt regnrikt klimat genom kemisk vittring av aluminiumrika bergarter (exempelvis nefelinsyenit) under goda dränageförhållanden. Bauxit utgör det viktigaste materialet för framställning av aluminiummetall.
enTE bauxite

svTE bentisk
svSYTE bentonisk
svDF bottenlevande
svAN Äldre synonym bentonisk.
enTE benthic

svTE bentonit
svFK Mjuk, plastisk och ljust färgad lera (jordart) eller sedimentär bergart som väsentligen består av lermineral (främst tillhörande smektitgruppen, t.ex. montmorillonit) och därjämte kolloidal kiselsyra. Bentonit bildas genom omvandling eller kemisk vittring av glasigt, vulkaniskt tuffmaterial eller aska. Bergarten känns hal i vått tillstånd och kan ta upp stora mängder vatten varvid volymen kraftigt ökar. I Sverige förekommer bentonit som tunna lager i kambrosiluriska bergarter. Det mäktigaste lagret (1,8 m tjockt) är funnet på Kinnekulle i Västergötland. Bentonitleran spelar även en stor roll i slutförvaret av använt kärnbränsle där den används som en buffert mellan berggrunden och kopparkapseln. Bentonitlera används också vid klarning av viner och som klumpförebyggande medel.
enTE bentonite

svTE bergart
svDF fast beståndsdel i jordskorpan, som bildar berg och berggrund
svAN Sammansatt av ett eller oftast flera mineral av varierande mängd. En bergart kan vara sedimentär (avlagrad eller kemiskt utfälld), magmatisk (utkristalliserad ur en magma) eller metamorf (omvandlad). Bergarter är utgångsmaterialet för bildningen av den lösa jordavlagringen genom de vittringsprodukter som avsätts i form av moräner eller andra sediment. Olika bergarter ger upphov till olika jordar med skilda egenskaper och kornstorlekssammansättningar. Jordarnas bildning från bergarterna hänger i vårt land samman med inlandsisars och vattens inverkan. Bergarterna indelas efter deras uppkomstsätt.
enTE rock

svTE bergartslära
svDF petrologi
enTE petrology

svTE berggrund
svDF fast berg, antingen blottat eller täckt av lösa sediment- eller jordlager.
svRETE fast klyft
enTE bedrock

svTE bergolja
svFK Petroleum.
enTE petroleum

svTE bergskedja
svAVTE bergskedjeveckning
svFK Sammanhängande system av mer eller mindre parallella bergsryggar. Bergskedjor har bildats genom veckning eller kantställning av berggrundsblock vid tektoniska rörelser. Sådana processer kallas bergskedjebildning eller orogenes. Mindre lämplig benämning är bergskedjeveckning. Bergskedjorna har ofta avsevärd höjd, delvis beroende på bergarten som vanligen är motståndskraftig mot erosion men kanske främst genom isostatiska jämviktsrörelser.
 Även platåer med längsgående karaktär kan anses ingå i en bergskedja. Ur geologisk synvinkel rekommenderas användandet av begreppet veckberg.
svEX Appalacherna, Klippiga bergen, Alperna, Himalaya och den Skandinaviska fjällkedjan (Skanderna) som ingår i Kaledoniderna.
svRETE veckberg
enTE mountain range

svTE bindsten
svSYTE revkalksten
svDF autokton kalksten bestående av rambyggande organismer med sedimenterade kalkpartiklar i hålrummen
svRETE bioherm
enTE bindstone

svTE biofacies
svDF ett sediments eller en bergarts biologiska utbildning eller karaktär, dvs. dess fossilinnehåll, ofta använt vid lateral jämförelse
enTE biofacies

svTE biogen
svSA om bergart
svDF bildad genom någon form av biologisk inverkan
svEX De flesta kalkstenar är biogena, liksom även alla biokemiska bergarter.
enTE biogenic

svTE bioherm
svFK Kalkstensmassa, oftast ett rev, formad som en dom eller lins och uppbyggd av sedentära organismer, vanligen rambyggare.
enTE bioherm

svTE biokemisk
svSA om bergart
svDF bestående av mineral som utfällts under inverkan av organismer
svEX Kalktuffer och hornstenar kan t.ex. vara biokemiska bergarter.
svRETE biogen
enTE biochemical

svTE biostratigrafi
svDF stratigrafi eller lagerföljd baserad på fossil, dvs. studium av successionen av taxa inom sedimentära lagerföljder. Biozon är den
 grundläggande biostratigrafiska enheten.
enTE biostratigraphy

svTE biotisk
svDF hänförande sig till livsformer och livsyttringar
enTE biotic

svTE biotit
svFK Mörkbrun eller svart glimmer med formeln K(Mg,Fe)&#x2083;(OH,F)&#x2082;(Al, Fe)Si&#x2083;O&#x2081;&#x2080;. Karakteriseras av sin perfekta spaltbarhet efter ett plan och sin mörka färg. Vittrar lätt varvid guldglänsande ytor bildas (”kattguld”). Mineralet tillhör gruppen fyllosilikater. Förekommer rikligt i graniter, granodioriter, pegmatiter och dioriter. Lättvittrat mineral som utgör en viktig kaliumkälla i skogsmarken.
enTE biotite

svTE biozon
svFK tredimensionellt avsnitt av lagerföljden, karakteriserat av förekomst av ett eller flera bestämda taxa, vanligen arter
enTE biozone

svTE bittersalt
svSYTE epsomsalt
svSYTE engelskt salt
svFK Hydrat av magnesiumsulfat med formeln MgSO&#x2084; &#x00B7; 7H&#x2082;O. Saltet framställdes första gången 1694 ur mineralkällorna i den engelska kurorten Epsom. Den ljusa mineraljorden kring källan kallades magnesia alba officinalis (alba = vit), som är detsamma som mineralet epsomit, med formeln MgSO&#x2084; &#x00B7; 7H&#x2082;O. Havsvatten innehåller naturligt magnesiumsulfat, varför det koksalt (natriumklorid) som utvinns genom indunstning av havsvatten i saliner alltid är förorenat med en hel del magnesiumsulfat. Magnesiumsulfat har laxerande verkan.
enTE bitter salt
laUPTE magnesia alba officinalis

svTE bitumen
svDF fasta eller flytande hydrokarboner med olika färg, hårdhet och flyktighet
svEX Petroleum och asfalt är exempel på bitumen.
enTE bitumen

svTE bituminös
enTE bituminous
svSA om bergart
svDF som innehåller bitumen
svEX Oljeskiffer, alunskiffer och orsten.

svTE ”black smoker”
svFK Form av hydrotermalverksamhet inom en oceanisk spridningszons centrala rift. Heta (350 °C) vattenlösningar med däri lösta tungmetaller (Fe, Cu, Zn och Pb) utströmmar genom skorstensliknande bildningar på havsbottnen. Vid kontakten mellan havsvattnet och de heta lösningarna sker utfällning av tungmetaller i form av mycket små sulfidpartiklar, vilka ger de utströmmande hydrotermala lösningarna deras svarta färg.
enTE black smoker

svTE block
svFK Kornstorleksfraktion eller bergartspartikel av bestämd storlek enligt något definierat klassifikationssystem. Enligt Atterbergs system partiklar > 200 mm. Enligt SGF:s skala > 600 mm.
enTE boulder

svTE blocklava
svFK Trögflytande, högviskös lava som på ytan utvecklar blockiga
 stelningsformer.
enTE block lava

svTE blodsten
svSYTE hematit
svSYTE järnglans
svFK Äldre benämning för hematit. Järnmineral tillhörande oxidgruppen med formeln &#x03B1;-Fe&#x2082;O&#x2083;. Färgen hos den massiva och jordiga varianten är röd till rödbrun medan den grovkristallina varianten är blågrå till blåsvart med metallisk lyster. Karakteriseras framför allt av sitt röda streck på en oglacerad porslinsplatta eller den röda pulverfärgen.
   Andra benämningar är järnglans eller hematit. Hematit är också en vanlig järnmalm och förekommer allmänt i malmfälten i Bergslagen. Globalt utgör hematit det viktigaste järnmalmsmineralet.
svRETE blodstensmalm
enTE hematite

svTE blodstensmalm
svFK Malm av blodsten. Namnet blodstensmalm kommer av att när den repas eller pulvriseras får den en röd färg.
svRETE blodsten
enTE red iron ore

svTE blottning
svDF exponering av en viss berggrund eller ett sediment
enTE outcrop
enSYTE exposure

svTE blyglans
svSYTE galenit
svSYTE blysulfid
svFK Ett sulfidmineral som ofta innehåller silver och uppträder tillsammans med zinkblände eller andra sulfidmineral. Kemisk formel PbS. Mineralet är världens enda blymalm av betydelse. I Sverige förekommer mineralet på ett flertal platser och den största brytningen har ägt rum i Sala, Guldsmedshyttan och Kaveltorp i Västmanland, Saxberget och Garpenberg i Dalarna samt i Vassbo, Idre, Dalarna och Laisvall, mellersta Lappland. Blyglans kallas ibland även galenit eller blysulfid.
enTE galena

svTE blålera
svFK Vardaglig benämning dels på lera i sjöars och vissa mossars bottenlager, dels på en del moränleror. Karakteristisk är den blågrå färgen som vanligtvis kommer av att järn i avlagringen föreligger i reducerad form. Efter genomluftning blir blålera gråaktig eller gråbrun.
enTE blue clay

svTE bohusgranit
svFK En lokal variant av den magmatiska djupbergarten granit. Den förekommer i norra Bohuslän mellan Gullmarn och Idefjorden samt väster om, grovt betraktat, en linje genom Idefjorden och Bullaresjöarna. I väster, längs kusten och på öarna, övergår bohusgraniten i gnejs. Bohusgraniten består precis som granit i huvudsak av kiseldioxidrika mineral så som fältspat och kvarts samt mindre mängder av bland annat glimmer. Färgen varierar från grå till röd beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. Vanligen är bohusgraniten jämnt småkornig. Bohusgraniten har haft stor användning som gatsten och som byggnadssten och ornamentsten. Den var förutsättningen för den omfattande stenindustrin i norra Bohuslän under årtiondena runt sekelskiftet 1900.
enTE bohus granite

svTE bottenmorän
svUPTE ytmorän
svDF morän, som avlagrats under bottensmältande, dynamiskt aktiva glaciärer
svAN Bottenmoränen är opåverkad av alla yttre faktorer utom att den är hårt packad av isens tyngd. Den är också mindre rik på sten och block än vanlig morän, s.k. ytmorän, och dess ytform är ofta flack eller svagt kuperad. Bottenmoräner är oftast täckta av ytmorän, men drumliner och radialmoräner är exempel på synliga, långsträckta bottenmoräner. En form av mycket hårt packad bottenmorän kallas (folkligt) pinnmo.
svRETE pinnmo
enTE basal till

svTE breccia
UT -ek’sia
svDF grovkornig ( > 2 mm) klastisk bergart (fragmentbergart), bestående av kantiga korn och bergartsfragment inbäddade i en finkornigare mellanmassa oftast av kvarts eller kalkspat
svAN Olika typer av breccia finns; rivningsbreccia, talusbreccia, eruptivbreccia m.fl.
enTE breccia

svTE brott
svDF avsöndringsyta (brottyta) hos ett mineral vilken ej följer ett kristallografiskt definierat plan
svAN Brottet är vanligen på ett eller annat sätt ojämnt.
enTE fracture

svTE brunkol
svSYTE lignit
svDF kol av låg kvalitet, närmast att likna vid omvandlad torv
svAN Brännbar, brun till brunsvart, organisk sedimentbergart. Vanligen finner man bevarade växtstrukturer hos brunkol.
enTE brown coal
enSYTE lignite
RIAN Borttaget: ’som i grad av inkolning befinner sig mellan torv och lignit’/HNI

svTE brunsten
svUPTE mangandioxid
svFK Ett mjukt järnsvart eller mörkt stålgrått mineral (pyrolusit) med formeln MnO&#x2082;. Det är det mest betydelsefulla malmmineralet för framställning av mangan. Teknisk benämning på mangandioxid är brunsten.
enTE pyrolusite

svTE bärnsten
svFK Fossilt harts, utgörande kåda från utdöda barrträd. Bärnsten består till 80 % av i alkohol olösligt harts, övrigt av lösliga hartser, bärnstenssyra och eteriska oljor. Den är vanligen gul i olika ljusa eller mörka nyanser och ofta flammigt genomskinlig. Bärnsten kan innehålla fossil av insekter eller djur- och växtfragment och har därigenom fått stor paleontologisk betydelse.
enTE amber

svTE böljeslagsmärken
svSYTE vågrippel
svDF sedimentstruktur bildad genom vågrörelser över sedimentationsytan
enTE wave marks
enSYTE ripples

svTE C-horisont
svFK Internationell beteckning för det föga påverkade underlaget i en jordmån. Modermaterial för jordmånsbildning.
enTE C horizon

svTE catena
svSYTE katena
svDF sekvens av jordmåner med ungefärligen samma ålder, utvecklade på liknande modersmaterial och uppträdande under liknande klimatiska förhållanden, men som har skilda egenskaper beroende på variation i terräng (relief) och dränering
enTE catena

svTE cement
svFK Bindemedel mellan kornen i en sedimentär bergart, bestående av kemiskt utfällda mineral (kiseldioxid, karbonater eller järnoxider).
enTE cement

svTE cementation
svDF process varigenom ett klastiskt sediment hopläks till bergart på grund av utfällning av mineral i sedimentets kornmellanrum (porer)
enTE cementation

svTE cementering
svFK sammanbindning av sedimentkornen genom kemisk utfällning av mineral i porutrymmena (genom trycklösning och/eller ur cirkulerande porvatten), vilket innebär att sedimentet övergår i bergart (litifieras)
enTE cementation

svTE chamosit
svFK Ett grågrönt-svart, järnhaltigt kloritmineral som utgör en viktig järnmalmskälla, ofta förekommande som oolitmalm. Kemisk formel (Mg,Fe)&#x2083;(AlSi&#x2083;)O&#x2081;&#x2080;(OH)&#x2088;.
enTE chamosite

svTE charnockit
svFK Hyperstenförande bergart som bildats under högt tryck och hög
 temperatur. Gulgröntonad, ljusfärgad, medium till grovkornig magmatisk bergart som till största delen innehåller mineralen kvarts och mikroklin. Hallands landskapssten.
enTE charnocite

svTE chert
svFK Hård, ytterst finkornig och tät sedimentbergart, vilken består av mikro- till kryptokristallin kvarts (kalcedon) och opal utfällda genom kemiska eller biologiska processer. Chert bildar bergartslager men även konkretioner, t.ex. i form av flinta, i vissa kalkstenar.
enTE chert

svTE coltan
svUPTE kolumbit
svUPTE tantalit
svFK Det vardagliga namnet för kolumbit-tantalit, en mattsvart malm som bland annat innehåller de sällsynta grundämnena niob och tantal i varierande mängder.
   Tantalit är ett samlingsnamn för flera olika mineral med hög halt av tantal. Kolumbit (columbite) är ett av dessa mineral. I Sverige har mindre fynd av kolumbit gjorts bl.a. i fältspatbrottet Varuträsk (Västerbottens län) och vid Rödberget på östra Väddö (Stockholms län).
enTE coltan

svTE Conraddiskontinuiteten
svDF seismisk diskontinuitetsyta inom den kontinentala jordskorpan som skiljer den övre, väsentligen granitoida delen av skorpan (sial) från den huvudsakligen av basiska och intermediära bergarter sammansatta undre delen (sima)
svRETE inkonformitet <HONR 1>, sial, sima
svAN Conraddiskontinuiteten kan inte överallt påvisas inom kontinenterna. Observera att begreppet diskontinuitet bör ersättas med inkonformitet.
enTE Conrad unconformity

svTE cyklotem
svDF serie av strata bildade under en upprepad sedimentationscykel, framför allt karakteristisk för de karbonska kolförekomsterna
svAN Lagren är omväxlande kontinentala och marina.
enTE cyclothem

svTE dacit
ETYM Namnet härleds från den antika romerska provinsen Dacia, i nuvarande Rumänien.
svFK Finkornig lavabergart med en mineralsammansättning motsvarande andesit men med mindre Ca-plagioklas och mer kvarts. Dacitens motsvarande djupbergart är granodiorit. Ingår i gruppen kvartsdioritiska bergarter. Bergarterna inom denna grupp innehåller mer än 10 volymprocent kvarts. Detta innebär praktiskt sett att bergarterna i sina medel- till grovkorniga former uppvisar för ögat iakttagbara kvartskorn. Plagioklas dominerar mineralinnehållet vid sidan av kvarts, kalifältspat, amfibol och biotit. Magmatisk ytbergart.
svRETE andesit, granodiorit
enTE dacite
RIAN Tidigare anmärkning: Kiselsyrarik (gränsande till intermediär) magmatisk ytbergart eller lavabergart som ingår i gruppen kvartsdioritiska bergarter. Bergarterna inom denna grupp innehåller mer än 10 volymprocent kvarts. Detta innebär praktiskt sett att bergarterna i sina medel- till grovkorniga former uppvisar för ögat iakttagbara kvartskorn. Plagioklas dominerar mineralinnehållet vid sidan av kvarts, kalifältspat, amfibol och biotit.

svTE dagbrott
svFK Plats för utvinning av malm, industrimineral, brunkol och stenkol om fyndigheten ligger ytligt så att brytning kan utföras under bar himmel till skillnad från djupbrytning i orter under jord. Genom att man i dagbrott undviker besvärliga transporter och dåliga arbetsförhållanden är det mycket ekonomiskt, jämfört med att bryta i orter. Viktiga dagbrott finns bland annat i Sydamerika med förekomster av järnmalm och bauxit.
enTE strip mine
enSYTE surface mining

svTE deformationszon
svDF svaghetszon i berggrunden utefter vilken berggrunden rör sig
enTE deformation zone

svTE De Geer-morän
svDF små moränryggar, vanligen ett par hundra meter långa och upp till 55 meter höga
svAN Förekommer svärmvis och anses vara bildade innanför inlandsisens kant men i sprickor parallellt med denna.
enTE De Geer moraine

svTE delta
ETYM Efter den grekiska bokstaven &#x0394;.
svDF den i horisontalplanet mer eller mindre triangellikt formade partikelavlagring som bildas av en flod vid dess mynning i en sjö eller ett hav
svEX Det klassiska exemplet utgör Nilens delta.
enTE delta

svTE deltaisk
svFK Delta-, deltaavlagrad.
svRETE delta
enTE deltaic

svTE denudation
svDF erosion av jordytan varvid material transporteras från högre liggande till lägre områden och en topografisk utjämning sker
enTE denudation

svTE denudationsgräns
svFK Erosionsgräns.
svRETE denudation
enTE erosional boundary

svTE destruktiv zon
svFK Kontakten mellan två litosfärplattor som rör sig mot varandra. Den ena plattan tvingas vid kollisionen ned under den andra och resorberas av manteln.
svRETE konsumtion
enTE destructive zone

svTE devon
svFK Den äldsta senpaleozoiska perioden. Devon är även namnet på motsvarande system. Geologisk period som inträffade ca 416--359 miljoner år före nutid. Jordytan bestod då av jättekontinenten Gondwana runt sydpolen (varifrån dagens sydliga kontinenter och sydliga delar av Europa och Asien inklusive Indien härstammar) och de nordliga kontinentalblocken Laurentia (ungefär nuvarande Nordamerika), Baltica (Nordeuropa), Siberia, Kazachstania och Kina. Under den föregående perioden silur började dessa block kollidera med varandra och den kaledoniska bergskedjebildningen (däribland den skandinaviska bergskedjan) uppstod och avslutades sedan under devon. Resultatet blev bl.a. en större sammanhängande kontinent kallad Laurasien. Under devon slog en stor meteorit ned i det nuvarande Dalarna och Siljansringen uppstod. Den biologiska utvecklingen var snabb under devon. Vegetationen bestod av lummer-, fräken- och ormbunksväxter och i faunan märktes de första flygande insekterna och tack vare vegetationens utveckling lades grunden för landlevande djur. Sålunda började ryggradsdjuren sin evolution under devon, som framför allt inbegrep fiskarnas kanske viktigaste utvecklingsfas då benfiskar och kvastfeniga fiskar, t.ex. grod- och salamanderfiskar, från vilka det anses att fyrfotadjuren utvecklats, kom till.
   Perioden uppkallad efter grevskapet Devon i England, eftersom det var där man började undersöka lagren från denna tid.
enTE devonian

svTE diabas
svFK Basisk magmatisk gångbergart huvudsakligen bestående av plagioklas och pyroxen. Karakteriseras ofta av ofitisk textur (regellöst orienterade listformade plagioklaskristaller omslutna av pyroxen). Kornstorlek huvudsakligen mellan basaltens och gabbrons.
svRETE basalt, gabbro
enTE dolerite
GE UK
enSYTE diabase
GE US

svTE diagenes
svDF alla processer som försiggår i ett sediment efter dess avsättning eller sedimentation men före eventuell vittring och metamorfos, såsom kompaktion, cementering, autigenes, utlösning, utfällning, omkristallisering, konkretionsbildning, konsolidering, silicifikation
enTE diagenesis
RIFR Delvis extensionell definition!/HNI

svTE diakron
OKGR adj.
svFK Av varierande ålder, t.ex. ett basalkonglomerat som bildats i strandlinjen alltefter hand som havet ryckt fram vid en transgression.
svRETE metakron
enTE diachronous

svTE diamant
svFK Mineral bestående av grundämnet kol vars atomer är bundna till varandra med kovalent bindning (elektronparsbindning). Dessa starka bindningar finns på atomens alla fyra sidor vilket gör diamant till det hårdaste naturliga materialet. Diamant kristalliserar i det kubiska systemet och uppträder ofta som oktaedriska kristaller med rundade kanter eller böjda ytor.
enTE diamond

svTE diamiktit
svFK Övergripande term som oberoende av bildningssätt (genes) avser en osorterad eller dåligt sorterad, icke kalkhaltig sedimentär bergart avsatt på land.
svRETE tillit
enTE diamictite

svTE diamikton
svFK Allmän term för en jordart som motsvarar diamiktit. Diamikton är ett osorterat sediment som kan bestå av alla korngrupper från stora block ned till molekylstorlek. I princip utgörs den av större fragment, sten och block i en grundmassa (matrix) av finare kornstorlekar. Diamikt sammansättning avser således en blandning av olika kornstorlekar. 
svRETE morän
enTE diamictone

svTE diapir
svDF uppveckning orsakad genom att ett lättare material (ofta salt) trängt upp genom överliggande bergartslager
svRETE saltdom, saltplugg
enTE diapir

svTE diatoméer
svFK Kiselalger med ofta specifika krav på miljön och därför viktiga studieobjekt vid paleoekologisk analys av kvartära-tertiära lagerföljder, restaurering av sjöar, dokumentation av försurning och andra undersökningar.
enTE diatoms

svTE diorit
svFK Kvartsfri magmatisk djupbergart av intermediär karaktär som innehåller plagioklas tillsammans med mörka mineral som biotit, hornblände och pyroxen. Jämfört med gabbro har diorit en mer albitrik plagioklas. Diorit ingår i gruppen grönstenar och bidrager till god bonitet i skogsmark.
enTE diorite, gabbro

svTE diskonformitet
svSYTE erosionsdiskordans
svDF mer eller mindre parallella lager åtskilda genom en erosionsyta
enTE disconformity

svTE inkonformitet
HONR 1
svAVTE diskontinuitet
HONR 1
svDF yta vid vilken seismiska vågor abrupt ändrar hastighet
svAN Observera att begreppet inkonformitet bör ersätta diskontinuitet.
enTE unconformity

svTE inkonformitet
HONR 2
svAVTE diskontinuitet
HONR 2
svDF avbrott i sedimentation, oavsett orsak eller tidsutdräkt, vanligen beroende på erosion
svAN Observera att begreppet inkonformitet bör ersätta diskontinuitet.
enTE unconformity

svTE inkonformitet
HONR 3
svAVTE diskontinuitet
HONR 3
svDF yta skiljande två olika bergarter, t.ex. ett förkastningsplan
svAN Observera att begreppet inkonformitet bör ersätta diskontinuitet.
enTE unconformity

svTE diskontinuitetsyta
svSYTE korrosionsyta
svDF oregelbunden gräns mellan två inkonforma strata, bildad genom upplösning av sedimentytan under sedimentationsavbrottet
enTE discontinuity surface

svTE diskordans
svSYTE vinkeldiskordans
svDF skevlagring, dvs. en kontakt där lagren från två olika sedimentationsomgångar ligger i vinkel mot varandra
svRETE korsskiktning
enTE angular unconformity

svTE divergens
svFK Spridning åt olika håll. Divergens inom plattektoniken beskriver att plattorna avlägsnas från varandra. Divergerande gränser där plattorna rör sig från varandra. Motsats: konvergens.
enTE divergence

svTE djupbergart
svSYTE plutonisk bergart
svFK Löst definierat begrepp avseende en magmatisk bergart som stelnat på betydande djup under jordytan. Djupbergarter är vanligen grovkristallina. 
enTE plutonic rock
enSYTE abyssal rock

svTE djupgrav
svDF långsträckt ca 2 km djup fördjupning i oceanbottnen intill kontinentalsluttningen och parallell med kustlinjen
svRETE kontinent
svAN Djupgravar uppstår i destruktiva zoner där sima-plattan (oceanbotten) tvingas ned under den motståndskraftigare sial+sima-plattan (kontinentalblock).
enTE trench

svTE djuphav
svDF de delar av haven som uppnår större djup än 200 m, dvs. utanför kontinentalsocklarna
enTE deep sea

svTE djuphavsslätt
svDF plan region av havsbotten på djup > 4 000 m
svAN Djuphavsslätten bildas genom att sediment täcker en ursprungligen ojämn bottentopografi.
enTE abyssal plain

svTE dolomit
HONR 1
svFK Trigonalt, bergartsbildande, vitt till gulbrunt karbonatmineral, ofta bildat genom omvandling av kalcit t.ex. genom metasomatos (dolomitisering). Kemisk formel CaMg(CO&#x2083;)&#x2082;. Bildningsbetingelser ej fullständigt klarlagda men anses bildas vanligast i sedimentär miljö.
svRETE dolomitisering
enTE dolomite

svTE dolomit
HONR 2
svSYTE dolomitsten
svFK Karbonatbergart, huvudsakligen uppbyggd av mineralet dolomit. Bergart som uppträder i form av dolomitmarmor (metamorf bergart) eller dolomitsten. Liksom kalksten, förekommer dolomit som både sedimentär och kristallin bergart.
   I Sverige finns det inga kända förekomster av sedimentär dolomit. All den svenska dolomiten är kristallin och dessutom väldigt gammal (närmare två miljarder år). I Norge finns en yngre kristallin dolomit i fjällberggrunden och i Estland och Lettland finns sedimentära dolomiter av samma ålder som vår gotländska kalksten. Dolomit har som kalkningsmedel i allmänhet mer positiv effekt än rent kalkstensmjöl och används som tillsats eller kompensation för baskatjoner vid kvävegödsling.
enTE dolomite
enSYTE dolostone

svTE dolomitisering
svDF diagenetisk process, varvid kalcit ersätts av dolomit
svRETE dolomit <HONR 1>
enTE dolomitization

svTE dopplerit
svUPTE krutjord
svFK Hårda bildningar eller konkretioner av kalciumhumat som förekommer i vissa torvslag. Dopplerit består av humussyror utfällda i sprickor och håligheter i och under torven. Även ytbeläggningar förekommer. Den är gråbrun, vid torkning svart och kolglänsande. Ibland kan en jordart fullständigt impregneras av dopplerit, t.ex. beckjord, den gotländska ”krutjorden”.
enTE dopplerite

svTE droppsten
svUPTE stalagmit
svUPTE stalaktit
svDF kalksten bildad genom utfällning ur droppande vatten i grottor, framför allt som stalaktiter (från tak) och stalagmiter (från golv)
enTE dropstone
enSYTE dripstone
enSYTE stalactite
enSYTE stalagmite

svTE droppstenar
svUPTE snowball earth
svFK Ett modernt myntat uttryck för isolerade bergartsfragment som påträffats i finkorniga vattenavsatta sedimentära bergarter och som tolkats som bevis för en världsomspännande nedisning benämnt ”Snowball Earth”. Kornstorleken varierar från små stenar till stora block.
enTE dropstones

svTE drumlin
svUPTE stötsidesdrumlin
svUPTE läsidesdrumlin
svUPTE svärm
svFK Glacial landform (moränkulle) med karakteristisk valryggsliknande form, som bildats under inlandsisen genom att isen deponerat material runt en uppstickande bergknalle eller kärna av morän. Längdsträckningen speglar isens rörelseriktning. Ligger massorna kvar endast på knallens läsida men skrapats bort på stötsidan talar man om läsidesdrumliner eller på engelska crag-and-tail. Har massorna däremot avsatts på stötsidan av ett bergshinder, kan en s.k. stötsidesdrumlin ha utbildats. Drumliner uppträder ofta i ”svärmar”, var och en upp till någon kilometer lång och en halv kilometer bred. Höjden 5--50 m. I Sverige påträffas särskilt väl utbildade drumliner vid Hackvad på Närkeslätten samt längs Norrlandskusten, i Norrlands inland och i sydvästra Sveriges dalgångar.
enTE drumlin
enUPTE crag-and-tail

svTE dunglera
svFK Ålderdomlig benämning på en mycket styv, humusblandad glaciallera på Östgötaslätten.
enTE heavy clay mixed with organic matter

svTE dy
svSYTE sjödy
svDF mörkbrun, kornig jordart som består av kemiskt utfälld humussubstans
svAN Dybottnar bildas främst i små näringsfattiga skogssjöar och i gölar på mossar. 
enTE dy

svTE dyn
svSYTE sanddyn
svSYTE stranddyn
svUPTE transversaldyn
svUPTE longitudinell dyn
svDF flygsand som blåst ihop och ansamlats som en liten kulle eller rygg
svAN Dynen är därmed en, visserligen löst sammanhållen, sedimentär avlagring. Dyner är vanliga på stränder med stora mängder sand och i sandöknar. Oftast utbildas dynerna med sin längdriktning tvärs den förhärskande vindriktningen och kallas då transversaldyner, vilka är de vanliga i Sverige. Sträcker de sig längs med vindriktningen kallas de longitudinella dyner. Dyner kan nå ansenliga höjder, den högsta i Sverige är 30 m. Genom att sanden blåser över från vindsidan till läsidan kommer dynen att vandra, vilket kan orsaka stor förödelse, något som kan påskyndas av betning och bränning av beväxta sandmarker innanför det öppna dynfältet. Skyddsskog av tall planteras därför där man befarar dynvandring. Sådan skog brukas med kraftiga restriktioner för avverkning. Gamla dyner kan vara skogklädda med ek eller tall men är mycket näringsfattiga.
enTE dune

svTE dynamometamorfos
svDF metamorfos som utvecklas i den översta delen av jordskorpan längs förkastningar och överskjutningar
svAN Omvandlingen innebär nedkrossning av de bergarter som befinner sig inom en rörelsezon.
enTE dynamometamorphism

svTE dysubstans
svDF humus som transporterats med yt- och grundvatten till en sjö där humusämnena fällts ut och brunfärgat vattnet
svAN Detta kan ske från marker där produktionen av humus, vilket sker i aerob miljö, är riklig och miljön samtidigt är sur. Dysubstans är en väsentlig komponent i sjödy. Dysubstans kan påvisas genom mörkfärgning av lut till skillnad från gyttjesubstans.
enTE organic matter
enSYTE humopel

svTE dödis
svDF en från den tillbakadragande inlandsisen avskild ismassa som blivit liggande kvar på en plats genom att ytavsmältningen frilagt så mycket morän på ytan att ismassans avsmältning minskat eller nästan upphört
svRETE dödisgrop, dödismorän
svAN Dödisen smälte sakta och fanns kvar långt efter att isen försvunnit men lämnade, sedan den smält ned, kvar s.k. dödismorän. Dödisar kan i en del fall ha blivit överlagrade av stora moränmassor. Sådan dödis gav upphov till en grop i marken, en s.k. dödisgrop, när dödisen smält.
enTE dead ice
enSYTE stagnant ice

svTE dödisgrop
svSYTE kittel
svDF grop uppkommen i samband med att isblock, som bäddats in i morän eller isälvsmaterial under isavsmältningen, smälte
svAN Detta resulterade i ett småkulligt dödislandskap av morän (småkulligt moränlandskap) eller gällande isälvssediment i ett kamelandskap. De sista isblocken som smälte efterlämnade dödisgropar eller dödishålor som i dag kan vara sjöar eller torvhålor.
enTE kettle
RIFR kittel = synonym?/HNI Ja, enl. PAM.

svTE dödismorän
svDF moränryggar och sänkor i oregelbundet mönster
svRETE dödis
svAN Dödismorän har bildats i en avsmältande, uppsprucken och stillastående is.
enTE ablation moraine

svTE ekonomisk geologi
svDF studium och utvinning av ekonomiskt användbart bergartsmaterial, såsom malmer, kolväten, stenkol, stensalt och övrig nyttosten (industrimineral)
enTE economic geology

svTE endogen
OKGR adj.
svSA om geologiska processer och deras bildningar
svDF vilka har sitt ursprung inom Jorden
svRETE exogen
enTE endogenetic

svTE eocen
svFK Den näst äldsta epoken under tertiärtiden. Enligt modernare nomenklatur är eocen den mellersta epoken inom perioden paleogen och inföll för ca 55,8 till 33,9 miljoner år sedan. Under den tiden hade kontinentaldriften definitivt skilt Australien från Antarktis, som därmed kom att kylas ned av att kallt vatten kunde cirkulera runt kontinenten. Strax efter eocen bildades den inlandsis som ännu täcker Antarktis.
enTE eocene

svTE yngre proterozoikum
svAVTE eokambrium
svFK Äldre benämning på yngre proterozoikum, perioden närmast före kambrium för ca 650--542 miljoner år sedan. Bergarter från denna tid återfinns i Visingsöformationen, som karakteriseras av kvartssandstenar, röda och gröna arkoser, kalksandstenar, kalkstenar och lerskiffrar. Mindre lämplig (gammalmodig) benämning på yngre proterozoikum.
enTE eocambrian

svTE eolisk
svFK Vind-, vindtransporterad. Om sediment och sedimentära strukturer vilka betingats av att sedimentet transporterats av och avlagrats från luft i rörelse.
enTE eolian

svTE eon
svFK Den längsta geokronologiska enheten som är överordnad era. Jordens historia indelas i tre eoner: arkeikum (3 800--2 500 miljoner år sedan) med erorna eoarkeikum, paleoarkeikum, mesoarkeikum och neoarkeikum; proterozoikum (2 500--542 miljoner år sedan) med erorna äldre (paleoproterozoikum), mellersta (mesoproterozoikum) och yngre (neoproterozoikum) proterozoikum. Vidare eonen fanerozoikum (ca 542 miljoner år till nutid) med erorna paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum. Den lagerföljd som bildas under en eon kallas eonotem.
svRETE eonotem
enTE eon

svTE eonotem
svDF den största kronostratigrafiska enheten, omfattande alla bergarter som bildats under den motsvarande geologiska eonen
svRETE eon
enTE eonothem

svTE epeirogenes
svDF process av långsamma, vertikala hävningsrörelser hos jordskorpan, vilka ger upphov till större höjningar, insjunkningar och mjukare lagerböjningar
svRETE orogenes
svAN Härvid bildas fastlandsområden utan att bergarterna omvandlas i nämnvärd
 grad. Vid orogenes, bildandet av bergskedjor, deformeras däremot jordskorpan.
enTE epeirogeny

svTE epicentrum
svDF punkt på jordytan som ligger rakt ovan en jordbävnings centrum
enTE epicentre
GE GB
enSYTE epicenter
GE US

svTE epidot
svFK Ett grönt eller gulgrönt silikatmineral med i huvudsak Ca, Al och Fe.
enTE epidote

svTE epiklastisk
svSA om sediment eller motsvarande bergart
svDF vars beståndsdelar utgörs av fragment av den fasta delen av jordskorpan
enTE epiclastic

svTE epikontinentalhav
svSYTE grundhav
svDF det hav som ligger på kontinentalblocken, oftast i deras ytterområden
svAN Grundhav som utbreder sig över shelfen eller förekommer inom en kontinent.
svEX Exempel på sistnämnda typ utgör Östersjön och Bottniska viken.
svRETE kontinentalsockel
enTE epicontinental sea

svTE epok
svFK Geokronologisk enhet. Den kambriska perioden indelas t.ex. i tre epoker: Tidig, medel-, senkambrium (eller äldre, medel- och yngre kambrium, eller holmia-, paradoxides- och olenidepoken).
enTE epoch

svTE era
svFK Den näst längsta geokronologiska enheten (efter eon). De geologiska erorna är: äldsta, mellersta och yngsta arkeikum jämte äldsta, mellersta och yngsta proterozoikum samt paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum.
enTE era

svTE eratem
enTE erathem
svFK Den näst största (efter eonotem) kronostratigrafiska enheten, omfattande alla bergarter som bildats under motsvarande geologiska eran.

svTE erosion
svDF de processer varigenom jord eller bergarter bryts ned (vittrar) och transporteras från en plats till en annan
svAN Nedbrytningsprodukterna forslas bort genom luft, vatten och is i rörelse.
enTE erosion

svTE erosionsdiskordans
svFK Diskonformitet.
enTE disconformity

svTE erosionsgräns
svSYTE denudationsgräns
svDF den horisontella gränsen för ett litosoms utbredning, bildad genom erosion
svRETE erosion
enTE erosional boundary
RIFR Jfr denudation!/HNI

svTE eruption
svDF utgjutande eller utslungande av vulkaniska produkter, dvs. lava, pyroklastiskt material och gaser, på den fasta jordytan eller havsbottnen ur en krater eller spricka i berggrunden
svRETE lava
enTE eruption

svTE eruptiv
svFK Extrusiv, magmatisk.
enTE igneous

svTE etage
svSA kronostratigrafisk term
svDF de bergarter som bildats under den motsvarande geologiska tiden
enTE stage

svTE eugeosynklinal
svDF den del av en geosynklinal som är belägen utanför miogeosynklinalen, från kratonen räknat, och som karakteriseras av vulkanism
enTE eugeosyncline

svTE eustatiska rörelser
svDF världsvida variationer i havsnivån, orsakade av förändringar i djuphavsområdenas storlek och form och polarisarnas omfattning
enTE eustacy

svTE evaporit
svFK Bergart bildad genom utfällning ur hypersalina vatten, framför allt bestående av stensalt (halit), gips och anhydrit. Icke-klastisk bergart bildad genom indunstning av havsvatten.
enTE evaporite

svTE exogen
svFK Om processer vilka har Solen som energikälla och som utifrån påverkar jordytan. Sådana processer är vittring och denudation. Förknippad med geologiska processer på jordytan eller resultat av dessa processer.
enTE exogenic

svTE extrusiv
svSYTE effusiv
svSYTE eruptiv
svFK Om på jordytan bildad magmatisk bergart, såväl lava som pyroklastit.
   Även benämning på bergartskroppen.
enTE extrusive

svTE facies
svFK Ett sediments eller en bergarts utbildning eller karaktär, ofta använt vid lateral jämförelse.
svRETE biofacies, litofacies, sedimentär facies
enTE facies

svTE faneritisk
svSA om bergart
svDF vars minerala komponenter kan urskiljas med blotta ögat
enTE phaneritic

svTE fanerozoikum
ETYM Grek. ”tydligt liv”.
svFK Den del av jordens historia då organismer med hårdvävnad existerar, varom vittnar ofta talrika fossil i de sedimentära bergarterna. Fanerozoikum sträcker sig från nutiden ca 542 miljoner år tillbaka.
enTE phanerozoicum

svTE fast klyft
svDF blottad berggrund
svAN Uttrycket används i mindre skala än ”anstående”, speciellt om blottningar för att betona att bergarterna inte är transporterade, t.ex. som moränblock. 
svRETE anstående, autokton <HONR 1>, berggrund, in situ
enTE bedrock

svTE felsisk
svFK Mnemotekniskt uttryck som används för mineral och bergarter med höga halter av fältspater, fältspatoider och kvarts med ursprung i benämningar i engelskan för feldspar + lenad (feldspatoid) + silica + c. Uttrycket tillämpas på magmatiska bergarter med förekomst av lätta, ljusfärgade mineral men även som benämning av mineralen kvarts, fältspater, fältspatpoider och muskovit såsom grupp. Enligt den kemiska klassifikationen av magmatiska bergarter innebär det att kiselsyrahalten ligger över 52 viktprocent SiO&#x2082;. Det motsvaras av begreppet mafisk.
svRETE mafisk
enTE felsic

svTE Fennoskandiska skölden
svFK Den urbergsplatta som finns i större delen av vårt land. I vissa landsdelar finns yngre bergarter ovanpå urberget, främst i fjällen, Skåne, Öland och Gotland men även inom några få andra områden där kambrosilurbergarter finns bevarade. Urbergsplattan har vandrat genom de plattektoniska rörelserna från våra nuvarande breddgrader för ca 2 800 miljoner år sedan ner till ekvatorn för 1 800 miljoner år sedan. Där låg den i 200 miljoner år innan den började vandringen ner till Sydpolen. För 700 miljoner år sedan började den åter att vandra norrut och befinner sig nu åter på den 60:e breddgraden på norra halvklotet.
enTE the Fennoscandian shield

svTE fingrus
HONR 1
svDF kornfraktion med kornstorlek 6--2 mm
enTE fine gravel

svTE fingrus
HONR 2
svDF jordart där fingrusfraktionen utgör den karakteriserande delen och där den del av materialet som har en kornstorlek mindre än 20 mm innehåller mindre än 5 viktprocent ler
enTE fine gravel

svTE finjord
HONR 1
svSA inom geologi
svDF jordart bestående av kornfraktionerna sand, silt och ler
enTE fine soil

svTE finjord
HONR 2
svSA inom geoteknik
svDF jordart bestående av kornfraktionerna silt och ler
enTE fine soil

svTE finlera
svUPTE mellanlera
svUPTE styv lera
svUPTE mycket styv lera
svDF jordart där den del av materialet som har en kornstorlek mindre än 20 mm innehåller mer än 25 viktprocent ler
svAN Finlera kan indelas i mellanlera med lerhalt på 25--40 viktprocent, styv lera med lerhalt på 40--60 viktprocent och mycket styv lera med lerhalt överstigande 60 viktprocent.
enTE fine clay

svTE firn
svDF omkristalliserad, grovkornig snö som är en övergångsform mellan snö och glaciäris
enTE firn

svTE fjord
svDF genom överfördjupning bildad, vattenfylld dalgång som har förbindelse med havet
svEX Gullmarsfjorden intill Lysekil på västkusten.
enTE fjord
enSYTE firth

svTE flexur
svFK En mjuk lagerböjning, ofta i form av en monoklinal.
svRETE monoklinal
enTE flexure

svTE flinta
svFK Homogen, grå till svart hornsten med mussligt brott; förekommer framför allt som konkretioner i kalksten, t.ex. kritkalksten.
svRETE chert
enTE flint

svTE flusspat
svFK Ett glasglänsande, färglöst, rött, blått, grönt, violett eller brunt färgat mineral med god oktaederspaltning. Sammansättningen är CaF&#x2082;.
enTE fluorite
enSYTE fluorspar

svTE fluvial
OKGR adj.
svFK Flod-, flodtransporterad.
enTE fluvial

svTE flysch
svFK Grusiga, sandiga, siltiga och märgliga, graderade sediment. Ursprungligen avseende endast de sediment som avsattes framför de alpina skollorna före den alpina orogenesens huvudfas.
enTE flysch

svTE flytsten
svDF kalksten med partiklarna (minst 10 % > 2 mm) ”flytande” i finkornig matrix
svRETE grundmassa
enTE floatstone

svTE flyttblock
svFK Stora stenblock som blivit transporterade med hjälp av is, det kan vara inlandsisar eller glaciärer. Man anser att de flesta flyttblocken i Sverige i dag har blivit transporterade under den senaste istiden. Flyttblocken transporteras på och i inlandsisar och glaciärer och förflyttas i isens rörelseriktning. Då isen smälter hamnar flyttblocken på den underliggande markytan. Flyttblocken kan också ha transporterats i flytande isberg och därför hamna långt ifrån det ursprungliga isområdet. Dessa block och stenar kan benämnas ”dropstones”, som dock ej får förväxlas med droppsten som är samlingsnamnet för de olika kalkstensformationer som bildas av att kalciumkarbonat fälls ut ur kalciumhaltigt, hårt vatten.
svRETE droppsten, droppstenar
enTE erratic boulder
enRETE dropstones

svTE fläckskiffer
svFK Låggradigt kontaktmetamorf, fyllitisk skiffer med porfyroblaster (fläckar) bestående av mineral som t.ex. andalusit, cordierit eller biotit.
enTE spotted schist

svTE flöts
svDF lager med relativt stor utbredning men med liten mäktighet
svAN Används framför allt om stenkol.
enTE seam

svTE före nutid
svBT f.nd

svTE foid
svFK Fältspatersättare.
enTE foide

svTE foliation
svFK Egenskapen hos en bergart att med större eller mindre lätthet låta sig klyvas efter med varandra parallella plan. En allmän term för en anordning av texturella och/eller strukturella element i plan hos en metamorf bergart.
enTE foliation

svTE formation
svFK Grundläggande litostratigrafisk enhet. En i fält identifierbar och karterbar litosom som kan särskiljas genom sina litologiska egenskaper.
enTE formation

svTE fosforit
svFK Sedimentär bergart bestående av övervägande fosfatmineral.
svEX Fluorapatit.
enTE phosphorite

svTE fossil
svDF i jordskorpans avlagringar från förhistorisk eller äldre tid bevarad rest av organism
svAN Även avgjutning, avtryck eller spår av sådan.
enTE fossil

svTE fotavtryck
svDF avtryck i sedimentytan av ett djurs fot
svRETE krypspår, spårfossil
enTE track

svTE fraktion
svFK Kornstorleksklass.
enTE fraction

svTE frostsprängning
svFK Mekanisk vittring, genom att vatten som ansamlats
 i sprickor utvidgas vid frysning och därvid spränger sönder berggrunden.
enTE frost shattering

svTE fumarol
svSYTE solfatar
svFK Utströmningar av vattenånga och koldioxid från en vulkan, dess krater och sidor eller från marksprickor inom områden där marklagrens temperatur är nära vattnets kokpunkt eller högre. Vid markytan utfälls från de fumaroliska gaserna bl.a. sådana produkter som svavel, gips, salmiak och borater.
enTE fumarole
enSYTE solphatara

svTE fyllit
svFK Mycket finkornig och folierad metamorf bergart, hos vilken de dominerande fjällika mineralen i väsentlig utsträckning utgörs av klorit och/eller sericit, dvs. mikromuskovit. Sericiten förlänar bergarten en sidenartad lyster.
svRETE sericit
enTE phyllite

svTE fälla
svDF struktur i sedimentär berggrund, bestående av en porös bergart täckt av impermeabla lager
svRETE olja
svAN Kolvätemigrationen stoppas upp och en lokal ansamling sker i den porösa bergarten (reservoaren).
enTE trap

svTE fältspat
svFK Aluminiumsilikatmineral innehållande K, Na, Ca m.fl.. Av jordskorpans mineral är 60 % fältspater. Fältspatgruppen indelas i kalifältspater (mikroklin och ortoklas) och kalk-natronfältspater (plagioklaser). Sammanfattande namn för en del bergartsbildande mineral.
enTE feldspar

svTE förkastning
svFK Bristning i jordskorpan med åtföljande förskjutning av berggrunden.
 Förkastningar kan ske i alla riktningar. Uppkommer när två angränsande bergartsblock
 förskjuts i förhållande till varandra.
enTE fault

svTE förkastningsplan
svDF plan (yta) utefter vilket rörelse skett mellan jordskorpeblock
enTE fault plane

svTE förkisling
svDF diagenetisk process, varvid finkornig kiseldioxid (kvarts, kalcedon eller opal) utfälls i porutrymmena i ett sediment eller fossil, eller substituerar redan befintliga mineral, t.ex. karbonatmineral
enTE silicification

svTE förklyftning
svFK Bergartsstruktur bestående av vanligen parallella slutna sprickor eller svaghetszoner, exempelvis den vertikala pelarformiga struktur som är karakteristisk för basalt.
svEX Giants causeway på Irland.
enTE jointing

svTE förskiffring
svFK Den process varigenom en bergart påtrycks en sekundär parallellstruktur eller den process som under metamorfa förhållanden genom riktat tryck bringar en bergarts tavelformade mineral att närmast parallellorienteras. Härigenom uppstår den parallellstruktur hos bergarten som kallas skiffrighet.
svRETE skiffrighet
enTE foliation
RIFR Dela i två poster?/HNI

svTE gabbro
svFK En mörk basisk magmatisk djupbergart bestående av kalciumrik plagioklas och pyroxen, ibland även olivin, mera sällan hornblände eller biotit.
enTE gabbro

svTE geokronologi
svDF geologisk tideräkning baserad på kronostratigrafi
svRETE eon, epok, era, kronostratigrafi, period, tid
svAN Jordens historia delas in i eoner, eror, perioder, epoker, tider, etc.
enTE geochronology

svTE geologi
svDF läran om eller studiet av planeten Jorden med särskild inriktning mot jordskorpan vad avser dess sammansättning, uppbyggnad och historia samt de förlopp som präglat och präglar dess utveckling
enTE geology

svTE geosynklinal
OKGR subst.
svDF instabilt, långsträckt sedimentationsområde intill en kraton, oftast beläget på kontinentalsockeln, karakteriserat av sjunkande havsbotten varvid bereds plats för stora sedimentmängder
enTE geosyncline
OKGR subst.

svTE geovetenskap
svFK Sammanfattande benämning på de vetenskaper som behandlar Jorden, inkl. atmosfären och haven, t.ex. geologi, paleontologi, naturgeografi, meteorologi etc.
enTE Earth science

svTE getryggsås
svDF glacifluvial avlagring som bildats i en isälvstunnel eller spricka i inlandsisen, och som har behållit sin branta form med spetsig rygg tack vare det supraakvatiska läget där åsen ej utsatts för påverkan från vågor
svAN Förekommer i terrängen ovan högsta kustlinjen.
enTE humpback esker

svTE gips
svFK Mineral. Hydrerat kalciumsulfat , CaSO&#x2084; &#x00B7; 2H%#x2082;O -- ett vitt, mycket mjukt mineral som ofta förekommer tillsammans med halit och anhydrit i evaporitlagerföljder. Gips kan bildas antingen genom primär utfällning eller diagenetiskt genom hydrering av anhydrit.
svRETE anhydrit
enTE gypsum

svTE glacial
svFK Is-, istransporterad.
enTE glacial

svTE glacialperiod
svDF tidsintervall (storleksordningen tusentals år) inom en istid som präglas av kallare temperaturer
enTE glacial period

svTE glacialrepor
HONR 1
svDF repor på ytan av istransporterade sedimentpartiklar
svRETE isräffla
enTE glacial striations
enSYTE striaes

svTE glacialrepor
HONR 2
svDF långa, tunna ofta raka och parallella repor längs berggrundsytan, vilka uppkommit genom nötning av bergartsfragment i bottnen av glaciären
svRETE isräffla
enTE glacial striations
enSYTE striaes

svTE glans
svUPTE glansmineral
svFK Ett minerals sätt att reflektera ljus. Glansen anges i deskriptiva termer, t.ex. fet, matt, metallisk.
   Termen glans förekommer även i namn på vissa mörka, metallglänsande sulfidmineral och oxidmineral, s.k. glansmineral, t.ex. blyglans, kopparglans, molybdenglans, järnglans.
enTE lustre

svTE glas
svDF amorf produkt av en snabbt stelnad silikatsmälta
svRETE vulkaniskt glas
enTE glass

svTE glaukonit
svFK Mineral. Grönfärgat glimmermineral med kemisk formel [(K,Na)(Al,Fe&#x2073;&#x207A;,Mg)&#x2082;(Al,Si)&#x2084;O&#x2081;&#x2080;(OH)&#x2082;]. Bildas autigent i marin miljö och är vanligt i vissa sandstenar (grönfärgade) och kalkstenar.
enTE glauconite

svTE glimmer
svFK En serie skiktmineral som kan klyvas i tunna elastiska plattor. Huvudsakligen hydroxidhaltiga silikater tillsammans med K, Al, Mg och Fe i olika proportioner (skiktsilikater). De viktigaste typerna är muskovit och biotit.
svRETE biotit, muskovit
enTE mica

svTE glimmerskiffer
svFK Starkt förskiffrad, metamorf bergart, i urberget ofta med lerigt ursprung, till övervägande del bestående av glimmer (ofta muskovit som bildar glänsande fjäll på klyvytorna) och kvarts och vars skiffrighet väsentligen beror på att glimmermineralen är parallellt orienterade. Med hänsyn till mineralinnehållet bör bergarten vara vittringsresistent.
svRETE fyllit
enTE mica schist

svTE glup
svDF en tidvis vattenfylld sänka med underjordiskt utlopp
svAN Typiskt för glupar är stående vatten under vintern, relativt snabba och stora förändringar i vattennivån vid snösmältningen och torrläggning under sommaren. Glupar förutsätter speciella geologiska och hydrologiska förhållanden. De förekommer i kuperad moränterräng med grovtexturerad morän (blockrik grusig-sandig morän) under högsta kustlinjen där svackorna kan täckas med lera. Sannolikt förekommer även lager av svallsediment ovanpå glacialleran. Detta förutsätter att området varit exponerat för svallning och att moränhöjderna bearbetats av vågsvallet. Glupar har uppmärksammats främst i Uppland. Några undersökningar som ingående förklarat fenomenet glup har ej påträffats i litteraturen.

svTE glödmoln
svDF ur en vulkankrater eller från en spricka i vulkanens sida längs med markytan snabbt framflytande, turbulent gasmoln
svAN Molnet innehåller suspenderat, glödande pyroklastiskt material.
enTE pyroclastic flow

svTE goethit
svSYTE götit
ETYM Mineralet är uppkallat efter Goethe, därav stavningen.
svFK Goethit är ett oxidmineral av järn med formeln &#x03B1;-FeO(OH). Goethit är en av huvudbeståndsdelarna i limonit och rost. Ganska karakteristiskt genom sitt utseende (rundade svartbruna krustor) och förekomsten i vittrade järnmalmer eller överallt där järnsulfider har vittrat. All järnmalm, som har bildats efter Arkeikum, är i princip goethit, t.ex. Minette-malmerna i Elsass-Lothringen. Avger vatten vid upphettning i slutet rör; löser sig i saltsyra; blir magnetiskt efter kraftig glödgning. I hydrerad form går det över i den gulröda, jordiga varianten limonit med formeln FeO(OH) &#x00B7; &#x2099;H&#x2082;O. Den kemiska formeln för goethit kan även skrivas Fe&#x2082;O&#x2083; &#x00B7; H&#x2082;O. Kristallsystem: ortorombisk Glans: diamantglans, metallglans, matt, Streckfärg: brunaktigt gul, Hårdhet: 5--5,5 Densitet: 4.
   Götit = gammal stavning av goethit. Goethit är den rekommenderade stavningen.
enTE goethite

svTE Gondwanaland
svFK Den södra delen av superkontinenten Pangea, vilken existerade mellan perioderna ungefärligen karbon och jura.
enTE Gondwanaland
RIFR Avrådd enligt TNC 86!/HNI

svTE gnejs
svFK En regionalt omvandlad, förskiffrad, medel- till grovkornig bergart, oftast bestående av kvarts, fältspat och glimmer. Då ursprungsmaterialet utgjorts av lerrika sediment bildas karakteristiska mineral såsom cordierit och sillimanit.
enTE gneiss
UT nice

svTE gnejsgranit
svDF gnejsig granit dvs. en granit som genom regionalmetamorfos omvandlats till gnejs men vars karaktär av ursprunglig granit är tydlig, t.ex. mineralinnehållet
svAN Metamorf bergart.
enTE gneissic granite

svTE graderad skiktning
svDF återkommande sekvens i ett sediment, där varje enhet kännetecknas av gradvis minskande kornstorlek uppåt
enTE graded bedding

svTE granat
svFK Sammanfattande namn för en rad mineral kristalliserande enligt det kubiska kristallsystemet. Sammansättningen kan beskrivas som X&#x2083;Y&#x2082;Si&#x2083;O&#x2081;&#x2082; där X kan vara Ca, Fe, Mn eller Mg och Y kan vara Al, Fe eller Cr.
enTE garnet

svTE granit
svFK En magmatisk djupbergart bestående främst av kvarts och fältspater samt underordnade mörka mineral. Fältspaterna kan vara kalifältspat (mikroklin eller ortoklas eller natriumrika plagioklaser (albit eller oligoklas) i varierande proportioner. De mörka mineralen är främst biotit eller hornblände.
enTE granite

svTE granodiorit
svFK En magmatisk djupbergart med intermediär sammansättning (SiO&#x2082;-halt mellan 52--65 viktprocent) som skiljer sig från graniterna genom högre halt av plagioklas än kalifältspat.
enTE granodiorite

svTE gravsänka
svDF mer eller mindre långsträckt, trågliknande insänkning i jordskorpan, begränsad på ömse sidor av normala förkastningar, utefter vilka gravsänkans botten sjunkit i förhållande till omgivningen
svRETE sprickdal, sänka
enTE graben

svTE greisen
svFK Metamorfoserad granit som huvudsakligen består av kvarts och glimmer. Greisen bildar band eller gångar med vaga gränser mot den omvandlade graniten i en granitintrusions ytterzon. Som accessoriska mineral förekommer topas, turmalin, fluorit, apatit, rutil, kassiterit och wolframit. Ibland kan dessa vara samlade i rikare koncentrationer.
enTE greisen

svTE grovlera
svSYTE lättlera
svUPTE björklera
svUPTE backlera
svUPTE skogslera
svUPTE molera
svUPTE mjällera
svDF jordart där andelen material som har kornstorlek mindre än 20 mm innehåller 15--25 viktprocent ler
svAN Resten utgörs av mo eller mjäla, varav benämningen molera och mjällera. Den förra är ganska vanlig under högsta kustlinjen i södra och mellersta Sverige, exempelvis i Värmland, Bohuslän, Västergötland och Halland, och den senare i Norrlands kustbygder och ådalar, i Bergslagen, Värmland, Dalsland och Bohuslän. De går ofta under lokala namn som björklera, backlera och skogslera. Grovlerornas färg är i torrt tillstånd ljusgrå. De är ofta flytjordar och blir hårda vid stark torka. Matjorden är starkt benägen för uppfrysning.
   Termen lättlera används inom markläran och i agrara sammanhang och ersätts i geologiska sammanhang med grovlera.
enTE coarse clay

svTE grundhav
svDF de delar av haven som inte överstiger ca 200 m djup, dvs. alla epikontinentalhav
svRETE epikontinentalhav
enTE shallow sea

svTE grupp
svDF litostratigrafisk enhet omfattande flera formationer
enTE group

svTE gruppsilikater
svSYTE sorosilikater
svFK Grupp av silikatmineral som kännetecknas av att två kiselsyratetraedrar binds ihop med en syreatom. Detta resulterar i den kemiska anjonenheten Si&#x2082;O&#x2087;&#x2076;&#x207B;.
svEX Exempel på sorosilikater är epidotgruppens mineral.
svRETE epidot
enTE soro silicates

svTE grus
svFK Kornstorlek definierad på olika sätt i olika kornstorlekssystem. Enligt Atterbergs system en kornstorlek inom 2--20 mm. Enligt SGF:s system 2--60 mm. Ett okonsoliderat sediment bestående av gruspartiklar, t.ex. svallgrus.
enTE gravel
enSYTE pebbles

svTE grusvittring
svDF process där berggrunden eller bergarten vittrar sönder till partiklar av grus- och sandstorlek
svAN Vittring längs mineralkornens fogar kan resultera i att de söndervittrade partiklarna utgörs av de ursprungliga mineralkornen i bergarten.
enTE granular weathering

svTE grusås
svUPTE rullstensmaterial
svFK Folklig benämning på en isälvsavlagring med ryggform. En isälvsavlagring eller ett isälvssediment består av material som transporterats av inlandsisens smältvatten. Detta material är oftast sorterat och avrundat i sin form, s.k. rullstensmaterial. Mest kända är rullstensåsarna som är långsträckta ryggformiga åsar. De bildades i en istunnel och sträcker sig i isens rörelseriktning. Åsarnas längd kan följas som mest upp till 500 km längd (Badelundaåsen).
enTE ridge of gravel

svTE gry
svFK Uttryck för kornstorleken som den framträder på brottytan hos en bergart. Gränsen mellan grovkornigt och medelkornigt gry går vid en kornstorlek av 5 mm och mellan medelkornigt och finkornigt gry vid 1 mm. Används t.ex. vid karakteriseringen av graniter.
svRETE granit
enTE grain

svTE gråberg
svUPTE gråsten
svFK Uttryck inom den ekonomiska geologin som avser berg som har otillräcklig halt av ekonomiskt användbara mineral. I vardagsspråket används begreppet gråberg eller gråsten som samlingsnamn för kristallina bergarter.
enTE waste rock

svTE gråvacka
svFK Hård, omogen sandsten, enligt den ursprungliga definitionen av synorogent ursprung. Bergarten innehåller minst 15 % lerig matrix, samt kvarts, fältspat, bergartsfragment och en stor mängd lättvittrade mörka mineral. Sorteringen är dålig och kornen kantiga. Graderad.
enTE greywacke

svTE grävspår
svDF spår i sediment av grävande organismer, t.ex. sandmaskar, grävande artropoder, mollusker, m.m.
svRETE krypspår, fotavtryck, spårfossil
enTE burrow

svTE grönsand
svFK Glaukonitisk sand eller sandsten karakteriserad av mineralet glaukonit.
svRETE glaukonit
enTE greensand

svTE grönsten
svFK Sammanfattande beteckning för kiselsyrafattiga (basiska) magmatiska bergarter och metamorfa bergarter. Färgen betingas huvudsakligen av mineralen klorit, epidot och/eller amfibol. Används vanligen för fältbruk av praktikens folk, t.ex. jägmästare. Även samlingsnamn för mörkgrön till mörkgrå omvandlad, basisk magmabergart.
enTE greenstone

svTE guld
svBT Au
svFK Grundämne som uppträder i naturen som ett gediget mineral. Det karakteriseras av sin gula färg och densiteten på 19 300 kg/dm&#x00B3;. Guld finns som korn och klumpar i berggrunden, i underjordiska ådror och i guldrik alluvialjord men det följer även kopparmalmen i t.ex. Skelleftefältet i Västerbotten. Det ingår i anodslammet vid den elektrolytiska reningen av koppar vid Rönnskärsverken.
enTE gold

svTE gång
svDF mer eller mindre smal, skivformad vertikal magmatisk intrusion vilken stelnat i en spricka i berggrunden t.ex. pegmatitgång
svAN Termen används även om sedimentära sprickfyllnader, t.ex. sandstensgång.
enTE dike

svTE gångbergart
svDF intrusiv magmatisk bergart som hastigt stelnat i en spricka
enTE hypabyssal igneous rock

svTE habitus
svUPTE derb
svSA inom mineralogin
svFK Ett uttryck för kristallernas allmänna utseende eller uppträdande, som strålighet, nålformighet, tavelformighet. Kristallaggregat som inte uppvisar några yttre kristallformer på grund av brist på utrymme vid växandet kallas derb.
enTE habitus

svTE halid
svFK Grupp av mineral bildade som salter av bl.a. saltsyra och fluorvätesyra.
enTE halide

svTE halit
svSYTE koksalt
svSYTE stensalt
svFK Mineral bestående av natriumklorid, NaCl -- det vanligaste evaporitmineralet, ofta förekommande tillsammans med gips och anhydrit.
enTE halite

svTE hercynsk
svSYTE variskisk
svDF tillhörande den orogenes som ägde rum under karbon-perm perioderna framför allt i Europa (västra Tethysregionen) och Ural
enTE hercynian
enSYTE variscan

svTE hiatus
svDF avbrott i sedimentationen, med eller utan erosion av sedimentytan
svAN Ett sådant brott innebär att en bergartssekvens antingen ej kommit till avsättning eller borteroderats innan yngre lager avsatts.
enTE hiatus

svTE holocen
svSYTE postglacial tid
svUPTE atlantisk tid
svFK Den senaste delen av kvartärperioden, dvs. recent eller nutid. Tiden efter senaste istiden, dvs. den mellanistid som vi med största sannolikhet lever i. Det vetenskapliga namnet är holocen. Postglacial tid började för ca 10 000 år sedan då en kraftig klimatförbättring inträdde. Klimatoptimum inträffade för 7 000--5 000 år sedan. Medeltemperaturen var då 2--4 grader högre än i dag. Med postglacial värmetid avser man detta klimatoptimum samt tiden närmast före och efter detsamma. Några mera exakta tidsgränser brukar ej anges, även om termen ibland ges som synonym till atlantisk tid.
enTE postglacial time
enSYTE holocene

svTE hopläkning
svDF processer som omvandlar ett löst sediment till en bergart
svRETE diagenes, litifiering
enTE diagenesis

svTE hornblände
svFK Ett amfibolmineral, karakteriserat av perfekt spaltbarhet med 124° spaltvinkel.
enTE hornblende

svTE hornfels
svFK En typ av metamorfa bergarter som utsatts för upphettning i samband med kontaktmetamorfos intill magmatiska intrusioner. Bergarten är finkornig, ibland bandad, men den kan även uppvisa en strökornstextur. Hornfelsen är oskiktad och mineralkornen saknar orientering. Beroende på avståndet till den magmatiska intrusionen och på den geokemiska och mineralogiska sammansättningen hos ursprungsbergarten som utsatts för kontaktmetamorfos kommer mineralassociationen och kornstorleken hos hornfelsen att variera. Karakteristiskt är en hornaktig lyster och att mineralkornen är alltför små för att ses med blotta ögat. Identifikationen kräver tunnslipspreparat och polarisationsmikroskop. Dominerande mineral är fältspat, kvarts, hornblände och pyroxen.
enTE hornfels

svTE hornsten
svFK Kemiskt eller biokemiskt bildad bergart, huvudsakligen bestående av kryptokristallin kiseldioxid (främst kalcedon). Bergarten är extremt hård, tät, matt i ytan och uppvisar mussligt brott. Den förekommer främst som konkretioner i kalksten och dolomit men även lagrad. En modernare benämning är jaspilit, som rekommenderas istället för hornsten.
enTE chert

svTE horst
svDF mer eller mindre långsträckt relativt omgivningen högre parti av jordytan som i sidled begränsas av normala förkastningar
enTE horst

svTE huvudmineral
svDF de kvantitativt viktigaste mineralen hos en bergart, vilka läggs till grund för bergartsklassifikationen
svRETE accessoriska mineral
enTE major mineral

svTE hybrid
svDF mellanting mellan en terrigen klastisk bergart och en kemisk/biogen bergart, t.ex. märgelsten som är en ler- eller slamrik kalksten
enTE hybrid

svTE hydrologi
svFK Läran om vattenförhållandena på Jorden. Närmare bestämt
 omfattar den vattnets cirkulation mellan hav, atmosfär och landområden. Där studeras de
 processer som tillsammans svarar för vattnets kretslopp. Hydrologin innefattar också vattnets fysikaliska och kemiska egenskaper och dess samspel med allt levande -- växter, djur och människor. En hydrolog studerar ytvatten i insjöar, vattendrag och vid våra kuster.
enTE hydrology

svTE hyperit
svFK En kiselsyrafattig magmatisk gångbergart som består av hypersten, järnoxidpigmenterad plagioklas och augit. Bergarten visar en mycket accentuerad ofitisk textur (hyperitdiabas). Bergarten förekommer som breda intrusiva gångar från centrala Värmland till nordöstra Skåne. Hyperit är svart eller mörkbrun till färgen och används som ornament- och monumentalsten, exempelvis som gravsten, och för andra bildhuggningsändamål. Fyndigheter av hyperitdiabas som har en mycket svart färg är särskilt attraktiva att bryta för dessa ändamål. Sådana fyndigheter finns bland annat i Sverige i ett område omfattande nordöstra Skåne, västra Blekinge och södra Småland.
enTE hyperite

svTE hypersten
svFK Ett pyroxenmineral tillhörande underklassen inosilikater bland silikatmineralen. Det kristalliserar enligt det ortorombiska kristallsystemet och karakteriseras av perfekt spaltbarhet med nära 90° spaltvinkel. Förekommer i kiselsyrafattiga järnrika magmatiska bergarter som t.ex. gabbro och hyperit.
enTE hyperstene

svTE hårdhet
svFK Fysiskt karaktärsdrag som används vid mineralbestämning. Begreppet hårdhet kan definieras på flera sätt. Inom mineralogin skiljer man mellan ritshårdhet, intryckshårdhet och polerhårdhet. Ritshårdheten, som är den vanligast använda, innebär graden av motstånd som en slät yta hos ett mineral bjuder ett för ristning lämpat föremål med känd hårdhet. En tiogradig ritshårdhetsskala utarbetades av den tyske mineralogen Friedrich Mohs i början av 1800-talet.
svRETE Mohs’ skala, ritshårdhet
enTE hardness

svTE hälleflinta
svSYTE metaryolit
svFK Finkornig (< 0,05 mm) kvarts-fältspatbergart, vilken är en låggradig, regionalmetamorf omvandlingsprodukt av sura vulkaniska tuffer och dito glasiga lavor. Hälleflinta är en tät och finkornig form av leptit eller lågmetamorf motsvarighet till leptit.
   Den användes till redskap under stenåldern i flintfattiga områden, särskilt i norra Skandinavien. Hälleflintan är en bergart som ofta förekommer i Bergslagen tillsammans med bl.a. olika malmförande bergarter. Hälleflinta är Upplands landskapssten. En modernare benämning är metaryolit. Metamorf bergart.
enTE helleflint

svTE leptit
svSYTE metavulkanit
svUPTE metaryolit
svUPTE metadacit
svUPTE metaandesit
svDF genom regionalmetamorfos omvandlad sur eller intermediär lava, alternativt vulkanisk tuff
svAN Medelkornstorleken är 0,5--0,05 mm. Metamorf bergart. Beroende på den mineralogiska sammansättningen kan bergarten differentieras i begreppen metaryolit, metadacit eller metaandesit.
   Benämningen leptit används företrädesvis inom Sverige och Finland. Uttrycket används även om intermediära, dacitiska och andesitiska lavor och tuffer. En modernare benämning är metavulkanit.
enTE leptite
enSYTE metavolcanite

svTE hällmark
svDF terrängtyp som domineras av berghällar med ett svagt växttäcke av lavar och ett fåtal mossor samt ett tunt jordtäcke i sänkorna
enTE outcrop

svTE högsta kustlinjen
svBT HK
svUPTE primär morän
svUPTE osvallad morän
svUPTE svallad morän
svDF den högsta nivå till vilken världshavet eller den senglaciala vattenytan i Östersjöbäckenet nådde efter den senaste istiden
svAN Moränlagret ovanför högsta kustlinjen har därför aldrig varit utsatt för den omlagring av finare fraktioner (primär eller osvallad morän) som de ytliga moränlagren under HK (svallad morän) kan ha utsatts för genom svallning. Särskilt tydligt märks detta på de s.k. kalottbergen längs Norrlandskusten, vars toppar (som ligger ovan HK) täcks av skogbevuxen, osvallad morän medan det vid HK och nedanför ligger mer sterila klapperstensfält och hällmarker. Den osvallade moränen är i allmänhet bördigare än den svallade, varför man ibland kan finna att boniteten längs lutningen uppför ett berg successivt avtar, för att plötsligt bli betydligt högre. Man har då passerat HK, vilket även bör ha märkts av att marken varit extra stenig. (Om det inte synts på mosstäcket, så bör det ha känts under skorna!). HK ligger som högst vid Ångermanlandskusten (285 m ö.h.), där alltså landhöjningen har varit störst. Längst i norr ligger HK på ca 180 m ö.h., men i Luleåtrakten ligger gränsen på 230-metersnivån. I Smålands kusttrakter ligger HK på ca 75--125 m ö.h., medan det småländska höglandet ligger högre än HK. Liknande förhållanden gäller för Skåne där endast områdena runt Kristianstadsslätten och Skälderviken ligger under HK, där gränsen som högst ligger ca 50 m ö.h. HK uppstod inte samtidigt överallt. En sådan kustlinje benämns vara metakront utbildad. Den är äldst söder om en linje Stockholm--Göteborg där landet började höja sig tidigare och den Baltiska issjön blev det vatten som nådde högst. Norr därom men söder om en linje Söderhamn--Borlänge var det Yoldiahavet, som utbildade HK. Längre norrut längs kusten var det Ancylussjön. I Västerbottens kustland och älvdalar var det troligen ett övergångsskede mellan Ancylussjön och Littorinahavet som utbildade HK.
svRETE kalottberg
enTE highest coastline

svTE höjning
svDF höjning av ett större berggrundsområde genom orogenes eller epeirogenes
svRETE epeirogenes, orogenes
enTE uplift

svTE industrimineral
svDF mineral av ekonomiskt värde, malmmineral och energiråvara undantagna
svEX Kaolinit.
svRETE nyttosten
enTE industrial mineral

svTE inneslutning
svDF bergartsfragment ingående i annan bergart
enTE inclusion

svTE in situ
svFK Ej transporterad. Används både i liten skala, t.ex. om löst bergartsmaterial, och i stor skala, t.ex. om autokton berggrund.
svRETE anstående, autokton <HONR 2>, fast klyft
enTE in situ

svTE insjunkning
svDF nedsänkning av ett större berggrundsområde, främst genom epeirogenes, varvid t.ex. en gravsänka kan bildas
svRETE epeirogenes
enTE subsidence

svTE solsprängning
svSYTE insolation
svSYTE temperaturvittring
svFK Mekanisk vittring som orsakas av att jordytans bergarter utvidgas vid uppvärmning (av t.ex. solinstrålningen) och sedan krymper när de kyls ned (under natten). Genom upprepad utvidgning och krympning spricker berget successivt sönder i mindre delar. Solsprängning är vanligast och har störst betydelse i ökenområden där temperaturskillnaderna mellan dag och natt är stora. Temperaturvittring användes även förr i artificiell form vid gruvdrift.
enTE insolation
RIAN Tidigare förklaring, under insolation: Geologisk effekt av att jordytan utsätts för solbestrålning. Härmed avses den mekaniska vittring av jordytans bergarter som åstadkoms av den dygnsrelaterade förändringen av marktemperaturen./HNI

svTE intermediär bergart
svFK Magmatisk bergart vars SiO&#x2082;-halt (52--65 %) placerar den mellan sura och basiska magmabergarter.
enTE intermediate rock

svTE intrusion
svDF genomskärning av lager genom att en magmatisk eller en plastisk sedimentbergart (t.ex. evaporit eller lera) trängt upp och skapat sig plats i jordskorpan
svAN Även benämning på bergartskropp.
enTE intrusion

svTE intrusivbergart
svFK Magmabergart (magmatisk) som trängt upp genom andra bergarter.
enTE intrusive rock

svTE iskil
HONR 1
svDF kilformad isbildning i övre delen av jordlagren i permafrostområde
svRETE permafrost
enTE ice wedge

svTE iskil
HONR 2
svDF sedimentfyllt avtryck av <RCON iskil <HONR 1>>
enTE ice wedge cast

svTE kubisk
svSYTE isometrisk
HONR 1
svDF tillhörande det kubiska kristallsystemet.

svTE isometrisk
HONR 2
svFK Om en kropp som har ungefärligen samma diameter i alla riktningar.
enTE isometric

svTE isomorfi
svDF egenskapen hos två eller flera kristallina, faser (t.ex. mineral) att bilda fasta lösningar med varandra
svEX Plagioklaserna.
enTE isomorphism

svTE isostasi
svDF mekanism som innebär att områden av jordskorpan hävs eller sänks intill dess att sänkor och höjder kompenseras av tjockleken hos underliggande delar av jordskorpan, vilka ”flyter” på den plastiska deformerbara, övre delen av jordmanteln (astenosfären) med dess högre densitet
svRETE astenosfär
enTE isostacy

svTE isräffla
svDF spår som bildas på rundhällar av glaciärer
svAN Sten och block som ligger infrusna i glaciärens botten bildar repor i hällen när glaciären förflyttar sig. Isräfflorna är normalt inte speciellt djupa, vanligtvis som mest ett par centimeter.
enTE glacial striae

svTE isälvsavlagringar
svSYTE glacifluviala avlagringar
svFK Består av material som transporterats, sorterats och avsatts av smältvatten från en glaciär eller inlandsis. Smältvatten samlades i isen till mycket strida isälvar i större eller mindre tunnlar och sprickor som ledde ut till isfronten. I dessa älvar samlades material från block till lerpartiklar. Under transporten i isälven avrundades och sorterades partiklarna. Då isälven närmade sig isfronten minskade strömhastigheten och isälvsmaterial började avsättas. Detta skedde i isens randzon eller framför isfronten.
enTE glacifluvial deposits

svTE isälvsdelta
svDF deltaavlagring som bildas då en isälv mynnar i vatten
svAN Där släpps materialet, det tyngsta först och finare och finare material längre ut. Materialet som släpps blir således sorterat. Isälvsdeltat är subakvatiskt och stillastående.
enTE glaciofluvial delta

svTE jaspis
svFK Mineralet jaspis är en ogenomskinlig kvarts, men i somliga böcker hamnar det under kalcedonerna. Det finns många olika varianter av jaspis. De namnges ofta efter färgkombinationen men även efter fyndorten.
enTE jasper
enSYTE jaspis

svTE jaspilit
svFK Benämning på kvartsbandad järnmalm bestående av omväxlande lager av hematit och röd jaspis.
enTE jaspilite

svTE jon
svDF elektriskt laddad atom
enTE ion

svTE jonbindning
svDF bindning mellan motsatt laddade joner (elektrostatisk)
enTE ion bonding

svTE jordart
svDF lösa avlagringar på jordytan
svAN Man delar in de olika jordarterna efter genes och partiklarnas storlek, från ler till stora block.
svRETE ler, regolit
enTE soil deposit
enSYTE type of soil
enSYTE soil

svTE jordartsområden
svFK Jordarternas sammansättning beror till stor del på vilka bergarter som finns i berggrunden och vilka bildningsbetingelser som dominerat. Beroende på olika jordarters dominans kan man grovt dela in Sverige i sex typområden. Givetvis är gränserna dem emellan flytande.
enTE --

svTE jordbävning
svSYTE jordskalv
svSYTE skalv
svDF plötsligt uppträdande vibrationer i Jorden vilka framkallas av att en i jordskorpan eller manteln under lång tid uppbyggd elastisk spänning får en plötslig utlösning
svAN Jordbävningens styrka anges ofta medelst den av C.F. Richter konstruerade logaritmiska skalan. Den praktiska övre gränsen för skalan ligger strax under 9.
enTE earthquake
enSYTE tremor

svTE jordflytning
svSYTE solifluktion
svDF långsam (0,5--5 cm/år) flytrörelse hos en vattenrik regolit utför en sluttning
svAN  Jordflytning är vanlig inom områden som uppvisar tjälningsfenomen.
enTE solifluction
enSYTE soil flow

svTE jordkrypning
svDF mycket långsam rörelse av jord nedför sluttning orsakad av små rörelser i marken
svRETE jordflytning
svAN Jordkrypning är en långsammare process än jordflytning och kan orsakas t.ex. av tjälning eller biologisk aktivitet i förening med gravitation.
enTE soil creep

svTE jordkärnan
svDF Jordens centrala del som utbreder sig på djup > 2 900 km
svAN Jordkärnans yttre del utgörs av smält material, medan den innersta är fast. Kärnan är väsentligen sammansatt av järn och nickel men innehåller även lättare element, förmodligen fosfor, svavel och kol, om än i ringa koncentration.
enTE Earth’s core

svTE manteln
svSYTE jordmanteln
svSYTE Jordens mellersta skal
svDF zon i Jordens inre belägen mellan jordskorpan och kärnan, från Mohorovičićs diskontinuitet och ner till ca 2 900 km djup
svRETE Mohorovičić diskontinuitet
svAN Manteln sträcker sig från 10--70 km djup ned till 2 900 km. Jordmanteln torde till övervägande del bestå av magnesium-järnsilikater. Inom manteln kan smältor av bergarter (magma) förekomma vilka kan tränga upp på jordytan vid vulkanutbrott i form av lavor.
enTE Earth’s mantle
enSYTE mantle
enRETE Mohorovičić discontinuity
RIAN Tidigare definition, under jordmanteln: ’det näst yttersta lagret av jordklotet omedelbart under jordskorpan, ned till ett genomsnittligt djup av ca 2 900 km’/HNI

svTE jordmån
svFK Av kemisk, fysikalisk och biologisk vittring (klimat, vegetation och djurliv
 påverkad regolit vilken uppvisar ett antal mer eller mindre distinkt avgränsade lager eller
 horisonter med förändrade kemiska och strukturella egenskaper i förhållande till den
 ursprungliga regolitens.
enTE soil

svTE jordskorpan
svSYTE litosfär
svFK Det yttersta lagret av jordklotet, ca 10--50 km tjockt som utbreder sig ovan Mohorovičićs diskontinuitet, bestående av ett kontinuerligt sima-lager (oceanbottnarna) och ett fläckvis förekommande sial-lager (kontinenterna). De olika lagren skiljer sig åt genom olika struktur och kemisk/mineralogisk sammansättning.
enTE Earth’s crust

svTE jotnium
svFK Äldre beteckning för en period i yngre proterozoikum.
enTE jotnic

svTE jura
svFK Den mellersta av de tre mesozoiska perioderna. Jura är även namnet på motsvarande system. Geologisk period som inföll ca 200--146 miljoner år före nutid, dvs. mellan trias och krita. Har uppkallats efter en lagerföljd i Jurabergen, som breder ut sig längs gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Juraperioden betydde en uppgång för dinosaurierna, som blev djurrikets nya härskare. De första fåglarna uppträdde under denna period. Pangeas olika brottstycken gled isär och förde med sig sin last av livsformer till nya miljöer och klimat, där de anpassade sig och utvecklades oberoende av varandra. Det följde en ny våg av biologisk mångfald på Jorden.
enTE jurassic

svTE jämnkornig
svFK Om texturen hos bergarter som är sammansatta av korn med nära överensstämmande storlek.
enTE equigranular

svTE kalcedon
svFK Kryptokristallin variant av kvarts; huvudbeståndsdel i hornsten. Ett genomlysande, vitt eller mångfärgat mineral bestående av finkornig, fibrös kvarts.
enTE chalcedony

svTE kalcilutit
svUPTE mikrit
svUPTE mikritisk kalksten
svFK Kalksten huvudsakligen uppbyggd av partiklar av ”slamstorlek”, dvs. < 63 µm. Termen omfattar av praktiska skäl både silt- och lerfraktionen, eftersom karbonatbergarter inte uppvisar någon naturlig gräns omkring 2 µm som fallet är med de terrigena klastiska bergarterna (där kvartspartiklar sällan är < ca 2 µm och partiklar av lermineral sällan > ca 2 µm). Ungefärlig synonym: mikrit(isk kalksten), kalkslamsten. Sedimentär bergart.
enTE calcilutite

svTE kalcirudit
svFK Kalksten huvudsakligen uppbyggd av partiklar > 2 mm. Sedimentär bergart.
enTE calcirudite

svTE kalcit
svSYTE kalkspat
svFK Trigonalt mineral av kalciumkarbonat, CaCO&#x2083; , ett färglöst, vitt eller svagt färgat mineral som är huvudkomponent i kalksten.
enTE calcite

svTE kaldera
BNGR -n
enTE calderon
svDF upp till tiotals kilometer i diameter stor, mer eller mindre cirkelformad depression i jordytan
svAN En kaldera bildas genom att en vulkankägla störtat ned i sin magmakammare, då denna helt eller delvis töms på sitt innehåll i samband med ett mycket omfattande utbrott hos vulkanen.
RIFR Plural?/HNI

svTE kaledoniderna
svFK Kaledoniderna omfattar delar av nordvästra Irland, bergsområdena i norra Skottland, Nordgrönland samt den Skandinaviska fjällkedjan till Spetsbergen. Dess nordamerikanska del är Appalacherna. Den europeiska delen av Kaledoniderna är 2 600 km lång och dess högsta topp är Galdhøpiggen i Norge. Kaledoniderna är ett resultat av den kaledonska orogenesen och började att bildas för ca 490 miljoner år sedan. Den initierades genom att Avalonia började närma sig, för att sedan kollidera med Laurentia. Samtidigt närmade sig Baltika till Laurentia och till slut kolliderade de två kontinenterna. Detta innebar en period av intensiv bergskedjebildning. Det är därför som man i dag hitta delar av Laurentia (nuvarande Nordamerika) i Europa. I samband med att Baltika och Laurentia närmade sig varandra blev Iapetushavet allt mindre och mindre. Kaledonidernas europeiska och nordamerikanska längd blir tillsammans 5 100 km.
enTE caledonian mountains

svTE kaledoniska orogenesen
svFK Paleozoisk orogenes inom västra Europa vilken gav upphov till Kaledoniderna. Bergskedjan sträcker sig från Irland och Skottland i riktning nordöst in över västra Skandinavien.
enTE caledonian orogeny

svTE kaledonsk
svFK Tillhörande den omfattande orogenes som ägde rum under silurdevon i nordvästra Europa och Nordamerika.
svRETE orogenes
enTE caledonian

svTE kalifältspater
svFK Gemensam beteckning på fältspatmineral tillhörande tektosilikaterna med sammansättningen KAlSi&#x2083;O&#x2088;. Dit hör mikroklin, ortoklas, sanidin och adular.
enTE potassium feldspar

svTE kalk
HONR 1
svUPTE bränd kalk
svUPTE osläckt kalk
svUPTE släckt kalk
svFK Egentligen kalciumoxid (CaO), s.k. bränd eller osläckt kalk, men också gemensam benämning på detta och kalciumhydroxid (Ca(OH)&#x2082;), s.k. släckt kalk. Släckt kalk bildas vid inverkan av vatten på bränd kalk. Kalk (osläckt) framställs ur kalksten genom bränning vid hög temperatur (> 900 °C).
enTE lime
enUPTE slaked lime

svTE kalk
HONR 2
svFK Vardaglig beteckning på ämne som innehåller kalciumkarbonat t.ex. bergarten kalksten eller mineralet kalcit (kalkspat).
enTE lime

svTE kalkarenit
svFK Kalksten huvudsakligen uppbyggd av partiklar av sandstorlek, dvs. 63 µm--2 mm. Sedimentär bergart.
enTE calcarenite

svTE kalkkrusta
svFK Ytligt jordlager som litifierats genom karbonatcementering. Mäktigheten varierar från några centimeter upp till en dryg meter. Kalkkrusta bildas i varma, arida eller semiarida områden genom att karbonathaltigt vatten pga. kapillärkraft stiger upp till markytan och avdunstar, varvid karbonatet utfälls.
enTE caliche

svTE kalksandsten
svFK Kalcitcementerad sandsten. Sedimentär bergart.
svRETE sandig kalksten
enTE calcareous sandstone

svTE kalkslam
svSYTE mikrit
svFK Finkornig (< 30 µm) kalcit och/eller aragonit.
enTE lime mud

svTE kalkslamsten
svSYTE mikrit
svSYTE mikritisk kalksten
svSYTE kalcilutit
svFK Kalksten, till övervägande del ( > 90 %) bestående av mikrit. Sedimentär bergart.
enTE lime mudstone

svTE kalkspat
svFK Mineralet kalcit, CaCO&#x2083;.
enTE calcite

svTE kalksten
enTE limestone
svFK Karbonatbergart bestående huvudsakligen av kalcit och vars terrigena inslag understiger 20 %. Även sedimentbergart med ursprung i kemiskt sediment och huvudsakligen bestående av kalciumkarbonat, t.ex. ortoceratitkalksten.
svRETE ortoceratit

svTE kalottberg
enTE till-capped hill
svFK Typ av berg som förekommer främst i Norrlands kustland och består av berg som är delvis renspolade under den forna högsta kustlinjen (marina gränsen). Denna bortspolning lämnar en residualjord bestående av större rundslipade block och stenar. Ovanför den forna kustlinjen lämnades moränen oberörd vilket tillåter skogen att växa där och bilda en kalott. Ett vackert exempel utgör Listershuvud i Blekinge. Från forna kustnivån på ca 55 m ö.h. och ned till havsnivån finns, längs en kilometerlång sluttning, en residualjord bestående av rundslipade stenar och block avlagrade i tydliga strandterrasser.

svTE kalktuff
svSYTE tuff
svFK Avlagring bestående av en porös massa av kalciumkarbonat utfälld ur kalkhaltigt vatten, hårdheten är mycket skiftande. Ger upphov till en porös sedimentär bergart som benämns travertin, vilken bl.a. bildas omkring källor eller bäckar. Travertin är i början vitgul eller vitgrå men får med åren en gul, röd eller brun ytfärg. En typ av kalksten som används som material till byggnader. Travertin användes till Colosseum och andra av Roms berömda byggnader.
enTE tufa
enSYTE calcareous tufa

svTE kambrium
svFK Geologisk period som inleder den fanerozoiska eonen. Den äldsta av de sex paleozoiska perioderna, vilken varade från ca 542 till 488 miljoner år tillbaka i tiden. Namnet har uppkommit genom att geologer undersökte berg i Wales med avlagringar från kambrium och har därför namngivits efter det latinska namnet för Wales, Cambria. Kambrium (542--488 miljoner år sedan) är den kanske märkligaste tiden i livets utveckling på Jorden. Talrika skalbärande djurformer uppträdde för första gången i haven. Vid periodens slut existerade faktiskt redan så gott som alla fyla i djurvärlden.
enTE cambrian

svTE kambrosilur
svFK Undre paleozoikum (kambrium, ordovicium, silur) i Skandinavien, ofta något oegentligt använt även om de områden där kambrium eller ordovicium saknas.
enTE ”cambro-silurian”

svTE kame
UT kejm
svUPTE kamekulle
svUPTE kamefält
svFK En och annan kulle (s.k. kamekulle) eller kulligt landskap (s.k. kamefält eller kamelandskap) till största delen bestående av isälvssediment, framför allt grus och sand avsatta i sprickor i dödisen. Förekommer ganska allmänt ovanför högsta kustlinjen, och är även vanliga i områden med israndbildningar, t.ex. mellansvenska israndzonen.
enTE kame

svTE kanjon
svDF erosionsform i berggrunden, djup dalgång nedskuren av ett vattendrag samt begränsad av branta bergssidor
svAN Dessa bildningar är vanliga i västra Nordamerika där berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade, t.ex. ”Grand Canyon”, som är ett eroderat ökenlandskap i nordvästra Arizona, USA. I Sverige finns bland annat Abiskojåkkas kanjon.
enTE canyon

svTE kaolin
svSYTE porslinslera
svFK En mjuk, finkornig, jordaktig, vit, grå eller gulvit lera (”bergart”) bestående främst av kaolinmineral, varav kaolinit överväger. Kaolin bildas in situ vid vittring av aluminiumrika mineral, t.ex. fältspater i granit, och används bl.a. som råvara vid porslinstillverkning och i papper av hög kvalitet.
svRETE kaolinit
enTE kaolin

svTE kaolinit
svFK Ett monoklint, vattenhaltigt lermineral av aluminiumsilikat tillhörande gruppen skiktsilikater (fyllosilikater). Kaolinit är vitt, gråaktigt eller gulvitt och bildas när fältspatshaltiga bergarter vittrar. I Sverige förekommer kaolinit bland annat på Ivö i Skåne. Kemisk formel, Al&#x2082;Si&#x2082;O&#x2085;(OH)&#x2084;. Huvudbeståndsdel i de flesta kaolinleror.
svRETE kaolin
enTE kaolinite

svTE kapillärt vatten
svFK I berg och jord förekommande vatten som på grund av ytspänningen hålls kvar i trånga porer mellan markpartiklarna. Det är den huvudsakliga källan till fukt för växternas rötter.
enTE capillary water

svTE karat
HONR 1
svFK Standardvikt för ädelstenar, t.ex. diamanter. Vikten baserades på Johannesbrödträdets bönor, som hade en anmärkningsvärt jämn vikt. Numera används en standardvikt motsvarande 0,2 g.
enTE carat

svTE karat
HONR 2
svFK En enhet för en legerings guldhalt. 1 karat innebär att guldmängdens vikt i legeringen är 1/24 av den totala vikten. En 18 karats guldtacka som väger 240 gram innehåller alltså 180 gram rent guld. Rent guld anges som 24 karat.
enTE carat

svTE karbamid
svFK Urinämne eller urea (från grekiska uron, urin), är en kvävehaltig kemisk förening, med den kemiska formeln CO(NH2)&#x2082;. Urea finns naturligt i urinen hos alla däggdjur. När kroppen bryter ned aminosyror omvandlas dess kväve till det giftiga ämnet ammoniak vilket i sin tur omvandlas till urea i ureacykeln.
enTE carbamide

svTE karbon
svFK Den näst yngsta av de paleozoiska perioderna, som inföll mellan devon och perm. Karbon eller stenkolstiden beräknas ha infallit för ca 359--299 miljoner år sedan då de stora stenkolslagren bildades. Vegetationen präglades av det varma, fuktiga klimatet och dominerades av väldiga ormbunksskogar, sumpskogar. Perioden har uppkallats efter de tjocka stenkolslager som avsatts efter den tidens täta skogar i England och övriga Västeuropa, och som undersöktes av brittiska geologer. Karbon blev den allra första geologiska period som man definierade, avgränsade och benämnde i en vetenskaplig tidskrift 1822. Kontinenterna var då samlade i två block, Laurasien och Gondwana. Under karbon uppträdde de första fröväxterna, föregångare till barrträden. Uppseendeväckande stora flygande insekter fanns det gott om. Rovinsekter hade framgång. Groddjuren dominerade bland de landlevande ryggradsdjuren, men småvuxna insektsätande reptiler började uppstå.
enTE carboniferous

svTE karbonatbergart
svFK Bergart bestående huvudsakligen av karbonatmineralen kalcit och/eller dolomit.
enTE carbonate rock

svTE karbonatit
svFK Ur magma kristalliserad karbonatsten bestående av kalkspat eller dolomit. Bergarten förekommer tillsammans med alkalina bergarter och kimberliter.
enTE carbonatite

svTE karnallit
svFK Färglöst till mjölkvitt, ibland rödaktigt mineral med formeln
 KMgCl&#x2083; &#x00B7; 6H&#x2082;O. Det är ett av de sista mineralen som bildas (utkristalliserar) vid total
 indunstning av havsvatten. Karnallit finns i naturliga saltlager och saltdomer. Råmaterial för
 produktion av gödselmedel.
enTE carnallite

svTE karst
svSYTE karstbildning
svDF landform som bildats i kalkstensområden genom delvis underjordisk erosion orsakad av kemisk vittring genom kolsyra och andra syror i vattnet och underjordisk vattenavrinning
svAN Karstbildning är en torr typ av landskap med fåror eller rännor (karren), hålor (slukhål) till underjordiska grottor eller kanaler, samt sprickbildningar och sänkor (doliner) uppkomna genom vittring eller instörtning av grottor.
enTE karst

svTE katagenes
svFK Omvandling av kerogen till petroleum. Katagenes är alltså en delprocess vid bildning av olja då kerogenet sönderdelas till olja och gas på grund av den temperaturhöjning som inträffar då moderbergarten pålagras av yngre sedimentära lager och sjunker i jordskorpan. Processen inträffar i temperaturintervallet 60--170 °C.
enTE catagenesis

svTE kataklas
svFK Typ av mekanisk metamorfos innebärande att beståndsdelarna i en bergart spräcks upp och mals ned. Effekterna av kataklas påträffas i mylonitzonen, en starkt mylonitiserad (deformerad) zon i Sydvästsveriges gnejsberggrund.
svRETE mylonit
enTE cataclasm

svTE kataklastisk bergart
svFK Metamorf bergart som bildats genom krossning av äldre bergart.
enTE cataclastic rock

svTE katazon
svFK Djupzon i jordskorpan. Efter graden av djup i jordskorpan, och därmed metamorfosens intensitet, skiljer man på epi-, meso- och katazonal regionalmetamorfos. Katazonen uppträder på 30--35 km djup i jordskorpan med ett temperaturintervall på 700--800 °C och ett tryck på 8 000 atm. Här bildas främst olika typer av gnejs beroende på utgångsmaterialet.
enTE cata zone

svTE kattguld
svFK Folklig benämning på vittrad biotit som erhållit en pärlemorartad guldgul metallglans i vittringsytan.
svRETE biotit
enTE weathered biotite

svTE kattsilver
svFK Folklig benämning på vittrad muskovit som erhållit en pärlemorartad silvrigt metalliknande glans.
svRETE muskovit
enTE weathered muscovite

svTE kedjesilikater
svSYTE inosilikater
svFK I denna silikattyp är kiselsyratetraedrarna (SiO&#x2084;)&#x2084;&#x207B;, hopkopplade till oändliga kedjor, vilka i sidled binds till varandra genom katjoner. Det finns två kedjetyper: enkelkedjor och dubbelkedjor.
enTE chain silicates
enSYTE inosilicates
RIAN Tidigare beskrivning, under inosilikater: ‘Grupp av silikater vilkas strukturer karakteriseras av att SiO&#x2084;-tetraedrarna är hoplänkade till enkla eller dubbla kedjor genom att dela syreatomer.’/HNI

svTE kemisk
svSA om bergart
svDF bestående av oorganiskt utfällda mineral
svEX Evaporiter och droppsten är exempel på kemiska bergarter.
svRETE droppsten, evaporit
enTE chemical

svTE kenozoikum
svFK Den yngsta av de tre fanerozoiska erorna (de senast förflutna 65 Ma t.o.m. nutid), omfattande perioderna tertiär och kvartär.
svRETE kvartär, tertiär
enTE cenozoic

svTE kerogen
svFK Fast organisk substans som bildas vid omvandling av växt- och djurrester i sediment och sedimentära bergarter. Även fast brännbart organiskt ämne som utgörs av en blandning av delvis identifierade och ofta svavelhaltiga vax-, harts- och fettämnen. Kerogen i sedimentära bergarter kan utvinnas som petroleum genom destillation.
enTE kerogen

svTE kil
svFK Kilformad litosom, dvs. en litosom som tunnas ut lateralt och försvinner.
svRETE iskil <HONR 1>
enTE wedge

svTE -kis
svFK Namnändelse på vissa mineral i gruppen sulfider, exempelvis svavelkis, kopparkis och magnetkis. Gammal term för sulfidmineral. Förekommer även i kismalmer.
enTE sulphide

svTE kiselkalksten
svFK Kalksten med hög halt av kiseldioxid.
svEX Kritkalksten från Limhamnsområdet i Skåne.
enTE siliceous limestone

svTE kiselsyra
svFK Uttryck för kiseldioxid (SiO&#x2082;) i kemiska bergartsanalyser. Ej att förväxla med mineralet kvarts som också har den kemiska formeln SiO&#x2082;.
svRETE kvarts
enTE silica

svTE kiselsyratetraeder
svFK Fyra syreatomer i tetraedrisk koordination kring en kiselatom bildande ett slags ”byggstenar” som silikatmineralen uppbyggs av. Omfattar även lermineralen.
enTE silica tetrahedron

svTE kittelfält
svDF område med rikligt med dödisgropar, s.k. kittlar
svRETE dödisgrop
enTE kettle plain

svTE klastisk bergart
enTE clastic
svDF bergart som utgörs av fragment vilka bildats genom vittring av äldre bergarter och mineral och som transporterats en längre eller kortare sträcka från moderklyftet
svEX Sandsten och lerskiffer är exempel på klastiska bergarter.

svTE klastisk textur
svDF textur som uppkommer då små eller stora mineral- eller bergartsfragment bildar en bergart
svRETE pyroklastisk, sedimentbergart
svAN De flesta sedimentbergarter är klastiska, t.ex. konglomerat, sandsten och lerskiffer, Även vulkaniska bergarter kan ha en klastisk textur, och benämns då pyroklastiska.
enTE clastic texture

svTE klev
svFK Uttryck i svensk dialekt för brant bergvägg, klyfta eller trång och brant stig. Ordet som är besläktat med klippa ingår i ortsnamn.
enTE cliff

svTE klimatindikator
svFK Företeelse i en sedimentär bergart (vissa strukturer, fossil, litologier, etc.) som kan ge upplysningar om det klimat som rådde vid avsättningen av sedimentet.
enTE climatic indicator

svTE klorit
svSYTE 2:1:1-mineral
svFK Gemensamt namn för en del vanligen mörkt gröna skiktsilikater som byggs upp med alternerande kiselsyratetraederskikt och aluminium samt magnesiumhydroxidoktaederskikt med en viss järnsubstitution. Betecknas även som 2:1:1-mineral.
enTE chlorite

svTE klump
enTE lump
svFK Karbonatpartikel, bestående av flera mindre korn som klumpats ihop.

svTE klåv
BNGR -et
svSYTE klov
BNGR -et
svDF riktning (egentligen ett plan), längs vilken bergarten (stenen) är lätt klyvbar vid brytning eller bearbetning
svAN Ett av de många begrepp som kan användas för att beskriva en bergarts egenskaper. Sedimentära bergarter, såsom skiffer och sandsten, har normalt ett klov, eftersom de flesta har bildats genom att partiklar har avlagrats på en plan yta. En del bergarter har naturlig klyvbarhet i ett eller flera plan. Sålunda har granit oftast klov i två mot varandra ungefär vinkelräta plan.
enTE cleavage plane

svTE kohesion
svDF sammanhållning i ett sediment pga. molekylära krafter
enTE cohesion

svTE kohesionsjord
svSYTE kohesionsjordart
svDF jord vars skjuvhållfasthet förutom av friktion också beror på kohesion
svRETE kohesion
svAN Kohesionsjordarter kännetecknas av att partiklarna binds mycket starkt till varandra.
svEX Lera är ett exempel på kohesionsjordar.
enTE cohesive soil

svTE kokkolit
svUPTE skrivkrita
svFK Mikroskopisk (vanligen 0,5--4 µm) kalkplåt utgörande skalelement hos kokkolitoforer, ett slags planktiska gisselbärande alger (jura-recent). S.k. skrivkrita består till stor del av kokkoliter.
enTE coccolith

svTE kolflöts
svFK Stenkolslager.
enTE coal seam

svTE kollaps
svDF nedsjunkning av lager pga. att underliggande lager försvagats eller avlägsnats, t.ex. genom kemisk utlösning eller gruvbrytning
enTE collapse

svTE kollofan
svDF massiva kryptokristallina varianter av apatit, vilka utgör huvuddelen av fosforit (och fossila ben)
enTE collophane

svTE kolm
svFK Konkretioner av orent kol, rika på uran, vilka förekommer framför allt i Västergötlands och Närkes överkambriska alunskiffer.
enTE kolm

svTE kolväte
svFK Sammanfattande benämning på de organiska föreningar som består av grundämnena kol och väte. I allmänhet avses olja och naturgas.
enTE hydrocarbon

svTE kompaktion
svDF hoptryckning av ett sediment antingen genom det ökade trycket från ovanliggande lager, eller genom tektonisk inverkan, varvid porositeten minskar
enTE compaction

svTE konformitet
svDF parallell lagring utan luckor i lagerföljden
enTE conformity

svTE konglomerat
svUPTE polymikta konglomerat
svDF klastisk sedimentär bergart huvudsakligen uppbyggd av rundade partiklar > 2 mm med finare matrix
svRETE grundmassa, rudit
svAN Ofta bestående av olika bergarter (polymikta konglomerat) sammankittade med ett bindemedel av lerig, kalkig eller kvartsig natur.
enTE conglomerate

svTE konkordans
svSYTE parallellskiktning
svDF parallell lagring
enTE concordant bedding

svTE konkretion
svDF hård och kompakt, rundad mineralmassa inuti en sedimentär bergart, bildad genom lokal utfällning ur porvattnet
svRETE flinta
enTE concretion

svTE konsolidering
svDF ett sediments (gradvisa) övergång till bergart
svRETE litifiering
enTE consolidation

svTE konstruktiv zon
svDF kontakten mellan två litosfärplattor som rör sig ifrån varandra
svAN Uppvällande magma (sima) längs kontaktlinjen bildar en mittoceanisk rygg, varvid plattorna byggs på i sidled med ny oceanbotten.
svRETE mittoceanisk rygg, oceanbottenspridning
enTE constructive zone
enUPTE divergent zone

svTE konsumtion
svDF reducering av litosfärplattor där dessa möts, genom att den ena plattan tvingas ned under den andra och resorberas av jordmanteln
svRETE destruktiv zon
enTE consumption
enUPTE convergent zone

svTE kontaktmetamorfos
svDF process vilken åstadkommer omvandling av sidobergarten till en magmatisk intrusion som följd av från magman avgiven värmeenergi, eventuellt även restmagmatiska lösningar
enTE contact metamorphism

svTE kontinent
svSYTE kontinentalblock
svDF de delar av jordskorpan som består av sial-bergarter ovanpå sima, dvs. de större landområdena + kontinentalsocklarna
svRETE sial, sima
enTE continent

svTE kontinental
svFK Tillhörande land, bildad på land, i motsats till marin.
svRETE marin, terrigen
enTE continental

svTE kontinentalbrant
svFK Kontinentalsluttning.
enTE continental slope

svTE kontinentaldrift
svDF kontinenternas rörelse i förhållande till varandra
svAN Enligt upphovsmannen till denna teori , Alfred Wegener (1912) förflyttar sig kontinenterna inbördes genom horisontella (tangentiella) rörelser på ett underlag av oceanisk skorpa. Den av Wegener föreslagna mekanismen var dock ej övertygande. Hypotesen har sedan slutet av 1960-talet ersatts av den plattektoniska teorin.
svRETE plattektoniska teorin
enTE continental drift

svTE kontinental jordskorpa
svDF del av jordskorpan som utbreder sig under kontinenters och kontinentalmarginalers yta
svAN Tjockleken är som störst under bergskedjebildningarna, där den kan uppgå till 70 km.
enTE continental crust

svTE kontinentalplatta
svFK Jordklotet kan indelas i sju större kontinentalplattor och minst tolv mindre. En kontinentalplatta är ett avsnitt av jordskorpan. En kontinentalplatta består huvudsakligen av sima (jordskorpan under havet) och sial (jordskorpan under fastlandet).
svRETE sial, sima
enTE continental plate

svTE kontinentalrand
svSYTE kontinentalmarginal
svUPTE shelf
svDF den yttre, vattentäckta delen av en kontinent, omfattande kontinentalsockeln (shelfen) och kontinentalsluttningen
enTE continental margin

svTE kontinentalsluttning
svDF den yttersta delen av en kontinent belägen mellan kontinentalsockeln och djuphavsregionen
svRETE batyal, djuphav, kontinentalsockel
svAN Lutningen är ca 3--6° ner till över 2000 m djup.
enTE continental slope

svTE kontinentalsockel
svSYTE kontinentalhylla
svDF den del av havsbottnen som ligger mellan strandlinjen och kontinentalsluttningen
svRETE kontinentalsluttning
svAN Utgörs oftast av en i det närmaste plan yta (ca 0,1° lutning) ner till ett genomsnittligt djup av ca 200 m.
svRETE neritisk
enTE continental shelf
enSYTE continental platform

svTE kontinental spridningszon
svFK Från början som kontinental rift bildad zon vilken vidgas allt under det att basaltiskt mantelmaterial tränger upp längs riftens mittaxel. Den fortsatta vidgningsprocessen leder till att havet intränger och fyller riftdalen, som fallet är med t.ex. Röda havet. Ytterligare spridning leder till att en ocean med sin aktiva ”mittrygg”, dvs. en oceanisk spridningszon bildas.
enTE continental spreading centre
enSYTE accretion zone

svTE koordinationstal
svSA inom kristallkemin
svDF antalet motsatt laddade närmsta grannjoner som tredimensionellt omger den centrala jonen
enTE coordination number

svTE kopparkis
svFK Ett mineral som består av koppar, järn och svavel (kemisk formel CuFeS&#x2082;). Kopparkis bryts som en viktig kopparmalm, trots att kopparhalten ibland är så låg som en halv procent. Det förekommer ofta tillsammans med svavelkis, som till viss del liknar kopparkis, men kopparkis är mjukare och har en grön färgton.
svRETE pyrit
enTE chalcopyrite

svTE korrelation
svDF fastställande av likåldrighet av strata (kronostratigrafisk korrelation) i två eller flera geografiskt åtskilda blottningar genom studium av i första hand fossilinnehållet
enTE correlation

svTE korsskiktning
svDF upprepad skevlagring i ett terrigent klastiskt sediment, oftast sandsten, bildad på en lutande sedimentationsyta genom hastiga lokala förändringar i strömriktningen, framför allt i deltaavlagringar och dynsandområden
svRETE delta, rippel
enTE cross-bedding

svTE korund
svFK Ett mycket hårt, färglöst, vanligen dock blåaktigt, rött, brunt eller violett mineral med sammansättningen Al&#x2082;O&#x2083;.

svTE korvsjö
svDF bågformad insjö som bildas av meandrande vattendrag, när ett meandernäs genombryts och den omgivande meanderbågen så småningom isoleras från vattenflödet
svAN Korvsjöar bildas endast av vattendrag som flyter fram över ett flackt landskap. Exempel på större vattendrag i Sverige som bildar korvsjöar är Klarälven, Lögdeälven och Öreälven. Nämnas kan även Dalälven uppströms Mora.
enTE oxbow lake

svTE kovalent bindning
svSYTE elekronparsbindning
svDF bindning mellan atomer vilken uppstår då de delar elektroner med varandra
enTE covalent bonding

svTE krater
HONR 1
svDF på ytan av en planet förekommande, bassängliknande och vallomgärdad, oftast cirkulär struktur med branta innerväggar
svAN En krater bildar vanligen en vulkankäglas topp, genom vilken en väsentlig del av utbrottsprodukterna utspys. 
svRETE maar
enTE crater

svTE krater
HONR 2
svDF genom meteoritnedslag bildad sänka i jordytan, dvs. en meteoritkrater eller dess eroderade motsvarighet, astroblem
enTE crater

svTE kraton
svDF stabil del av ett kontinentalblock, ett område som endast varit utsatt för små deformationer sedan prekambrium
svRETE kontinent, plattform, prekambrium, urbergssköld
enTE craton
RIFR Uttal?/HNI

svTE kristall
svDF fast kropp med regelbunden inre struktur, oavsett om den har eller inte har utvecklat plana begränsningsytor (kristallytor)
enTE crystal

svTE kristallin
svFK Om material som har kristallens natur eller består av kristaller.
svRETE kristall
enTE crystalline

svTE kristallografi
svUPTE mineralogi
svDF läran om kristaller, deras atomstruktur, former och tillväxt
svAN I naturen förekommande kristaller kallas mineral, och den vetenskap som behandlar dem kallas mineralogi.
enTE crystallography

svTE kristallsymmetri
svFK karaktär hos en kristall som den bl.a. kommer till uttryck i den lagbundenhet varmed dess plana ytor genom symmetrioperationer (inversion, spegling och/eller vridning) låter sig upprepas
svRETE kristall
svAN De symmetriska egenskaperna hos kristallers yttre form är ett uttryck för den symmetri som råder i de minsta beståndsdelarnas, atomernas, regelbundna inbördes ordning, dvs. kristallstrukturerna.
enTE crystal symmetry

svTE kristallsystemen
svUPTE kristallklass
svDF sju grupper till någon av vilka varje kristall kan hänföras med hänsyn till de symmetriska egenskaperna såväl beträffande den yttre formen som den inre strukturen
svAN De sju kristallsystemen utgörs av det triklina, monoklina, ortorombiska, trigonala, tetragonala, hexagonala och kubiska systemet. De sju kristallsystemen omfattar 32 kristallklasser.
enTE crystal systems

svTE krita
ETYM Lat. Creta.
svUPTE KT-gränsen
svUPTE angiospermer
svUPTE gymnospermer
svFK Den yngsta av de tre mesozoiska perioderna. Krita är även beteckningen för motsvarande system. Geologisk period som inföll för ca 146--65,5 miljoner år sedan. Kritaperioden avslutar den mesozoiska eran. Dinosaurierna dominerade fortsättningsvis på land och jätteödlorna härskade i havet. Angiospermerna (gömfröiga eller blommande växter) blev allt fler och ersatte gradvis de sedan länge etablerade gymnospermerna (nakenfröiga eller icke-blommande växter). Krita har fått sitt namn efter de omfattande kritlager som förekommer överallt i Europa, bland annat i England och vid kanalkusten i Frankrike. Berömda är ”Dovers vita klippor”. Vid kritaperiodens slut, för ca 65 miljoner vår sedan slog en minst tolv kilometer stor meteorit, Chicxulub-meteoriten ned i nuvarande Mexico på Yucatanhalvön, vilket resulterade i global förödelse. Så mycket som 75 % av alla arter på Jorden utplånades, bland dem dinosaurierna. Kratern, som efter nedslaget har fyllts med yngre sedimentära bergarter, blev som djupast två kilometer med en diameter på 200 kilometer. Som bevis för meteoritnedslaget har anförts onormalt höga halter av metallen iridium som hittats i sedimentlagren från gränsen mellan krita och tertiärperioderna. Denna gräns har benämnts KT-gränsen.
enTE cretaceous

svTE kritkalksten
svSYTE skrivkrita
svFK Sedimentär bergart, ren kalcilutit, bildad huvudsakligen genom ackumulation av kalkskaliga mikroorganismer, såsom foraminiferer och kokkoliter.
svRETE kokkolit
enTE chalk

svTE kromit
svFK Ett metallglänsande svart mineral med brunt streck och den kemiska sammansättningen FeCr&#x2082;O&#x2084;.
enTE chromite

svTE kronostratigrafi
svDF tidsstratigrafi, baserad på den relativa åldern hos sedimentär strata och andra bergarter
svAN De kronostratigrafiska enheterna (exempelvis system, serie, etage) anger var i lagerföljden en viss företeelse finns och avser alla de bergarter som bildats under motsvarande geokronologiska tidsavsnitt.
svRETE etage, geokronologi, serie, system
enTE chronostratigraphy

svTE kronozon
svDF den maximala vertikala (tidsmässiga) utsträckningen av en biozon, baserad på alla blottningar där den kan identifieras
svRETE biozon
enTE chronozone

svTE krosstensgrus
svFK Äldre namn på jordarten morän i dess grövre former t.ex. på gamla geologiska kartor från 1800-talet. Krossgrus var också benämningen på morän i allmänhet.
   Citat från Axel Erdmanns Sveriges Qvartära Bildningar (1868): ”Krosstensgrus, begreppet deraf. Under benämningen krosstensgrus sammanfatta vi sålunda alla de från jökelperioden härstammande supramarina bildningar af grus, sand och sten, som uteslutande äro ett verk af forntida jöklar, och som med väl bibehållen eller af senare inflytelser blott föga förändrad form och inre beskaffenhet, ännu i dag qvarligga på sina ursprungliga aflagringsställen, stödjande sig emot eller hvilande på den afrundade, afslipade, polerade och repade berggrunden.”
svRETE morän
enTE till

svTE kryolit
svFK Ett mineral som bildar vita kristallaggregat. Kemisk formel Na&#x2083;AlF&#x2086;.
enTE cryolite

svTE krypspår
svDF spår i sedimentytan efter krypande organismer, t.ex. maskar, trilobiter, etc.
svRETE fotavtryck, spårfossil
enTE trail

svTE kryptokristallin
svSA om texturen hos en bergart
svDF så finkornig att enskilda kristaller ej säkert kan urskiljas ens under ljusmikroskop, dvs., < ca 1 µm
svRETE mikrokristallin
enTE cryptocrystalline

svTE kryptozoikum
ETYM Grek. ”gömt liv”. (Jfr bot. kryptogamer).
svFK Den del av jordens historia då endast organismer utan hårdvävnad existerade, varom vittnar vanligen mycket sparsamma fossilförekomster av avtryck av mjukdelar, alger, bakterier, m.fl.. Kryptozoikum sträcker sig från ca 570 miljoner år till ca 3200 miljoner år tillbaka i tiden.
enTE cryptozoic

svTE krysoberyll
svUPTE alexandrit
svUPTE kattöga
svFK Mineralet berylliumaluminiumoxid, BeAl&#x2082;O&#x2084;. Det användes som smyckesten och finns i många färgvarianter (exempelvis alexandrit och kattöga). Vanligaste färger är grön och gul men stundtals genomskinligt.
enTE chrysoberyl

svTE krysolit
svFK Ett mineral, samma som olivin. Olivin är det geologiska namnet på stenen, mineralnamnet är peridot. Den kallas även krysolit (från grekiskan och betyder guldsten). Förr har dock även andra stenar än olivin blivit kallade för krysolit.
enTE chrysolite

svTE krysotilasbest
svFK Detsamma som serpentinasbest.
enTE chrysotile asbest
RIFR Verkligen krysotil? Krysolit?/HNI

svTE kråkberg
svFK Gammal benämning vid stenbrytning på berg utan värde.
enTE waste rock

svTE kråksten
svFK En underkambrisk sandsten i Skåne och Östersjöområdet med oregelbunden skiktning orsakad av grävande organismer i tidvattensområden.
enTE crowstone

svTE kuprit
svFK Ett rött, starkt metallglänsande mineral med sammansättningen Cu&#x2082;O.
enTE cuprite

svTE kvarts
svFK Mineral tillhörande silikatgruppen. Kristalliserar i det trigonala systemet. Ett färglöst eller vitt, mera sällan färgat, glasglänsande, på brottytorna fettglänsande mineral med sammansättningen SiO&#x2082;. Karakteriseras av sin relativa hårdhet (Norm 7 i Mohs’ hårdhetsskala) och avsaknad av spaltbarhet. Ett av de vanligaste mineralen i kontinenternas jordskorpa. Kvarts kristalliserar i magman vid förhållandevis låga temperaturer. Kvarts är ett av de mineral som karakteriserar bergarterna i vårt kristallina urberg som i stor utsträckning består av bergarter som graniter, porfyrer, gnejser och leptiter. Kvarts vittrar sällan i de olika slags klimat, som normalt är förhärskande på jordytan och finns därför kvar när de andra vanliga bergartsbildande mineralen sprängts sönder av värme och köld, när de nötts till stoft eller lösts upp av sura ämnen som transporteras i luft och vatten. Därför är kvarts den viktigaste och ofta nära nog enda beståndsdelen i sedimentära bergarter såsom sandstenar och härav omvandlade bergarter såsom kvartsiter.
enTE quartz

svTE kvarts-antofyllitmalm
svFK Malm av kantorptyp. En betydelsefull malmtyp där kvartsrandmalmen överförs till särskilt kvartsrika, antofyllitförande malmer.
enTE quartz-antophyllite ore

svTE kvartsit
HONR 1
svFK Beteckning främst på omvandlade sedimentära bergarter, som i huvudsak består av kvarts. En mycket hård kvartssandsten som kompakterats och cementerats genom trycklösning så fullständigt att bergarten vid brott spricker rakt genom kornen i stället för runt dessa längs de ursprungliga kornfogarna. Sandstensstrukturen har blivit mer eller mindre fullständigt utplånad.
   Namnet används också ibland för sekundärt kvartsanrikade bergarter, t.ex. ”malmkvartsit”. 
enTE quartzite

svTE kvartsit
HONR 2
svDF bergart som väsentligen består av kvarts
enTE quartzite

svTE kvartsporfyr
svDF kompakterad tuff eller lava av liparitisk sammansättning
enTE quartz porphyry
RIFR Jfr ryolit? Liparitisk?/HNI

svTE kvartsrandmalmer
svFK Järnmalmer vars beteckning härrör från den för dessa karakteristiska uppbyggnaden av omväxlande skikt av järnmineral och kvarts.
enTE quartz banded iron ore

svTE ortokvartsit
svSYTE kvartsarenit
svSYTE kvartssandsten
svFK En sedimentär bergart, en sandsten med > 95 % kvarts. En benämning som används för att skilja en sedimentär bergart från metakvartsiten som är en metamorfit.
enTE orthoquartzite
enSYTE quartzarenite
enSYTE quartz sandstone

svTE kvartär
svFK Den geologiska period som vi nu befinner oss i. Perioden (ca 1,8 miljoner år -- nutid) är den senaste och kortaste av perioderna i den geologiska tidsskalan. Namnet, med innebörden ”fjärde”, kan härledas som en benämning på sedimenten ovanför de tertiära berglagren i Seinebäckenet i Frankrike. Internationella stratigrafiska kommissionen överväger fortfarande om gränsen för kvartärperioden och pleistocenepokens början skall ligga vid 1,8 miljoner år eller 2,6 miljoner år före nutid. Kontinenterna har i stora drag hamnat där de för närvarande befinner sig. Klimatet kännetecknas av upprepade istider. Alpina glaciärer sträckte sig ut från bergskedjorna och isen vidgades från polerna ut över kontinenterna så långt fram mot ekvatorn som till fyrtionde breddgraden. Stora delar av Nordamerika, Europa, Asien, Sydamerika, Nya Zeeland och Tasmanien täcktes av isen, liksom Jordens stora bergskedjesystem. Under senare delen av kvartär har 6--8 större istider inträffat, var och en med en varaktighet av ca 100 000 år och mellan dem värmetider, interglacialer, på 10 000--20 000 års varaktighet, med ett klimat minst lika milt som det nutida. Varje istid medförde en förskjutning av klimatbältena mot ekvatorn, och varje mellanistid en återförflyttning. Variationen i vattenståndet i haven och landhöjningar och landsänkningar samt sedimentationer har tidvis skapat, tidvis kapat landbryggor mellan kontinenter, vilket ömsom möjliggjort artspridning, ömsom förhindrat den mellan likartade landområden. Vidare har jordar med olika textur och vittringsförmåga bildats, översköljts eller eroderats, vilket ständigt har förändrat livsmiljön för levande organismer. Under slutet av tertiär och början av kvartär ersattes den varmpräglade floran i Europa med arter som mammutträd, sumpcypress, skärmtall, hemlock, vingnöt, hickory, hästkastanj och ambraträd av våra moderna skogsträd, t.ex. gran, tall, björk, ek, avenbok, bok, alm, lind, hassel och ask. Nutidens europeiska flora blev därför i hög grad etablerad redan i början av kvartär. De första förfäderna av släktet Homo uppträder, liksom djurarter med nuvarande utseende.
enTE Quaternary

svTE kvickstenar
svFK Äldre metallurgisk beteckning för järnmalmer som direkt kunde användas i masugnar.

svTE kärvskiffer
svDF glimmerskiffer med kärvliknande aggregat bestående av upp till flera centimeter långa, nålformiga amfibolkristaller
svAN Metamorf bergart.
enTE feather amphibolite

svTE köli
svFK Benämning på ett av fjällkedjans största komplex av skollor, som härrör från tidigpaleozoiska öbågar och bågebassänger i Japetushavet. Namnet kommer av ”Kölen”, dvs. fjällen mellan Jämtland och Trøndelag i Norge. Kölin består av relativt välbevarade sedimentära och vulkaniska bergarter som tillsammans bildar köliskollan.
svRETE öbåge
enTE köli nappes

svTE labrador
svAVTE labradorit
svFK Ett mineral i gruppen plagioklasfältspater med en kemisk sammansättning som ligger mellan albit och anortit. Färgen är mörk och mineralet visar vanligen ett spektakulärt färgspel i blåa eller gröna nyanser. Bergarter som innehåller labrador används ofta som ornamentsten t.ex. i fasader. Uttrycket labradorit bör ej användas för mineralet labrador.
svRETE labradorit
enTE labradorite

svTE labradorit
svSYTE labradorsten
svFK En magmatisk bergart huvudsakligen bestående av en typ av fältspat med labradorsammansättning.
svRETE labrador

svTE lager
HONR 1
svSYTE stratum
svFK Allmän term för ett bergartsskikt, oberoende av tjocklek.
enTE layer
enSYTE bed
enSYTE stratum

svTE lager
HONR 2
svDF informell stratigrafisk enhet
enTE bed

svTE lager
HONR 3
svDF den minsta litostratigrafiska enheten, omedelbart under led, vanligtvis inte överstigande 1 m i mäktighet
svRETE led, mäktighet
enTE bed

svTE lagergång
svDF mer eller mindre horisontellt täcke av en intrusivbergart (t.ex. diabas), bildat genom att magma trängt in mellan två lager och stelnat
svAN Lagergången skyddar ofta underliggande mjukare bergarter mot erosion, varvid platåberg bildas.
enTE sill

svTE lagrad bergart
svDF bergart som på något sätt har avlagrats, dvs. huvudsakligen sedimentbergarter men även avseende sådana magmatiska bergarter som basalt och tuff
enTE layered rock

svTE lahar
ETYM Etymologiskt härrör ordet från Indonesien.
svDF slamflod (massrörelse) som huvudsakligen består av vulkaniskt material avlagrat på vulkanens sluttningar
svAN Materialet som transporteras i ”slamfloden” omfattar pyroklastiskt material, aska och block från primära lavaflöden och epiklastiskt material. Slamflödet initieras oftast av intensiva regn.
enTE lahar
RIFR Uttal?/HNI

svTE lakustrin
OKGR adj.
svFK Sjö-, avlagrad på sjöbotten.
enTE lacustrine

svTE laminerad
svDF bestående av < 1 cm tjocka lager
svAN Används om sedimentära bergarter.
enTE laminated

svTE lamprofyr
svFK En magmatisk gångbergart som väsentligen består av mörka mineral.
enTE lamprophyre

svTE landhöjningssediment
svUPTE svallgrovmo
svUPTE grovmo
svUPTE klapper
svFK Sammanfattande begrepp för sediment som bildats genom svallning (svallsediment) och omlagring i samband med landhöjningen. Det utsvallade materialet avlagrades vid och närmast utanför stränderna som svallgrus, svallsand och grovmo (svallgrovmo) i princip med utåt från stranden avtagande kornstorlek. Även klapper, som utgörs av block och sten, som frisköljts ur jordlager samt avrundats och anhopats ingår i begreppet svallsediment.
svRETE svallgrus, svallning, svallsand, svallsediment
enTE outwash sediment

svTE lapilli
BNGR sing. lapillus
svDF pyroklastiskt material bildat av äldre lava eller stelnade lavadroppar
svAN Partikelstorleken hos lapilli täcker storleksintervallet 2--64 mm.
enTE lapilli

svTE larvikit
svUPTE skillereffekt
svFK Intermediär magmatisk djupbergart (syenitisk eller variant av monzonit) som består av alkalifältspat tillsammans med amfibol, pyroxen och mörk glimmer. Fältspatmineralen är pertitiska med alternerande alkalifältspat- och plagioklaslager som ger kristallerna en karakteristisk silveraktig glans s.k. skillereffekt på polerade ytor. Olivin kan förekomma tillsammans med titanaugit, titanmagnetit, apatit, and ibland kvarts. Bergarten har uppkallats efter den norska orten Larvik, på Oslofjordens västsida. Kornstorleken är grov- till medelkornig och färgen blågrå eller grönaktig med vackert blå skillereffekt (labradorescens) hos de rombformiga kristallerna av alkalifältspat. Den används som monument- och byggnadssten och säljs under handelsnamnet labrador. Den mörkt blå varianten kallas Royal Blue.
enTE larvikite

svTE laterit
svFK En genom vittring av diverse bergarter uppkommen jordart, tegelröd eller brunröd av järnoxidhydrat.

svTE Laurasien
svFK Den norra delen av superkontinenten Pangea, vilken existerade mellan ung. karbon och jura. Av Laurentia (kanadensiska skölden) + Eurasien (Europa + Asien).
svRETE Pangea
enTE Laurasia

svTE Laurentia
svFK Kontinent som frigjordes när Rodinia rämnade och som omfattade dagens Nordamerika, Grönland och västliga delar av Brittiska öarna. Laurentia kolliderade med Baltica och Avalonia i sen silur varvid det kaledoniska orogena bältet uppkom.
enTE Laurentia

svTE Laurussia
svFK Benämning på en hypotetisk kontinent som existerade under den paleozoiska eran. Laurussia bildades under devonperioden då flera delar av den ursprungliga superkontinenten Rodinia kolliderade med Laurentia som bestod av kärnan hos det nutida Nordamerika (kanadensiska skölden), och med Baltica, vars bergarter i dag utgör Skandinavien, den nordeuropeiska plattformen, östra Ryssland och Ukraina. Den kaledoniska orogenesen resulterade i bergskedjorna genom Norge, Grönland, Labrador och delar av Skottland. Längre mot öst kolliderade Laurussia med det gamla Siberia varvid kontinenten Laurasien bildades. Snart därefter, under permperioden kolliderade Laurasien med Gondwana varvid Pangea bildades.
svRETE Laurasien, Pangea
enTE Laurussia

svTE lava
svFK Beteckning för såväl den på jordytan utflytande magman som för dess stelningsprodukt.
enTE lava
RIFR Dela i 2?/HNI

svTE lavaplatå
svDF flackt, utbrett, ofta flera tusen kvadratkilometer stort område uppbyggt av en mäktig (100--1000 m) sekvens av lavaflöden, de flesta bestående av basalt och bildade genom upprepade sprickeruptioner
svRETE platåbasalt
enTE lava plateau

svTE lavaström
HONR 1
svDF lavautflöde från en vulkankrater, alternativt från en spricka eller mindre krater (parasitkrater) på vulkanens sida
enTE lava flow

svTE lavaström
HONR 2
svDF den stelnade produkten av en <RCON lavaström <HONR 1>>

svTE led
svFK Underavdelning av formation.
svRETE formation
enTE member

svTE ledblock
svDF moränblock som består av bergarter med begränsad geografisk utbredning i berggrunden och som därför kan användas för att spåra inlandsisens rörelseriktning
enTE indicator boulder

svTE ledfossil
svFK Fossil med stor stratigrafisk användbarhet, dvs. för korrelation av lager. Som fossil förekommande djur- eller växtart, vilken genom sin omfattande areella utbredning och sitt till ett kort tidsskede begränsade uppträdande identifierar en viss nivå i den geologiska tidsskalan. Liten vertikal och stor horisontell utbredning är bland de grundläggande kraven för ett gott ledfossil.
enTE guide fossil, index fossil

svTE lepidolit
svFK Litiumglimmer som liknar muskovit men med en rödviolett färg. Förekommer främst i litiumpegmatiter t.ex. på Utö, i Stockholms skärgård och Varuträsk i Västerbotten.
enTE lepidolite

svTE leptitformationen
svSYTE leptitgruppen
svUPTE urkalksten
svFK Äldre stratigrafisk benämning på de äldsta svekofenniska bergarterna i Bergslagen som ursprungligen bildades som suprakrustalbergarter vid vulkanism och sedimentation i samband med vulkanismen. Bergarterna har senare utsatts för metamorfos i varierande omfattning. De övervägande kiselsyrarika vulkaniterna samt bergarterna som åtföljer dessa, har man sammanfattat som leptit-hälleflintkomplexet eller leptitformationen. I denna ingår omvandlade vulkaniter med till väsentlig del ryolitisk till dacitisk sammansättning. Dessutom ingår kristallina kalkstenar (s.k. urkalksten eller marmor) samt järnmalmer av sedimentärt ursprung. Geografiskt återfinns leptitformationens bergarter inom ett bågformigt område från norra Uppland och södra Gästrikland in över södra Dalarna och vidare mot söder genom västra Västmanland till Närke och sydöstra Värmland. Bältet böjer sedan av mot öster genom Södermanland och norra Östergötland.
   En modernare beteckning på leptitformationen är leptitgruppen.
svRETE dacit, leptit, liparit
enTE leptite formation

svTE leptitgnejs
svFK Grövre leptit med gnejsig struktur. Metamorf bergart.
enTE leptite gneiss

svTE ler
svFK Sedimentpartikel < 2 µm.
svRETE lera
enTE clay

svTE lera
svDF okonsoliderat sediment bestående av < 2 µm stora partiklar
enTE clay

svTE lerflaga
svDF lerstycke, ofta en torkflaga, som bäddats in i ett sandigt sediment
enTE clay gall

svTE lergyttja
svFK Sedimentär jordart bildad i slättsjöar och brackvattenvikar och som innehåller mellan 6 och 20 % (enligt jordartskommittén 1953: 6--30 % organiskt material) organiskt material av torrvikten och ibland mindre mängder mjäla. Lergyttjan är gul-, brun- eller gröngrå, men kan vara blåsvart, om svaveljärn ingår. Den är en god odlingsjord som också är väldränerad genom det utpräglat stabila spricksystemet.
enTE clay gyttja

svTE lermineral
svFK Grupp av vanligen aluminiumrika silikatmineral (aluminosilikathydroxider) bestående av små (oftast < 2 µm), platta partiklar med vattenadsorberande förmåga. Lermineral bildas huvudsakligen genom vittring av fältspater och vissa andra silikatmineral. Kaolinit, illit och montmorillonit är huvudgrupper av lermineral. Mineralen är huvudsakligen uppbyggda som skiktgittersilikater eller fyllosilikater.
svRETE fyllosilikater
enTE clay mineral
RIFR Gulmarkerat anges som synonymer i den posten?/HNI

svTE lerskiffer
svFK En skiktad klastisk sedimentär bergart av hårdnad lera, huvudsakligen
 uppbyggd av lermineral samt till mindre delar av kvarts och fältspat. Bergarten är
 lättkrossad och har hög vittringsförmåga.
enTE shale

svTE lersköl
svSYTE lerzon
svFK Lera i förkastningszon, sprickzon, krosszon eller i öppen
 spricka. Används även om biotit/kloritzoner.
enTE clay gouge

svTE lersten
svFK Terrigen klastisk bergart som till > 2/3 består av partiklar av lerstorlek (övervägande lermineral), dvs., < 2 µm.
svRETE lutit, sedimentbergart
enTE claystone

svTE lervandring
svFK Företeelse då frigjorda eller uppslammade lerpartiklar transporteras från övre lager i en jordmånshorisont till den underliggande anrikningshorisonten. Lerigt material kommer alltså att anrikas på lägre nivåer i marken vilket förändrar kapillärkraften i marken. Lervandringen accelereras av sjunkvattnet och går fortare sedan marken utsatts för stark uttorkning. Väldränerade jordar och jordar som spricker upp under torrperioder är de där lervandring är särskilt vanlig.
enTE clay illuviation

svTE lervarvskronologi
svFK Dateringsmetod för avsmältningen hos en inlandsis. Metoden bygger på det faktum att lerskikten avsatts med en typisk årsrytmik, dvs. varviga leror, och årsvarvens geografiska utbredning avslöjar inlandsisens successiva avsmältning. Lervarven kan studeras i skärningar i lergravar eller i borrkärnor ur den varviga leran varvid deras tjocklek mäts och ritas in i ett diagram. Bottenvarvet är här särskilt viktigt eftersom det var det varv som bildades närmast iskanten. Genom att jämföra diagram (konnektera) från olika platser kan sedan bottenvarvets relativa ålder beräknas. Finns sedan en plats där avsättningen av lerskikt fortsatt in i vår tid (som t.ex. vid Ångermanälvens mynning), kan isavsmältningsförloppet anges i exakta årtal.
enTE varve chronology

svTE levé
svDF naturligt bildad bred och låg bank av sand och finare material som en flod genom upprepade översvämningar bygger upp på flodplanet på ömse sidor om fåran
enTE levee
enSYTE natural levee

svTE libyskt ökenglas
svFK Libyskt glas uppstod sannolikt för ca 28,5 miljoner år sedan då en asteroid eller komet slog ned med en kolossal kraft och en enorm energi i form av värme som smälte sanden som for upp i himlen och ”regnade” ner över ett 4 000 km&#x00B2; stort område i Västegyptiska öknen nära libyska gränsen. Nedslagsplatsen är inte funnen men ligger sannolikt långt under sanden. Libyskt glas består till största delen av kiseldioxid (98 % SiO&#x2082; och 2 % Al&#x2082;O&#x2083;).
enTE Libyan desert glass

svTE lichenometri
enTE lichenometry
svFK Dateringsmetod som baseras på tillväxten hos lavar. Metoden härstammar från 1950-talet och började användas av geologer för att datera lavar, som av vissa arter kan nå en ålder på 9 000 år. Tekniken går ut på att man börjar med att bestämma olika lavarters tillväxtkurvor. Vanligtvis bestäms tillväxtkurvan genom att utgå från strandförskjutningen, som innebär att lavar etablerar sig på stenar när vattennivån i Östersjön sjunker i takt med strandförskjutningen. Tillväxthastigheten har ett funktionellt samband -- ibland direkt proportionell -- mot lavens storlek. Med storlek menas här ytan eller diametern på lavens bål.

svTE likvid
svFK Om egenskapen att vara flytande.
enTE liquid

svTE likvidmagmatiskt stadium
svSYTE ortomagmatiskt stadium
svDF temperaturområde (ca 1300--650 °C) inom vilket en svalnande magma kristalliserar, varefter endast restmagmatiska lösningar återstår
enTE liquidmagmatic stage

svTE limnisk
svFK Sötvattens-, avlagrad i, transporterad i eller tillhörande sötvattensmiljö (såsom sjöar, floder, estuarier).
enTE limnic

svTE limonit
svFK Gul- eller mörkbrun, av flera järnoxidhydroxider bestående blandning, vars sammansättning närmast motsvara formeln FeO(OH) &#x00B7; &#x2099;H&#x2082;O. Limonit, som är en vanlig vittringsprodukt bildad genom oxidation av järnhaltiga mineral under atmosfäriska förhållanden, bildas även genom biogen utfällning i sjöar och myrar (sjö- och myrmalm).
svRETE goethit
enTE limonite

svTE linneit
svFK Ett metallglänsande, vitt, vanligen något rödaktigt mineral med
 sammansättningen Co&#x2083;S&#x2084;, där Co ofta i mer eller mindre utsträckning är ersatt med Ni.
enTE linneite

svTE lins
svDF linsformad litosom
svRETE litosom
enTE lens

svTE litarenit
svSYTE litisk sandsten
svFK En sandsten som innehåller minst 25 % fältspat och instabila bergartsfragment i proportion < 1:3. Sedimentär bergart.
enTE litharenite

svTE litarkos
svFK En sandsten som innehåller minst 25 % fältspat och instabila bergartsfragment i proportion mellan 3:1 och 1:1. Sedimentär bergart.
enTE lithic arkose
RIFR Uttal?/HNI

svTE litifiering
svDF sediments omvandling till bergart genom kompaktion och cementering av de enskilda sedimentpartiklarna
svRETE konsolidering
enTE lithification

svTE litisk sandsten
svSYTE litarenit
svFK En sandsten som innehåller minst 25 % fältspat och instabila bergartsfragment i proportion < 1:3.
   Termen används ofta för alla sandstenar som innehåller mer instabila bergartsfragment än fältspat (mao. litarenit + arkosisk litarenit). Sedimentär bergart.
enTE lithic sandstone

svTE litofacies
svDF sediments eller bergarts litologiska utbildning eller karaktär, ofta använt vid lateral jämförelse
svRETE sedimentär facies
enTE lithofacies

svTE litologi
svDF beskrivning av bergarters megaskopiska egenskaper, som färg, kornstorlek och mineralogisk sammansättning
svAN Kan även användas om bergartstyp.
enTE lithology

svTE litosfär
svSYTE jordskorpan
svDF det yttersta lagret av jordklotet, bestående av ett kontinuerligt simalager (oceanbottnarna) och ett fläckvis förekommande sial-lager (kontinenterna)
svRETE manteln, sial, sima
svAN Enligt nyare definition den del av Jorden som omfattar jordskorpan och den allra översta delen av jordmanteln, nedåt begränsad av astenosfären.
enTE lithosphere

svTE litosfärplatta
svFK Ett av de stora rörliga segment som jordskorpan består av. En litosfärplatta är uppbyggd av två skikt, sial och sima, vilka utgör kontinenter respektive oceanbotten.
svRETE jordskorpan, kontinent, sial, sima
enTE lithospheric plate

svTE litosom
svDF litologiskt särskiljbar bergartskropp
enTE lithosome

svTE litostratigrafi
svFK Bergartsstratigrafi, baserad på litologin hos sedimentära strata, dvs. hur en bergart ser ut. Grupp, formation och led är de grundläggande litostratigrafiska enheterna.
svRETE formation, grupp, led
enTE lithostratigraphy

svTE Littorinahavet
svUPTE littorinatransgressionen
svUPTE littorinavallen
svFK Saltvattenstadium i Östersjöns utvecklingshistoria efter senaste nedisningen och det stadium som närmast har föregått Östersjön. Littorinahavet uppstod sedan havsytan stigit tillräckligt pga. avsmältningen och Ancylussjön fått kontakt med Västerhavet via Öresund för ca 9 800 år sedan. Sitt namn har havet fått efter ett saltvattenssläkte strandsnäckor som kallas Littorina littorea, vilka hittats just i strandavlagringar. Ett riktigt salthav blev det troligen först för omkring 6 000 år sedan. Inflödet av saltvatten och den därpå följande vattenståndshöjningen kallas littorinatransgressionen. När Littorinahavet stod som högst bildades på många ställen längs östersjökusten från Gävle och söderut strandhak eller en strandvall, kallad littorinavallen. Denna littorinagräns är särskilt tydlig på Gotland där den i söder ligger 15 m ö.h. och i norr 27 m ö.h., i Syd- och Sydvästskåne syns den som den s.k. Järavallen, vilken ligger ca 4 m ö.h. I Gävletrakten ligger vallen 80 m ö.h. Genom landhöjningen kom Öresund att grundas upp för ca 3 000 år sedan och saltvatteninslaget därmed att minska. Brackvattenstadiet Limnaeahavet tog vid.
enTE the Littorina sea

svTE littorinalera
svUPTE tapeslera
svDF lera främst avsatt i Littorinahavet, men till en del även i Limnaeahavet
svRETE Littorinahavet
svAN Littorinaleran innehåller ofta sandpartiklar och gyttja, den är grå eller nästan grönaktig till färgen och täcker stora delar av åkermarkerna i östra Mellansverige. Littorinalera ingår tillsammans med bl.a. ancyluslera i begreppet postglacial lera. Bland de postglaciala lerorna har man efter tiden för deras bildning samt de fossil, som de innehåller uppkallat dem i en äldre ancyluslera, som förekommer inom vissa delar av de östligast belägna landskapen med karaktären hos en baltisk sötvattenlera, samt littorinalera, innehållande lämningar efter saltvattenorganismer. Littorinalerans motsvarighet på Västkusten benämns även tapeslera. Ancylusleran spelar i jämförelse med littorinaleran en tämligen obetydlig roll.
enTE littorina clay

svTE loka
svFK Uttryck för lokal form av dödisgrop i Siljanområdet. När inlandsisen drog sig tillbaka över Leksandsbygden bröts isberg loss och gled ut på fjärden. En del smälte ner, medan andra var så stora att fjärdens vattenyta sjönk snabbare än de hann smälta. Då strandade isbergen och bäddades in i sand och mjäla som ständigt fick påfyllning av smältvatten från den försvinnande isen. När isbergen till sist smälte bort lämnade de efter sig djupa gropar med mjukt avfasade slänter. De flesta kom att sakna utlopp och är därför ofta mer eller mindre vattenfyllda. Sådana småsjöar förekommer på flera håll i Siljansbygden.
svEX Ett välkänt exempel på en loka är Sammilsdal, en dödisgrop från istiden belägen i Leksand.
svRETE dödisgrop
enTE --

svTE lucka
svDF avsaknad av lager i en lagerföljd, beroende på sedimentationsavbrott (hiatus) med eller utan erosion
svRETE hiatus
enTE gap
enSYTE break

svTE lutit
svFK Bergart huvudsakligen bestående av partiklar av lerstorlek, dvs. < 2 µm. Sedimentär bergart.
svRETE lersten
enTE lutite

svTE lyster
svDF arten av ljusreflexion från ett mineral med avseende på det reflekterade ljusets kvalitet och intensitet
enTE lustre

svTE löllingit
svFK Ett silvervitt mineral med sammansättningen FeAs&#x2082;.
enTE löllingite

svTE löss
svSYTE lössjord
svFK Oskiktat terrestriskt sediment bestående av vindtransporterat partikelmaterial vilket nästan enbart har siltstorlek (0,002--0,06 mm). Ofta kalkhaltigt, dvs. innehållande kalciumkarbonat som bidrager till bildningen av kalkkonkretioner, i Tyskland benämnda ”Löss Kindle”.
enTE loess
deUPTE löss kindle

svTE megaannum
ETYM Av grek. mega = stor; lat. annus = år.
svBT Ma
svFK Miljon år, enhet för tid med beteckningen Ma. Benämningen förekommer bl.a. inom geologin.

svTE maar
svDF genom explosiv vulkanisk verksamhet bildad trattformig sänka i marken omgiven av en låg vall av utbrottsprodukter
enTE maare

svTE mafisk
svFK Uttryck som används för mineral eller bergarter med höga halter av magnesium (Mg) och järn (Fe). För bergarter betyder det höga halter av amfiboler, pyroxener, biotit och olivin. Enligt den kemiska klassifikationen av magmatiska bergarter innebär det att kiselsyrahalten ligger inom 45--52 viktprocent SiO&#x2082;.
enTE mafic

svTE mafisk bergart
svFK Magmatisk bergart med höga halter av amfiboler, pyroxener, biotit och olivin. Enligt den kemiska klassifikationen av magmatiska bergarter innebär det att kiselsyrehalten ligger inom 45--52 viktprocent SiO&#x2082;.
enTE mafic rock

svTE mafisk lava
svDF lava där kiselsyrahalten understiger 52 viktprocent SiO&#x2082;
enTE mafic lava

svTE mafiska mineral
svSYTE mörka mineral
svFK Ett antal mineral som karakteriseras av sitt innehåll av magnesium och järn. Genom förekomsten av järn får de ofta en mörk färg varför man även benämner denna grupp som mörka mineral. I gruppen ingår sådana mineral som hornblände (tillhörande amfibolgruppen), augit och diopsid (tillhörande pyroxengruppen), klorit samt epidot. Hornblände kristalliserar i form av ”lådor”, stänglar eller nålar. Hornblände är det vanligast förekommande mörka mineralet i våra skogsjordar. Hornblände är ett svart eller grönsvart, sällan brunsvart silikatmineral, som i likhet med glimmer innehåller vatten men är nästan lika hårt som fältspat (hårdhet 5--6 i Mohs hårdhetsskala). Ju mer järn som finns i hornblände desto mörkare är färgen. Utom järn innehåller hornblände magnesium, kalcium, aluminium och ibland natrium. Med tanke på den relativa lätthet med vilken hornblände utsätts för kemisk vittring, skulle hornblände kunna vara en av källorna för innehållet av växttillgängligt natrium i våra skogsjordar. Hornblände finns i många slags gnejs- och granitbergarter, särskilt i kiselsyrafattigare varieteter. Mineralet utgör en huvudbeståndsdel i bergarterna diorit och amfibolit, i omvandlad gabbro och diabas samt ofta även i porfyrit. Sällsynt är hornblände däremot i pegmatit, där mineralet om det förekommer, dock i gengäld bildar stora kristaller. Hornblände och biotit är de vanligaste mörka (mafiska) silikatmineralen i jordskorpan.
svRETE amfibolit, biotit, diorit, gabbro, hornblände
enTE mafic minerals

svTE magma
svDF i manteln eller jordskorpan uppträdande, genom partiell smältning bildad bergartssmälta med däri lösta gaser, eventuellt även suspenderade kristaller och icke smält bergartsmaterial
svAN Halten kiselsyra eller kiseldioxid (SiO&#x2082;) ligger normalt mellan ca 45 och 75 %, men det finns också magmor som saknar kisel. Ur en magma bildas olika typer av magmatiska bergarter.
enTE magma

svTE magmahärd
svDF parti i jordskorpans inre, där smält bergartsmaterial ansamlats och från vilken dylikt material kan söka sig uppåt i jordskorpan och eventuellt nå jordytan
enTE magma chambre

svTE magmakammare
svDF inom litosfären förekommande magmareservoar varifrån magma kan stiga mot jordytan
svRETE litosfär
enTE magma chambre

svTE magmatisk
svDF bildad genom kristallisation av smälta (magma) ur jordens inre, t.ex. bergarterna granit, basalt, diabas m.fl.. 
svSYTE eruptiv.
enTE igneous

svTE magmabergart
svFK En magmatisk bergart som utgör kristalliserad eller glasigt stelnad magma.
enTE igneous rock

svTE magmatit
svFK Magmatisk bergart bildad ur en magma.
enTE magmatite

svTE magmatisk bergart
svSYTE magmabergart
svSYTE magmatit
svSYTE eruptiv bergart
svDF bergart som uppstått genom att en bergartssmälta (magma) stelnat (kristalliserat under avsvalning)
svRETE alkalina bergarter, basalt, djupbergart, gabbro, granit, gångbergart, hyperit, intermediär bergart, ytbergarter
svAN Här skiljer man på djupbergarter, gångbergarter och ytbergarter. Hit hör t.ex. urbergets graniter, gabbro, diabaser, hyperiter och basalter. I petrografiska sammanhang har beteckningarna basisk och sur använts för att karakterisera kiselsyrahalten hos magmatiska bergarter. Detta beskriver inte huruvida bergarten har högt eller lågt pH, dvs. om den är basisk eller sur i kemisk mening. Sura bergarter innehåller höga halter av kiselsyra (SiO&#x2082;-halt större än 65 viktprocent) medan basiska bergarter har lägre halter kiselsyra (SiO&#x2082;-halt 45--52 viktprocent). Understiger SiO&#x2082;-halten 45 viktprocent benämns den magmatiska bergarten ultrabasisk. Bergarter som innehåller högre halter av natrium- och kalium än vad som fordras för att bilda fältspat med tillgänglig kiselsyra, kallas vanligen alkalina och uppträder som alkalina bergartskomplex på några få platser i landet. Intermediära bergarter håller en kiselsyrahalt mellan 65 och 52 viktprocent.
enTE igneous rock

svTE magmatisk differentiation
svUPTE kristallisationsdifferentiation
svUPTE filterpressning
svUPTE likvidation
svDF bildning av olika magmatiska bergarter ur en modermagma
svRETE modermagma
svAN De processer som ligger bakom denna form av bergartsbildning har olika karaktär, t.ex. kristallisationsdifferentiation, filterpressning eller likvidation.
enTE magmatic differentiation

svTE magmatism
svDF processer som omfattar en magmas utveckling och intrusiva uppträdande jämte dess stelnande till bergart
enTE magmatism

svTE magnesit
svFK Ett karbonatmineral bestående av magnesiumkarbonat, MgCO&#x2083;.

svTE magnetit
svFK Ett tungt, metallglänsande, svart, starkt magnetiskt järnmineral, Fe&#x2083;O&#x2084;, med svart streck. Uppträder som accessoriskt mineral i alla typer av bergarter. Större koncentrationer av magnetit bildar järnmalm (svartmalm), såsom i de norrbottniska malmfälten. Mineralet förekommer även som järnsand vid havsstränder, s.k. placeravlagringar.
svRETE placeravlagring
enTE magnetite

svTE magnetkis
svFK Ett bronsbrunt, metallglänsande, svagt magnetiskt mineral med en sammansättning som ungefär motsvarar FeS (växlar mellan Fe&#x2085;S&#x2086; och Fe&#x2081;&#x2081;S&#x2081;&#x2082;).
enTE pyrrhotite

svTE malakit
svFK Ett mörkgrönt mineral, ofta med druvformig utbildning, även med agatliknande bandning. Kemiskt ett basiskt kopparkarbonat med formeln som kan anses som en blandning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid (formeln är Cu&#x2082;(OH)&#x2082;CO&#x2083;). Uppträder i form av grönfärgad ärg på vittrade koppartak. Ett heltäckande lager naturlig ärg på en kopparyta är uppbyggt av tre lager med olika kemisk sammansättning. Underst, närmast metallen, finns ett lager av röd kopparoxid (Cu&#x2082;O). Ovanpå den, ett lager svart kopparoxid (CuO). Ytterst finns det synliga, gröna lagret som består av en 1:1-blandning av kopparkarbonat och kopparhydroxid. Det kan också innehålla mindre mängder av andra kopparsalter som t.ex. kopparklorid (i närheten av saltvatten), kopparsulfat (om ytan har utsatts för surt regn) eller kopparnitrat (om ytan har utsatts för fågelspillning).
enTE malachite

svTE malm
svDF ett mineral, en bergart eller annan beståndsdel av berggrunden (eller lösa sediment) som kan användas för utvinning av metaller eller andra värdefulla ämnen
svAN Malm är en ekonomisk term. För att något skall betecknas som malm måste det vara ekonomiskt lönsamt att bryta det. Avgörande är elementhalten i malmen, världshandelspriset, tillgång till arbetskraft och utskeppningshamn etc.
enTE ore

svTE malmanledning
svDF förekomst av malmmineral som bedöms vara värt fortsatt ekonomisk utvärdering
svRETE malmmineral
enTE mineralized zone

svTE malmbreccia
UT -ek’sia
svDF yttryck då malmerna trängt in i sidostenen och genomsatt denna med gångar, så att bitar av sidostenen blivit inneslutna i malmen
enTE ore breccia

svTE malmmineral
svDF malmbildande mineral
enTE ore mineral

svTE mantelplym
svDF hypotetisk kolonn av överhettat mantelmaterial som söker sig upp mot jordskorpan där den förmodas ge upphov till en hetfläck
enTE mantle plume

svTE marin
svFK Havs-, saltvattens-, avlagrad på havsbottnen.
enTE marine

svTE markasit
svFK Sulfidmineral kristalliserande enligt det ortorombiska kristallsystemet, med formeln FeS&#x2082;, oftast ljust brunt eller gulaktigt (metallglänsande). I sedimentära bergarter förekommer mineralet främst som konkretioner (t.ex. i skrivkrita med fibrös struktur).
svRETE skrivkrita
enTE marcasite

svTE markvattenzon
svDF det markskikt som befinner sig mellan grundvattenytan och markytan och innehåller både luft och vatten i hålrummen mellan kornen
enTE vadose zone
enSYTE zone of aeration

svTE marleka
svDF oregelbunden, ofta flat konkretion av kalkspat som vanligen förekommer i kalkhaltig lera
svRETE orsten
enTE marlekor
enSYTE imatra stone

svTE marmor
svFK I egentlig betydelse en grovkornig, kristallin, metamorf bergart bildad ur kalksten. Termen används kommersiellt om slipbara karbonatbergarter.
svSU dolomit <HONR 2>
enTE marble

svTE massformig
svFK Om texturen hos bergarter som karakteriseras av såväl slumpmässig fördelning som slumpmässig orientering av mineralen.
enTE massive

svTE massiv
HONR 1
OKGR adj.
svDF bestående av < 100 cm tjocka lager
svAN Används om sedimentära bergarter.
enTE massive

svTE massiv
HONR 2
OKGR adj.
svFK Karakteristiskt texturdrag, t.ex. hos granit.
enTE massive

svTE grundmassa
svSYTE matrix
svSYTE mellanmassa
svDF finkornig fraktion som omsluter eller fyller mellanrummen mellan de grövre kornen i en sedimentbergart
svRETE sedimentbergart
enTE groundmass
enSYTE matrix
RIAN Tidigare definition, under matrix: ’relativt finkornigare mellanmassa eller fraktion som omger de grövre kornen i en bergart’/HNI

svTE meander
svUPTE meanderslinga
svUPTE meandernäs
svDF slingrande flodfåra i ett flackt landskap skapad av erosion i ytterkurvorna av floden och avlagring i innerkurvorna
svAN Bukterna kallas meanderslingor och området som omsluts av en slinga kallas meandernäs. När en slinga blivit tillräckligt utpräglad kan den bryta igenom ett näs och bilda en ny vattenfåra. Den slinga som då inte längre har något vattenflöde kan så småningom bilda en korvsjö. Ett meandrande lopp är den naturliga formen för varje vattendrag som flyter fram över ett slättlandskap. Företeelsen har fått sitt namn efter floden Maiandros i västra Turkiet. Slingorna ger omväxlande syrefattig och syrerik miljö. Metoden att skapa konstgjorda meandrar används ibland för vattenrening eftersom i en syrerik miljö omvandlas ammonium till nitrat av nitrifikationsbakterier. I den syrefattiga miljön omvandlas nitratet av denitrifikationsbakterier till kvävgas som avgår till luften, och därav sänks nitrathalten.
enTE meander

svTE medelkornig
svFK Om texturen hos magmatiska bergarter med medelkornstorleken 5--1 mm. Om texturen hos sediment och sedimentbergarter med medelkornstorleken 2--0,06 mm. Om texturen hos metamorfa bergarter med medelkornstorleken 2--0,2 mm.
enTE medium-grained

svTE medelkornstorlek
svDF storleken hos de korn som utgör sedimentets eller bergartens huvudmassa
enTE medium grainsize

svTE Mellansvenska israndzonen
svFK Område genom Mellansverige med fortsättning i både Norge (raerna) och Finland (salpausselkä-ryggarna) med randmoräner och platåer växelvis bestående av morän och sorterade sediment. Landskapsformerna uppkom då inlandsisen drog sig tillbaka från trakten under en period då tillbakadragningen gick stötvis, ibland avbruten av framryckning, pga. Snabba klimatsvängningar.
enTE Fennoscandian ice-marginal zone

svTE mesa
svDF bergsformation med plan överyta och branta sidor
enTE mesa

svTE mesozoikum
svFK Den mellersta av de tre fanerozoiska erorna, omfattande perioderna trias, jura och krita, täckande intervallet 245--65 Ma f.nd. Mesozoikum är även beteckning för motsvarande eratem.
svRETE eratem
enTE mesozoic

svTE meta-
svFK Prefix som anger att en bergart utgör en metamorf omvandlingsprodukt. Sålunda är en metabasalt en metamorft omvandlad basalt.
enTE meta-

svTE metabasit
svFK Under metamorfa förhållanden omkristalliserad basisk magmabergart.
svRETE magmabergart
enTE metabasite

svTE metakron
svFK Yttryck som används för att betona att den högsta kustlinjen är en strandlinje som har utbildats under skilda tidsavsnitt i takt med att inlandsisens front avsmälte och retirerade mot norr.
enTE metachronous
RIFR Ordklass?/HNI

svTE metallisk bindning
svUPTE elektrongas
svDF bindning mellan atomerna i en metall
svAN Bindningen uppstår genom att varje atom avger ett antal elektroner, vilka mer eller mindre fritt kan röra sig mellan de positivt laddade metallatomresterna. Dessa elektroner med sin negativa laddning bildar något som skulle kunna kallas en ”elektrongas”, vilken binder samman de positivt laddade atomresterna i metallstrukturen.
enTE metal bonding

svTE metamikt mineral
svDF mineral som innehåller radioaktiva grundämnen och som genom den radioaktiva strålningen fått kristallstrukturen ”sönderskjuten”, medan en kristallografiskt definierad yttre form förblir opåverkad
enTE metamict mineral

svTE metamorf
svFK Om något som är knutet till metamorfos såsom bergartsbildande process. Bildad genom metamorfos, t.ex. gnejs.
enTE metamorphic

svTE metamorf bergart
svSYTE metamorfit
svDF bergart som under kristallina förhållanden, dvs. utan att en smälta uppträder, genom mekanisk deformation, rekristallisation och/eller materialutbyte med omgivningen (exempelvis metasomatos) förändrat sin struktur, textur och/eller minerala sammansättning i förhållande till ursprungsmaterialet
svAN Detta kan ha varit en magmatisk, sedimentär eller äldre metamorf bergart. 
enTE metamorphic rock

svTE metamorfos
svDF genomgripande mineralogisk och strukturell förändring av en bergart pga. starka tryck- och temperaturhöjningar och grundämnesbyten
svRETE omkristallisering
svAN Processen försiggår utan att en smälta bildas.
enTE metamorphism

svTE metamorfosgrad
svUPTE högmetamorf
svUPTE lågmetamorf
svUPTE ometamorf
svFK Mått på intensiteten hos metamorfos. Metamorfosgraden hos en bergart avspeglas framförallt i dess minerala sammansättning (mineralassociationen) men i viss mån även av bergartens strukturella/texturella prägel. Bergart med hög metamorfosgrad benämns högmetamorf och bergart med låg metamorfosgrad lågmetamorf. Bergarter som inte genomgått metamorfos kallas ometamorfa.
svSYTE metamorfosstadium.
enTE metamorphic grade

svTE metamorfostyp
svFK Följande typer av metamorfos brukar särskiljas: regionalmetamorfos, nedsänkningsmetamorfos, kontaktmetamorfos, dynamometamorfos och impaktmetamorfos.
svRETE dynamometamorfos, kontaktmetamorfos, nedsänkningsmetamorfos, regionalmetamorfos
enTE metamorphic type

svTE metasomatos
svDF processer genom vilka en bergartsmassa utbyter kemiska komponenter med en lösningsfas, vilken vanligen har hydrotermal karaktär men som alternativt kan ha pneumatolytisk karaktär
svAN Replacering, kemisk ersättning eller omvandling.
enTE metasomatism

svTE metastabil
svFK Ej helt stabil. Tillståndet hos ett rent ämne eller en kemisk förening som uppträder i en form vilken ej är den stabila under rådande fysikaliska förhållanden men som trots detta ändå ej spontant övergår till den stabila formen.
enTE metastable

svTE meteor
svDF ljusspår på natthimlen som uppstår då en fast partikel från rymden inträder i atmosfären och där förgasas
enTE meteor

svTE meteorit
svUPTE järnmeteorit
svUPTE stenmeteorit
svUPTE järnsten
svDF på jordytan nedfallen fast kropp av utomjordiskt (extraterrestriskt) ursprung
svAN Meteoriter kan grovt sett vara av tre slag 1) järnmeteoriter, bestående av en nickeljärnlegering; 2) stenmeteoriter, väsentligen bestående av magnesium-järnsilikater; 3) järnstenar, vilka till ungefär lika delar består av nickel-järn och magnesium-järnsilikater.
enTE meteorite

svTE migration
svDF förskjutning av en organisms utbredningsområde
enTE migration

svTE kemisk migration
svFK Kemiska elements förflyttning.
enTE migration

svTE migrering
svDF kolvätenas vandring från den bergart där de bildas via porösa bergarter till reservoarer
enTE migration

svTE mikroklin
svFK Till gruppen alkalifältspater hörande, triklint mineral med sammansättningen KAlSi&#x2083;O&#x2088;. Mikroklin, som vanligen har köttröd färg, är ett av de vanligaste bergartsbildande mineralen. Det kan även uppträda i ett flertal färgschatteringar från närmast vitt eller grått till grönt.
enTE microcline

svTE mikroklinpertit
svFK En kalifältspat med inlagringar av albit (plagioklas).
enTE microclineperthite

svTE mikrokristallin
svDF uppbyggd av kristaller av den storleksordning att de endast kan urskiljas i mikroskop, dvs. < ca 50 µm men > ca 1 µm
svRETE kryptokristallin
enTE microcrystalline

svTE mikrosondanalys
svUPTE hård röntgenstrålning
svDF bestämning av ett bergartsprovs (ofta ett slipsnitt) kemiska sammansättning genom en form av röntgenemissionsanalys
svAN Provet bestrålas med s.k. hård röntgenstrålning, varefter sekundärstrålningens intensitet mäts för de olika grundämnenas våglängder. Med utgångspunkt från den kemiska sammansättningen kan provets mineralogiska sammansättning beräknas.
enTE microprobe analysis

svTE mineral
svDF i naturen uppträdande fast, oorganisk substans vilken är definierad genom sin kemiska formel och sina kristallsymmetriska egenskaper
svRETE bergart, metamikt mineral
svAN Ett litet antal mineral som ej fyller definitionens krav finns: opal, kvicksilver och de metamikta (radioaktivt påverkade) mineralen. Mineralen bygger tillsammans upp bergarter.
enTE mineral

svTE mineralassociation
svDF grupp av mineral som tillsammans utgör en bergart eller som förekommer tillsammans i en bergart
svRETE paragenes
enTE paragenesis

svTE mineralnäringsämne
svAVTE mineral
svDF näringsämne (kemiskt ämne) som är nödvändigt för överlevnaden hos en organism
svAN Benämns oegentligt mineraler.
enTE minerals

svTE mineralriket
svDF systematisk helhet bestående av den icke levande delen av den oorganiska naturen och som utgörs av mineral och bergarter
svAN Mineralriket ingick i en indelning gjord av Carl von Linné som i äldre naturvetenskap innebar en klassifikation av mineral och bergarter. Mineralriket ansågs vara jämbördigt med växtriket och djurriket. I och med geologins, kemins och biologins utveckling har begreppet förlorat sin betydelse.
enTE mineral kingdom

svTE minettemalm
ETYM Av dimunitiv av fr. mine = gruva.
svFK Oolitisk järnmalm med 34--40 % Fe, vilken speciellt är känd från Elsass-Lothringen men som även förekommer i England och USA.
enTE minette ore

svTE miogeosynklinal
svDF den del av en geosynklinal som är belägen intill kratonen
svRETE geosynklinal, kraton, vulkanism
svAN Vulkanism saknas.
enTE miogeosyncline

svTE mittoceanisk rygg
svSYTE oceanisk rygg
svDF submarin bergskedja som löper rakt igenom och mitt i de stora oceanerna
svAN Höjden varierar mellan 1 och 3 km och bredden är omkring 1 500 km. Ryggens mitt utgör gräns mellan två plattor och består av en spricka i vilken magma väller upp från manteln. Havsbottnen byggs därvid på åt båda hållen allteftersom plattorna glider isär eller skjuts ifrån varandra.
svRETE konstruktiv zon
enTE mid-oceanic ridge
enSYTE oceanic ridge

svTE mjäla
HONR 1
svFK I Atterbergs kornstorleksskala partikelstorleksintervallet 0,02--0,002 mm.
enTE mjäla

svTE mjäla
HONR 2
svFK Jordart där mjälafraktionen utgör den karakteriserande delen och där den del av materialet som har kornstorlek mindre än 20 mm innehåller mindre än 15 viktprocent ler.
enTE silt

svTE mo
HONR 1
svFK I Atterbergs kornstorleksskala partikelstorleksintervallet 0,2-- 0,02 mm.
enTE mo

svTE mo
HONR 2
svFK Jordart där mofraktionen utgör den karakteriserande delen och där den del av materialet som har kornstorlek mindre än 20 mm innehåller mindre än 15 viktprocent ler.
enTE mo

svTE moderbergart
svDF den bergart varifrån vittringsmaterialet härrör
svRETE kalksten, lerskiffer, lersten
svAN Även finkorniga sedimentbergarter i vilka organiskt material under inflytande av tryck och värme omvandlas till hydrokarboner. Lerstenar, lerskiffrar och kalkstenar är de bästa moderbergarterna.
enTE source rock
enSYTE parent rock

svTE moderklyft
svDF fast anstående bergart från vilken löst block härstammar
enTE source rock

svTE modermagma
svDF ursprunglig magma som senare undergått magmatisk differentiation
svRETE magmatisk differentiation
enTE primary magma

svTE modermaterial
svUPTE c-horisont
svDF ursprunglig jordart (geologisk avlagring) som genom de jordmånsbildande faktorerna omformas till en jordmån eller mark
svAN I mineraljordar kan modermaterialets mineralinnehåll och kemiska sammansättning variera starkt. Benämns C-horisont vid jordmånsklassifikation.
enTE parent material

svTE mogen
svFK Mineralogiskt stabil sedimentbergart, bildad genom långt gången vittring av moderbergarten samt långvarig transport till sedimentationsområdet. Karakteristiskt för en mogen bergart är frånvaron av instabila och metastabila mineral (såsom fältspater, glimmermineral), god sortering och rundning. Lerpartiklar som bildas vid vittring av fältspater och glimmermineral, sorteras bort ur sedimentet under långvarig transport och förekommer därför inte i mogna sediment eller bergarter.
enTE mature

svTE mogenhetsgrad
svUPTE mogenhetsindex
svDF mått på den grad av vittring och transport som ett sediments partiklar genomgått före avsättningen
svAN Som s.k. mogenhetsindex används ofta förhållandet SiO&#x2082; : (fältspat + instabila bergartsfragment), dvs. förhållandet mellan stabila och instabila mineral. Lerpartiklar, som bildas vid vittring av fältspater och glimmermineral, sorteras bort ur sedimentet under långvarig transport och förekommer därför inte i mogna sediment eller bergarter.
enTE maturity

svTE Mohorovičić diskontinuitet
svSYTE Moho
svDF diskontinuitetsyta som skiljer jordskorpan från manteln
svRETE kontinental jordskorpa, oceanisk jordskorpa
svAN Ytans djupläge varierar mellan 10 km (oceanisk skorpa) och 35--70 km (kontinental skorpa).
enTE Mohorovičić discontinuity
enSYTE Moho

svTE Mohs’ skala
svSYTE Mohs’ hårdhetsskala
svDF skala bestående av tio standardmineral, med vilkas hjälp hårdheten (ritshårdheten) hos ett mineral kan bestämmas
svAN Standardmineralen är från det mjukaste (1) till det hårdaste (10): 1. talk; 2. gips; 3. kalkspat; 4. flusspat; 5. apatit; 6. ortoklas; 7. kvarts; 8. topas; 9. korund; 10. diamant.
   Friedrich Mohs: tysk professor i mineralogi i Graz i Österrike och senare i Wien. Under sin tid i Graz utvecklade han hårdhetsskalan för mineralbestämning.
enTE Mohs’ scale

svTE molass
svDF sedimentär lagerföljd (ofta mycket mäktig) som delvis avsatts i havet, delvis på land strax efter det att en bergsformation uppstått
svRETE konglomerat
svAN Molass består av tämligen mjuka, fossilrika märgelstenar, skiffrar, sandstenar eller konglomerat, ibland även kol och kalkstenar.
enTE molasse

svTE monoklinal
svDF veckstruktur med endast en skänkel
svRETE flexur
enTE monocline

svTE montmorillonit
svFK Lermineral av komplex sammansättning, som ingår i smektitgruppen bland lermineralen. Sammansättningen är starkt varierande och kan anges i ett fall med formeln M&#x2080;,&#x2083;&#x2083;(Al&#x2081;,&#x2086;&#x2087;Mg&#x2080;,&#x2083;&#x2083;)Si&#x2084;O&#x2081;&#x2080;(OH)&#x2082;, där M avser en laddningsenhet utbytbar katjon. Mineralet har starkt svällande egenskaper i vatten och det är huvudmineralet i bentonit, som är en sedimentär bergart med hög halt av smektiter som en gång bildades i sedimentet. Smektit förkommer också i Skånes baltiska moräner och i mycket låga halter i podsolernas blekjordsskikt. Namnet montmorillonit kommer från en plats i Frankrike.
svRETE smektit
enTE montmorillonite

svTE monzonit
svFK En magmatisk djupbergart som skiljer sig från granit och granodiorit genom lägre kvartsinnehåll.
svRETE granit, granodiorit
enTE monzonite

svTE morän
svDF en av landis transporterad och avlagrad jordart med låg grad av sortering som består av partiklar fördelade på alla kornstorlekar från de största blocken till de allra minsta lerpartiklarna
enTE till

svTE mosse
svUPTE högmosse
svUPTE torvmosse
svDF våtmark eller myr vars vatten kommer enbart från direkt nederbörd
svAN Vattnet är mycket fattigt på näringsämnen eftersom det inte har passerat någon näringsberikande mineraljord. Det är dessutom mycket surt (lågt pH). Mossens vegetation är artfattig och ofta risdominerad. Med ordet mosse avser man vanligen torvmark, men i vissa trakter endast en viss typ av torvmark, högmossar. Med mosse i vidsträckt betydelse, det vill säga torvmark, torvmosse eller myr, menar man vanligen en i markytan liggande avlagring som huvudsakligen består av jordarter som bildats av delvis nedbrutna växtdelar som producerats av platsens vegetation och som ansamlats under en lång tid. Beroende på vilken typ av växtsamhälle som producerat dessa jordarter, betecknas torvmarkerna som kärr eller mossar i inskränkt betydelse, dvs. högmossar.
enTE bog

svTE mosskannborr
svUPTE svängel
svDF provtagare av kanntyp för intermittent provtagning i torv, dy och gyttja samt lös lera
svAN Provtagaren består av en kanna med en skruvformad spetsdel. Skarvstängerna är av speciell typ med låssprintar, eftersom provtagaren öppnas och sluts genom att handtaget (svängeln) vrids ca ett kvarts varv åt ena respektive andra hållet. Neddrivningen sker för hand.
enTE peat corer

svTE mosten
svFK Bergartsterm baserad på Atterbergs kornstorleksskala, betecknande en terrigen klastisk bergart, huvudsakligen bestående av partiklar av mostorlek (20--200 µm). Sedimentär bergart.
enTE --

svTE muskovit
svFK Kaliglimmer, ett ljust glimmermineral med sammansättningen KAl&#x2082;(OH,F)&#x2082;AlSi&#x2083;O&#x2081;&#x2080;.
enTE muscovite

svTE musslig
svFK Skålformad. Termen används för att beskriva den släta, välvda brottytan i extremt finkorniga bergarter men även brottytan hos mineral som t.ex. kvarts.
enTE conchoidal

svTE mylonit
svFK En bergart bildad i rörelsezoner i berggrunden. Mylonit är en oftast hopläkt och flintliknande finkornig till tät, bandad bergart.
svRETE mylonitzonen
enTE mylonite

svTE mylonitzonen
svFK En starkt mylonitiserad zon i Sydvästsveriges gnejsberggrund. Zonen löper från mellersta Värmland via Värmlandsnäs till trakten av Varberg.
enTE mylonite zone

svTE myrmalm
svFK En form av järnmalm som uppträder som grus, kulor eller kakor i fuktig mark. Myrmalm, rödjord och sjömalm har bildats genom att järnföreningar fällts ut i form av limonit (järnoxidhydrat) ur ytligt grundvatten där det funnits som trevärda järnjoner. Utfällningen sker i tunna lager i kalkfattiga kärr. Järnhalten i myrmalm kan vara 35--40 %. Som högst innehåller limonit 62 viktprocent järn. Myrmalm och sjömalm (som utfälls på sjöbotten) upptäcktes för mer än 2 000 år sedan vara användbart för järntillverkning. Upptäckten låg till grund för järnåldern, vilken kommit att påverka skogen högst avsevärt och hur vi lever med naturen. Lämningar från järnframställningsplatser där myrmalm använts, finns i synnerhet i Småland, men även på Gotland och Öland, i Skåne, Halland och Västergötland. Sådana lämningar kan vara rester av kolningsgropar, blästerugnar,
 slaggvarpar, etc.
enTE bog iron ore

svTE mäktig
svFK Tjock (om bergartslager).
enTE thick

svTE mäktighet
svFK Tjocklek (om bergartslager).
enTE thickness

svTE märgel
svFK Jordart bestående av lera med finfördelad kalkspat i betydande mängd (35--65 %). Märgel har ibland använts som jordförbättringsmedel och även för framställning av portlandcement. Den konsoliderade jordarten kallas märgelsten.
svRETE märgelsten
enTE marl

svTE märgelsten
svFK En sedimentär bergart som består av karbonatmineral och slam/lera i ungefär lika proportioner (35--65 % av varje).
enTE marlstone

svTE Naicagruvan
svFK I en grotta 300 meter under marken i Naicagruvan i Mexiko finns världens största kristaller. De upp till tolv meter långa och två meter breda formationerna av gips har bildats under flera miljoner år, och på grund av den geotermiska aktiviteten nere i Jorden är grottan alltid 60 grader varm och har en luftfuktighet på 100 procent. Det gör att en vistelse på mer än några minuter kan leda till medvetslöshet eller döden.
enTE Naica mine

svTE naturgas
svUPTE fälla
svFK Blandning av kolväteföreningar, främst metan, propan/butan/pentan etc. samt kväve. Naturgas bildas genom postsedimentär omvandling av organiskt material i marin eller brackvattenmiljö och förekommer i s.k. fällor (ofta tillsammans med olja), som är porösa bergarter täckta av ogenomträngliga lager (reservoarer).
enTE natural gas

svTE nedsänkningsmetamorfos
svDF låggradig, närmast ickedeformativ typ av metamorfos som till sin art liknar regionalmetamorfosen, i vilken den vid ökad intensitet övergår
svAN Nedsänkningsmetamorfos förekommer inom de basala delarna av mäktiga sedimentkomplex inom större bassängområden.
enTE subduction metamorphism

svTE nefelin
svFK Ett färglöst och vattenklart, ibland grått, gult eller rödaktigt mineral med sammansättningen NaAlSiO&#x2084;.
enTE nepheline

svTE nefelinsyenit
svFK En magmatisk djupbergart huvudsakligen bestående av alkalifältspat och nefelin. Som mörka mineral främst ägirin och ägirinaugit. I Sverige förekommer nefelinsyenit i mindre massiv vid Almunge nära Uppsala, på Alnö vid Sundsvall, vid Särna i norra Dalarna samt vid Norra Kärr på gränsen mellan Östergötland och Småland.
enTE nepheline syenite

svTE nektisk
svUPTE nektonisk
svFK Simmande. Äldre synonym nektonisk.
enTE nektic

svTE neocen
svFK Geologisk tidsperiod omfattande tiden från 1,8 miljoner år sedan till nutid. Motsvarar det som tidigare kallades den kvartära perioden.
enTE neocene

svTE neogen
svFK Enligt modernare nomenklatur, en period (23 miljoner år till nutid) som omfattar de geologiska epokerna miocen (23--5,3 miljoner år sedan), pliocen (5,3--1,8 miljoner år sedan), pleistocen (1,8 miljoner år--11 800 år sedan) och holocen (sedan ca 11 800 år). Neogen föregicks av perioden paleogen. Tidigare ingick dessa epoker i perioderna tertiär och kvartär.
svRETE paleogen
enTE neogene

svTE neptunism
svFK Äldre uppfattning om bergarternas uppkomst. Neptunism var en vetenskaplig teori som hävdade att alla bergarter är sedimentära och således avlagringar från oceanernas vatten. Neptunism utvecklades under senare hälften av 1700-talet av Abraham Gottlob Werner som var lärare vid bergsakademin i Freiberg. Den motsatta teorin kallas plutonism (ibland vulkanism). Werner påstod att vulkanernas orsak var brinnande kollager under jordskorpan. Kända anhängare av Werners teori var Johan Gottschalk Wallerius, Torbern Bergman och Johann Wolfgang von Goethe. De kallades därför neptunister.
enTE neptunism

svTE neritisk
svDF tillhörande kontinentalsocklarna, dvs. havsbottnen ner till i genomsnitt 200 m
enTE neritic

svTE nesosilikater
svSYTE ösilikater
svFK Grupp av silikater vilkas struktur karakteriseras av att [SiO&#x2084;]&#x2074;&#x207B;-tetraedrarna uteslutande är hoplänkade med positivt laddade joner.
svEX Exempel på mineral är olivin.
enTE nesosilicates

svTE nickelin
svFK Ett rött eller brunaktigt, metallglänsande mineral med sammansättningen NiAs.

svTE nipa
svSYTE älvbrink
svDF erosionsbrant av silt och sand som i vissa fall uppstår i norrländska älvar
svAN Resultatet blir att älven flyter fram mellan höga sandbankar. Niporna har bildats genom att älvarna i samband med landhöjningen har skurit sig ner i sina tidigare avsatta sediment. Niporna kan bli upp till ca 50 meter höga och kan bli mycket branta och nästan vertikala speciellt i de övre delarna där siltinnehållet ofta är högt. En anledning till detta är att negativa portyck orsakar en cementering i silten.
enTE bluff

svTE nischglaciär
svDF glaciär som ligger i en skålformad nisch som eroderats ut högt upp på en brant bergssluttning
svAN Vanlig typ av småglaciär i svenska fjällområden.
enTE cirque glacier

svTE norbergit
svFK Humitmineral med sammansättningen Mg&#x2083;(OH,F)&#x2082;SiO&#x2084;.
enTE norbergite

svTE norit
svFK Kiselsyrafattig (basisk) magmatisk djupbergart motsvarande gabbro men med ortorombisk pyroxen. Namnet härlett från den norska benämningen på Norge.
enTE norite

svTE nordsjöbäckenet
svFK Triangulärt område omfattande Nordsjön (kontinentalsockel), Danmark och sydvästra Skåne, norra Polen, norra Tyskland, Nederländerna och östra England och Skottland. Stora kolväteförekomster finns inom området, främst i underpermisk sandsten, överjurassisk sandsten och paleocen kalksten.
enTE north sea basin

svTE normal förkastning
svDF förkastning, i allmänhet orsakad av horisontella dragkrafter i jordskorpan, varvid berggrundspartiet med överhäng sänkts ned i förhållande till det andra partiet
svAN Karakteriseras av att det ovan förkastningsplanet belägna blocket sjunkit relativt det under planet belägna.
enTE normal fault

svTE ”normal” sandsten
svFK En terrigen klastisk bergart dominerad av SiO&#x2082;-halten (> 75 %), vilken dock ej överstiger 95 %. Benämningen omfattar subarkos och sublitarenit.
svRETE subarkos, sublitarenit
enTE normal sandstone

svTE nugget
svDF klump av huvudsakligen gedigen metall, t.ex. guld och platina
enTE nugget

svTE nunatak
ETYM Namnet härleds till inuiternas ord nunataq.
svUPTE nunatakissjöar
svDF ovan en glaciär eller inlandsis uppstickande klippa eller bergstopp
svAN Bergets mörka yta påskyndar snö- och issmältningen, varför det ofta bildas sjöar, s.k. nunatakissjöar, dämda av is intill en nunatak.
enTE nunatak

svTE nyttosten
svFK Allt bergartsmaterial -- med undantag av malmer -- som utnyttjas kommersiellt, t.ex. som byggnadssten, för cementtillverkning, etc.
svRETE industrimineral
enTE commercial stone

svTE obsidian
svFK Oftast becksvart, glänsande, vulkaniskt glas, vanligast med ryolitisk sammansättning, dvs. kiselsyrarik karaktär.
enTE obsidian

svTE oceanbottenspridning
svSYTE havsbottenspridning
svSYTE oceanisk spridningszon
svDF tillväxt av oceanbottnarna i sidled genom att magma (sima) väller upp längs de mittoceaniska ryggarna, varvid litosfärplattorna skjuts ifrån varandra med en hastighet av 1--10 cm/år
svRETE konstruktiv zon, mittoceanisk rygg, spridningszon
enTE sea floor spreading
enSYTE seafloor spreading
enSYTE ocean spreading zone

svTE djuphavsgrav
svAVTE oceangrav
svDF avlång depression i havsbottnen, belägen utmed öbåge eller kontinentalmarginell bergskedja
svAN Den djupaste oceangraven, Marianergraven, har ett maximalt djup av 11 033 m. Termen oceangrav bör ej användas. Djuphavsgrav rekommenderas.
enTE oceanic trench

svTE oceanisk jordskorpa
svDF den del av jordskorpan som bildar djuphavens bottnar
svRETE basalt, diabas, djuphav, gabbro
svAN Oceanisk skorpa består väsentligen av basiska magmabergarter, såsom gabbro, diabas och basalt.
enTE oceanic crust

svTE ockra
svFK Jordig, pulverartad, gul, brun eller röd järnoxid. Gul eller brun ockra består av limonit, medan röd ockra utgörs av hematit.
enTE ochre

svTE offlap
svDF lagerföljd vid regression, karakteriserad av att de grövsta sedimenten ligger överst
enTE offlap

svTE ofikalcit
svFK En bergart bestående av kalksten med inströdda fläckar av serpentin.

svTE ofitisk textur
svDF för diabaser typisk textur, vilken kännetecknas av att regellöst orienterade, listformiga plagioklaskristaller omsluts av bergartens pyroxenkristaller
svRETE diabas
enTE ophitic texture

svTE okonsoliderad
svFK Löst packad, icke litifierad.
svRETE litifiering
enTE unconsolidated

svTE oktaeder
svFK Kristallform, polyeder vars yta utgörs av åtta liksidiga trianglar. En av huvudbyggnadsstenarna (aluminiumhydroxidoktaedern) i lermineralens kristallbyggnad.
enTE octahedron
enSYTE plural octahedra

svTE oligocen
svFK En av epokerna under den period som tidigare kallades tertiär. Oligocen, är den yngsta epoken inom paleogen, och sträcker sig från runt 35 till 23 miljoner år sedan.
svRETE tertiär
enTE oligocene

svTE oligoklas
svFK Ett mycket vanligt mineral tillhörande fältspatgruppen plagioklaser. Natriumplagioklas som kristalliserar enligt det triklina kristallsystemet tillhör mineralklassen tektosilikat med den kemiska formeln (Na,Ca)Al(Si,Al)&#x2083;O&#x2088;. Färgerna kan variera men är vanligen vita, gula, röda, gröna eller mångfärgade. Mineralet förekommer i magmatiska bergarter med hög eller medelhög halt av kiselsyra.
enTE oligoclase

svTE olivin
svFK Glasglänsande, gulgröna, grågröna eller bruna mineral som utgör blandningar mellan forsterit, Mg&#x2082;SiO&#x2084;, och fayalit, Fe&#x2082;SiO&#x2084;.
enTE olivine

svTE olivinstenar
svFK Ultrabasiska bergarter, huvudsakligen bestående av olivin och
 pyroxen. Den höga specifika vikten tillsammans med de goda värmeegenskaperna gör
 bergarten lämplig till att användas som bastusten.
enTE peridotites

svTE olja
svSYTE petroleum
svDF blandning av flytande och gasformiga kolväten bildade genom postsedimentär omvandling av organiskt material i marin eller brackvattenmiljö
svRETE fälla
svAN Olja förekommer i s.k. fällor, som är porösa bergarter täckta av ogenomträngliga lager
 (reservoarer).
enTE crude oil

svTE omkristallisering
svSYTE rekristallisering
svDF upplösning av mineral i en bergart och nybildning av kristaller av samma mineral eller dess polymorf
svAN Omkristallisering kan betraktas som en lätt metamorfos.
enTE recrystallization

svTE omogen
svFK Mineralogiskt instabil sedimentbergart, bildad genom ofullständig vittring av moderbergarten samt kortvarig transport till sedimentationsområdet. Karakteristiskt för en omogen bergart är närvaron av instabila och metastabila mineral (såsom fältspater, glimmermineral), dålig sortering och låg rundningsgrad. Eventuellt bildade lerpartiklar ingår också i sedimentet, då de inte hunnit sorteras bort under den kortvariga transporten.
enTE immature

svTE onlap
svDF lagerföljd vid transgression, karakteriserad av att de olika sedimentbältena ligger parallellt med berggrundsytan med de grövsta sedimenten närmast denna
svRETE transgression
enTE onlap

svTE ooid
svFK sfäriskt (karbonat)korn, (< 2 mm), koncentriskt uppbyggt omkring en kärna, och bildat genom kemisk utfällning vid rullning av kornet fram och tillbaka
svRETE oolit
enTE ooid

svTE oolit
svUPTE romsten
svDF bergart uppbyggd av ooider
svRETE ooid
svAN Oolit benämndes tidigare även romsten.
enTE oolite

svTE oolitmalmer
svDF malmer som bildas i havsbäcken, när järn som utlösts genom kemisk vittring på nytt utfälls i koncentriska skal kring i vattnet förekommande mineralfragment eller dylikt
svRETE oolit
enTE oolitic ores

svTE opaka mineral
svDF mineral som ej ens i tunna skikt (0,03 mm) är genomträngliga för synligt ljus
enTE opaque mineral

svTE opal
svFK Amorf form av kiseldioxid innehållande en varierande mängd vatten. Opal uppvisar en mängd färger och vissa varianter betraktas som halvädelstenar. Som mineral betraktat amorft material bestående av tätt packade, genom elektrondiffraktion påvisbara sfärer av kiseldioxid. Opalens kemiska sammansättning motsvarar formeln SiO &#x00B7; &#x2099;H&#x2082;O.
enTE opal

svTE optisk kontinuitet
svDF det förhållande att en kristall i slipsnitt genomgående uppvisar homogen färg i polarisationsmikroskop
enTE optical continuity

svTE ordning
svDF sedimentkornens ordnande i rummet och i förhållande till varandra, dvs. deras orientering och packning
svRETE textur <HONR 1>
enTE fabric

svTE ordovicium
svFK Den näst äldsta av de sex paleozoiska perioderna, täckande tidsavsnittet 488--444 Ma f.nd. Ordovicium är även beteckning för motsvarande system. Geologisk period som kännetecknas av stor biologisk mångfald. Ordovicium (488--444 miljoner år sedan) har uppkallats efter ordovikerna, en keltisk stam i Wales. Det liv som undkom massdöd i slutet av kambrium förflyttades med kontinentalplattorna när dessa började driva åt olika håll på grund av plattektoniken. Sålunda fick arterna möjlighet att utvecklas till nya former, isolerade från och oberoende av varandra.
enTE Ordovician

svTE orientering
svDF dominerande riktning av sedimentkornens längdaxel
svRETE ordning
enTE orientation

svTE orogen
OKGR subst.
svSYTE orogent bälte
svSYTE orogen zon
svDF långsmalt område av jordskorpan som präglas av regionalmetamorf och tektonisk aktivitet samt isostatiska rörelser
svRETE kontinent, litosfärplatta, orogenes
svAN Orogener kan vara tiotusentals kilometer långa och utgör vanligen kollisionszoner mellan litosfärplattor, där den ena eller båda plattgränserna består av kontinent. Under det inledande, deformativa stadiet har det orogena bältet karaktär av mobilt bälte. Under det avslutande stadiet höjs det mobila bältet genom isostatiska rörelser över omgivande terräng, varvid en bergskedja bildas.
enTE orogenic belt
enSYTE orogen
OKGR subst.
enSYTE orogenic zone
RIAN Tidigare definition, under orogen: ’långsträckt område i jordskorpan som utsatts för orogenes’/HNI

svTE orogenes
ETYM Orogenes betyder ordagrant bergbildning.
svSYTE bergskedjebildning
svDF processer som i samverkan ger upphov till en bergskedja
enTE orogeny

svTE orthit
svSYTE allanit
svFK Ett brunt till svart, halvmetalliskt glänsande mineral med komplicerad sammansättning. Kan karakteriseras som en epidot med de sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan.
svRETE epidot
enTE orthite
enSYTE allanite

svTE orto-
svFK Prefix som anger att en metamorf bergart ursprungligen varit en magmatit, t.ex. en ortognejs som varit granit.
   Orto- används även för att skilja en sedimentär bergart som ortokvartsiten (kvartssandsten) från metakvartsiten som är en metamorfit.
svRETE para-
enTE ortho-

svTE ortoceratit
svDF fossil bläckfisk i familjen nautiloidéer
svAN De flesta ortoceratiterna hade ett rakt rörformat skal och var uppbyggda av ett antal kamrar genom vilka ett längsgående rör, en sifunkel, löpte, men det finns även exempel på ortoceratiter med böjda skal. Bläckfiskens mjukdelar fanns i ena änden av detta rör och i takt med att djuret växte lade det en ny boningskammare till de övriga. Ortoceratiterna antas ha varit snabba rovdjur och simmade främst baklänges. För att göra detta krävdes att de äldsta kamrarna var fyllda med kalkspat, men även i ortoceratitens undre delar för att skapa en primitiv köl. De längsta ortoceratiterna (endoceratiderna) kunde bli upp till 10 meter. Ortoceratiterna levde mellan ordovicium och äldre krita (500--130 miljoner år sedan). I dag återfinns ortoceratiter som fossil i kalksten från bland annat Öland, Östergötland och Västergötland och många känner igen dem som avlånga ”rör” i kalkstenstrappor och golv samt fönsterbräden.
enTE orthoceratite

svTE ortognejs
svFK Prefixet orto- markerar att gnejsen utvecklats ur en granit.
enTE orthogneiss
enUPTE ortho gneiss

svTE orot-
svFK Prefixet ”orto” anger att en metamorf bergart ursprungligen varit en magmatit, dvs. en magmatisk bergart.

svTE ortoklas
svFK Ofärgat, vitt eller svagt färgat, monoklint mineral tillhörande alkalifältspaterna och med sammansättningen KAlSi&#x2083;O&#x2088;. Mineralet definierar hårdheten 6 i Mohs’ skala. Ortoklas är ett bergartsbildande mineral samt en högtemperaturvariant av kalifältspat. Ortoklas håller en högre grad av kristallografisk symmetri än mikroklin.
svRETE mikroklin, Mohs’ skala
enTE orthoclase

svTE ortorombisk
svFK Tillhörande ett av de sex (sju) kristallsystemen (isometriska eller kubiska, tetragonala, hexagonala, (trigonala), monoklina, triklina och ortorombiska systemen). Kalciumkarbonat kan t.ex. kristallisera antingen hexagonalt (trigonalt) som kalcit eller kalkspat uppvisande en perfekt romboedrisk spaltning eller ortorombiskt som aragonit.
svRETE aragonit
enTE orthorhombic

svTE ortsten
svDF stenliknande klump, konkretion eller lager av utfällningar, oftast med järnföreningar, som bildats under markytan, vanligen i sand- eller moränjordar
svAN Ortsten är en form av skenhälla som är bunden till podsoljordar.
enTE ortstein
enSYTE hard pan

svTE oxid
enTE oxide
svDF kemisk förening mellan syre och annat grundämne där syret är den elektronegativa beståndsdelen
svAN Processen då en oxid bildas kallas ofta oxidation. Oxiderna är en av de vanligaste och mest betydelsefulla kemiska föreningarna på Jorden och förekommer i mycket olika skepnader bildade av de flesta grundämnen, dock inte halogenerna. Icke-flyktiga oxider såsom SiO&#x2082; löser sig i starka alkalier och bildar salter men inte i vatten och kallas därför enligt gammal uppfattning för sura oxider. Oxider som löser sig i vatten eller starka syror kallas basiska oxider. En ansenlig del av jordskorpans malmer är oxider. Reduktion av oxider till oxidens andra grundämne vid sidan av syre har sedan förhistorisk tid utnyttjats för framställning av främst metaller, bl.a. med hjälp av kol.

svTE oxidmalm
svUPTE oxidmineral
svFK Malm som innehåller oxidmineral, dvs. mineral där syre och metall bildar förening, t.ex. järnmalmerna blodstensmalm och svartmalm samt tennmalmen tennsten (kassiterit).
enTE oxide ore

svTE packning
svFK Sedimentkornens ordnande i förhållande till varandra, dvs. ett uttryck för sedimentets korntäthet.
svRETE ordning
enTE packing

svTE packsten
svDF kalksten, vars korn (< 2 mm) ligger i kontakt med varandra och vars hålrum är fyllda med mikrit
enTE packstone

svTE pahoehoelava
ETYM Den hawaiianska termen pahoehoe innebär ”yta på vilken man kan gå barfota” (Loberg).
UT pahojhoj’
svSYTE valklava
svSYTE replava
svDF stelningsform hos basaltiskt lavaflöde vilket kännetecknas av jämn, böljande eller valkig yta
enTE pahoehoe lava
enSYTE ropy lava

svTE paleoekologi
svDF ekologi, applicerad inom paleontologin
enTE palaeoecology

svTE paleocen
svFK En geologisk epok. Paleocen, är den äldsta epoken inom paleogen, och sträcker sig från runt 65 till 57 miljoner år sedan.
enTE paleocene

svTE paleogen
svFK Geologisk period som inföll för 65,5--23 miljoner år sedan. Paleogen indelas i epokerna paleocen, eocen och oligocen. Paleogen följdes av neogen (23 miljoner år sedan till nutid).
svRETE neogen
enTE palaeogene

svTE paleontologi
svUPTE paleozoologi
svUPTE paleobotanik
svDF läran om livsformer från forntida geologisk tid som baseras på förekomsten av fossila växter och djur
svAN Den brukar delas upp i paleozoologi med vertebrater (ryggradsdjur) och evertebrater (ryggradslösa djur) och paleobotanik som behandlar växter.
enTE paleontology

svTE paleozoikum
svFK Den äldsta av de tre fanerozoiska erorna omfattande perioderna kambrium, ordovicium, silur och devon, karbon, perm, täckande tidsintervallet 542--251 Ma f.nd. Ma f.nd. Paleozoikum är även beteckning för motsvarande eratem.
svRETE eratem
enTE palaeozoic

svTE pals
svFK Geologiskt formelement. Även om något omdiskuterat tycks palsar bildas när kapillärt vatten i torven fryser och hindras att åter tina av torvens isolering. Av isen pressas torven upp över myrytan. Nya frysningar sker vilket bildar skikt av torv och is och palsen höjs allt mer. Ju högre palsen blir desto torrare blir dess yta och täcks till slut av lavar. Dessa kan inte stå emot vinderosionen och palsen börjar därför brytas ner på ytan. Palsmyrarnas grundyta utgörs vanligen av ett starrkärr. Palsar förekommer i områden med &#x2212;10 °C under minst 120 dagar per år. I Sverige uppträder de främst i Lappland.
enTE palsa

svTE palynologi
svDF läran om pollen
svAN Palynologer gör bland annat pollenanalyser. En pionjär inom pollenforskningen var Gunnar Erdtman (1897--1973).
enTE palynology

svTE Pangea
svFK Namn på den väldiga landmassa (superkontinent) som enligt plattektonisk teori existerade för ca 300 miljoner år sedan (yngre karbon) och som bildats av alla tidigare existerande kontinenter. Pangea delades sedan upp i mindre stycken under juraperioden, för ca 200--150 miljoner år sedan, och efterhand bildades de nuvarande kontinenterna.
enTE Pangaea

svTE Pannotia
svFK Namn på en superkontinent som bildades för ca 600 miljoner år sedan, efter att superkontinenten Rodinia brutits upp för ca 750 miljoner år sedan. Den nya kontinenten existerade ca 50 miljoner år varefter den splittrades. Kontinentstyckena samlades ännu en gång för ca 300--275 miljoner år sedan och bildade Pangea, den senast uppträdande superkontinenten på Jorden.
svRETE Pangea
enTE Pannotia

svTE Panthalassa
ETYM Grek. ”allt hav”.
svFK Det hav som omgav superkontinenten Pangea under ung. karbon--jura.
enTE the Panthalassa

svTE pappersgyttja
svUPTE vaucheriagyttja
svUPTE levertorv
svFK Ett uttryck för en form av planktongyttja (Vaucheriagyttja) med den äldre beteckningen ”levertorv”. Uppges till större delen bildas av blågröna alger jämte vissa diatoméer, särskilt släktet Fragilaria. Namnet levertorv syftar på den geléartade konsistensen och den bruna färgen. Färgen växlar dock. Som torr låter denna gyttja ofta klyvas i papperstunna blad vilket givit upphov till namnet pappersgyttja.
svRETE diatoméer
enTE algae gyttja
enSYTE vaucheria gyttja

svTE para-
svFK Prefix som anger att en metamorf bergart har ett sedimentärt ursprung. Sålunda är t.ex. en viss paraamfibolit den metamorfa produkten av en märgel.
svRETE orto-
enTE para-

svTE paraamfibolit
svFK Den metamorfa bergart som utgör produkten av en märgelsten.
enTE paraamphibolite

svTE paragenes
svSYTE mineralparagenes
svFK Association av samtidigt bildade mineral i en malm. Beteckning för dels mineralens sätt att i ett givet fall förekomma tillsammans i naturen, dels själva den genetiska enheten av ifrågavarande sällskap eller
 association av mineral.
svRETE mineralassociation
enTE paragenesis

svTE paragnejs
svFK Prefixet anger att en metamorf bergart har ett sedimentärt ursprung. Sålunda är t.ex. en viss paragnejs den metamorfa produkten av ett sediment.
enTE paragneiss

svTE parakonformitet
svDF parallell lagring med nästan osynliga luckor i lagerföljden
enTE paraconformity

svTE paralisk
svFK Växling mellan marin-, brackvattens- och kontinental miljö, gynnsam för t.ex. kolbildning. Paraliska områden är belägna nära havet och utgörs av låglandsområden med kontinental sedimentation, t.ex. träsk, laguner, estuarier, etc., vilka lätt översvämmas vid stigande havsnivå.
enTE paralic

svTE parautokton
OKGR subst.
svFK berggrund som förflyttats en mycket kort sträcka
enTE parautochton

svTE pechblände
svSYTE uraninit
svFK Uran-/radiumrika mineral med i huvudsak sammansättningen UO&#x2082;.
enTE pitchblende

svTE pegmatit
svFK Kristallinisk, mycket grovkornig granitisk gångbergart som till största delen består av kvarts och fältspat. Pegmatit bryts för sitt innehåll av fältspat eller sällsynta mineral. Mineral från Ytterby fältspatsbrott på Resarö strax norr om Vaxholm, har resulterat i upptäckten av ett flertal grundämnen som uppkallats efter platsen. Exempel härpå är yttrium, ytterbium, terbium, erbium och holmium. Flera olika mineral har hittats för första gången i Ytterby. Grundämnet tantal upptäcktes år 1802 av svensken Anders Gustav Ekeberg i mineral från Ytterby. Han föreslog namnet yttrotantal på mineralet och namngav den tåliga metallen efter den antika mytologins Tantalus.
enTE pegmatite

svTE pelagisk
svFK Nektisk eller planktisk, dvs. tillhörande de övre vattenlagren ner till ca 200 m djup.
enTE pelagic

svTE pelarförklyftning
svDF struktur hos ett oftast basaltiskt lavaflöde eller ytligt intrusiv
svAN Den kännetecknas av att pelare, ibland sexkantiga sådana, avsöndrats efter sprickor i den just kristalliserade magmabergarten på grund av krympning vid avsvalnandet. Pelarna är alltid vinkelrätt orienterade mot lavaflödets eller sprickfyllnadens avkylningsytor.
enTE columnar jointing

svTE pellet
svDF ovalt rundat korn av mikro- eller kryptokristallin kalcit, huvudsakligen utgörande exkrement av olika organismer
svRETE pelloid
enTE pellet

svTE pelloid
svDF rundat korn av mikro- eller kryptokristallin kalcit
svEX En rundad intraklast, pellet eller klump.
svRETE pellet
enTE peloid
enSYTE pelletoid

svTE peneplan
svDF hypotetisk, genom erosion av den kontinentala jordskorpan bildad, nästan horisontell avjämningsyta vars nivå är tillnärmad havsytans
enTE peneplane

svTE pentlandit
svSYTE järnnickelkis
svFK Mineral med sammansättningen (Fe,Ni)S. I de flesta nickelhaltiga magnetkiser utgörs nickelmineralet huvudsakligen av pentlandit.
enTE pentlandite

svTE peridotiter
svFK Magmatiska, grovkristallina ultrabasiska bergarter. Ett annat namn på olivinstenar (olivin = peridot), kallas ibland krysolit. Omvandlingsprodukten av peridotit benämns serpentinit.
svRETE krysolit, serpentinit
enTE peridotites

svTE period
svFK Geokronologisk enhet. Den fanerozoiska eran indelas i elva perioder, vilka varierar i längd mellan ca 70 miljoner år (kambrium och krita) och ca 30 miljoner år (trias).
svRETE kambrium, krita, trias
enTE period

svTE perm
svFK Den yngsta av de sex paleozoiska perioderna. Perm är även benämning på motsvarande system. Geologisk period mellan karbon och trias. Perm beräknas ha infallit för ca 299--251 miljoner år sedan och karakteriseras av att klimatet på land blev torrare men också mer varierat, vilket berodde på att superkontinenten Pangea höll på att fogas samman. Groddjuren minskade i antal när deras sumpmarksmiljöer försvann, och reptilerna blev de dominerande landdjuren. I det permiska havet utvecklades korallreven. Perioden har uppkallats efter det dåvarande guvernementet Perm (kring den nuvarande staden Perm) i Ryssland strax väster om Uralbergen. Området karakteriseras av omfattande och blottade förekomster av sedimentlager ovanpå de kolförande lagren från karbon. Perm är den sista perioden i den paleozoiska eran, och den slutade med den mest våldsamma massutplåningen av arter på Jorden.
enTE permian

svTE permafrost
svFK Ständigt tjälad mark. Det är inte ovanligt att tjälen kan gå ner till ett par hundra meters djup, där den geotermiska värme tar överhanden. Permafrost förekommer på de nordligaste och sydligaste breddgraderna.
enTE permafrost

svTE permeabilitet
svFK Ett sediments eller bergarts förmåga att släppa igenom en gas eller vätska. Permeabiliteten bestäms av porositeten, sorteringen och kornstorleken samt mediets viskositet.
enTE permeability

svTE petrifiera
svFK Omvandla till sten, förstena.
enTE petrify

svTE petrografi
svDF läran om bergarternas systematik och beskrivning
svRETE petrologi
svAN Petrografi är en gren inom petrologin, och fokuserar på detaljerade beskrivningar av mineralinnehåll och texturer hos bergarter.
enTE petrography

svTE petrogenes
svFK Gren av petrologin inriktad mot studiet av bergarters bildningsförhållanden.
enTE petrogenesis

svTE petrografisk
svFK Bergartsbeskrivande.
svRETE petrografi
enTE petrographic

svTE petroleum
svSYTE bergolja
svSYTE olja
svDF i naturen förekommande, komplext sammansatt vätska av hydrokarboner
enTE petroleum

svTE petrologi
svSYTE bergartslära
svFK Gren av geologin som är inriktad mot studiet av bergarters bildning och uppträdande (petrogenes) samt deras sammansättning och systematik (petrografi).
svRETE petrogenes, petrografi
enTE petrology

svTE pH-värde
svFK Negativa 10-logaritmen för vätejonaktiviteten, uttryckt som gram vätejoner per liter lösning. pH är alltså ett sätt att ange koncentrationen av vätejoner, i det här fallet i marken och markvattnet. Ju lägre pH-värdet är, desto större är vätejonkoncentrationen, dvs. desto surare är marken. En lösnings (t.ex. en vattenlösnings) pH-värde är ett mått på dess aciditet. Vid pH 7 är en lösning neutral. Vid lägre värden, dvs. mycket vätejoner, är lösningen sur och vid högre värden basisk (alkalisk). Lågt pH är i sig inte skadligt för rötterna, som är anpassade till sur miljö. Men de naturliga syrorna i marken är svaga och de som tillförs från luften är starka syror. De starka syrornas vätejoner tränger lättare ner på djupet i marken, vilket ökar lösligheten hos aluminium och andra metaller samt tungmetaller. Vid pH 4,4 löses aluminium ut. Detta kan skada växtrötterna och ge allvarliga störningar i vattenekosystemen. Det förutsätter troligen att halten av kalcium och magnesium är låg, varför effekten av en förhöjd aluminiumhalt kan motverkas genom kalkning. pH-värdet i marken har sjunkit med 2 enheter de senaste 30 åren i de inre delarna av västra Götaland. Det innebär att marken där blivit 100 gånger surare. I övriga Götaland utom Skaraborg och Östergötland är belastningen av luftföroreningar hög. Norr därom är belastningsvärdena förhöjda upp till södra Norrland och kustlandet norrut t.o.m. Västerbotten. Resten av landet har svagt förhöjda värden.
enTE ph-value

svTE fyllosilikater
svSYTE phyllosilikater
svSYTE skiktsilikater
svSYTE skiktgittersilikater
svFK Stor grupp av silikatmineral vilkas strukturer karakteriseras av att varje kiselsyratetraeder delar tre av sina syreatomer med tre tetraedergrannar, så att ett tetraederskikt bildas vars formel kan skrivas (Si&#x2084;O&#x2081;&#x2080;)&#x2084;&#x207B;. Fyllosilikaters strukturer sammansätts av sådana över varandra parallellt lagrade tetraederskikt.
enTE phyllosilicates

svTE pillowlava
svSYTE kuddlava
svDF lava med kuddstruktur, som bildats under havsytan, subakvatiskt
enTE pillowlava

svTE pimpsten
svSYTE pimsten
svFK En porös, lätt vulkanisk bergart som bildas då gastrycket i en magma lättar under magmans transport upp genom jordskorpan varvid de inneslutna gaserna frigörs. Det största gasinnehållet utgörs av vattenånga. Om magman är kiselsyrarik och därför mycket trögflytande (högviskös) blir den uppblåst till en porös massa av glas, i vilken gaserna stannar kvar i form av bubblor. Pimpsten kan flyta på vatten. 
enTE pimstone

svTE pingo
svDF hög, rund kulle uppbyggd av mineraljord och med en kärna av is
svAN Storleksordning 1--40 meters höjd.
enTE pingo

svTE pinnmo
svFK Folklig benämning för en finkornig, hårt packad bottenmorän.
enTE basal till

svTE pisolit
svDF rundat karbonatkorn av ca 1--10 mm storlek, uppbyggt av koncentriska skikt i likhet med ooider men ofta utan kärna
svAN Pisoliter antas i allmänhet ha bildats diagenetiskt i markvattenzonen som ett slags konkretioner.
enTE pisolith

svTE pisolitsten
svSYTE ärtsten
svFK Bergart uppbyggd av pisoliter.
svRETE pisolit
enTE pisolite

svTE placeravlagring
svSYTE vaskavlagring
svSYTE vaskförekomst
svDF malmförekomst som har bildats ur vittringsmaterial genom gravitativ mekanisk koncentration (vaskning) på en plats genom strömmande vattens transporterande verkan
svAN Mineral som ingår i en sådan avlagring karakteriseras av hög densitet och stor motståndskraft mot vittring. Till vaskförekomster hör ej enbart de legendariska guldförekomsterna utan flera andra mineral som platina, kromit, tennsten, granat, rubin, safir och zirkon. Vaskförekomster hör ej till de ekonomiskt mest betydelsefulla men världens tillgångar av tenn domineras dock av vaskförekomster.
enTE placer deposit
enSYTE placer
RIAN Tidigare definition, under vaskförekomst: ’koncentration av tungmineral i ett sediment som följd av strömmande vattens och/eller vågors aktivitet’/HNI

svTE plagioklas
svSYTE kalknatronfältspat
svFK Samlingsnamn för en grupp fältspater som består av en blandserie där ändkomponenterna benämns albit, natriumaluminiumsilikat (NaAlSi&#x2083;O&#x2088;) och anortit, kalciumaluminiumsilikat (CaAl&#x2082;Si&#x2082;O&#x2088;). Dessa är helt lösliga i varandra och samkristalliserar (triklina kristallsystemet). Man har delat in plagioklasmineralen i sex grupper beroende på halten anortit. Mellanleden benämns efter stigande anortithalt, oligoklas, andesin, labrador och bytownit. Plagioklaserna förekommer över hela Jorden och är den vanligaste bergartsbildande mineralserien. Plagioklaser är mindre stabila än ortoklas och mikroklin (kaliumfältspater), och vittrar lättare ju höger andel anortit de innehåller.
enTE plagioclase

svTE planktisk
svFK Drivande med vattenströmmar. Äldre synonym planktonisk.
enTE planktic

svTE plattektonik
svFK En modell för hur litosfären, dvs. jordskorpan och det översta jordmantelsskiktet, är uppdelat i segment, plattor, och hur dessa rör sig. När de påverkar varandra vid plattgränserna, uppstår jordbävningar och vulkanisk aktivitet. För ca 500 miljoner år sedan, under kambriumperioden, bildade den nordamerikanska kontinenten ett block tillsammans med Grönland. Asien bestod då av många mindre kontinentplattor, medan bl.a. Afrika, Sydamerika, Antarktis och Australien var samlade i en enda stor kontinent, Gondwanaland. Den platta som innehöll bl.a. Sverige, benämnd Baltica, anslöt sig så småningom till den nordamerikanska och då bildades en nordlig superkontinent, Laurasien, som balans till den sydliga Gondwanakontinenten. Denna fördelning av landmassorna gällde från ca 400 till 250 miljoner år sedan. Efterhand fördes samtliga kontinentblock samman och i yngre perm var åter landmassorna samlade till en enda jättekontinent, Pangea, som bestod under 50 miljoner år. Landmassorna låg dock inbördes annorlunda jämfört med den superkontinent som existerade 600 miljoner år tidigare. En successiv splittring även av detta väldiga fastlandsområde skedde härefter. Först för ca 70 miljoner år sedan började Skandinavien och Grönland skiljas åt i samband med bildandet av Nordatlanten.
enTE plate tectonics

svTE plattektoniska teorin
svFK Dynamisk modell som beskriver de litosfäriska plattornas inbördes påverkan och rörelser, såsom dessa yttrar sig i oceanbottenspridning, förskjutningar längs transforma förkastningar och subduktion av litosfär invid öbågar och kontinentmarginaler.
enTE plate tectonic theory

svTE plattform
svDF den del av en kraton som är täckt av ett sammanhängande sedimentlager av varierande mäktighet
svRETE kraton, sköld
enTE platform

svTE plattor
svFK av jordbävningszoner i sidled avgränsade, rigida delar av litosfären, vilka rör sig relativt varandra
svAN Sju stora plattor (Afrikanska, Antarktiska, Eurasiska, Indo-Australiska, Nordamerikanska, Pacifiska och Sydamerikanska plattan) och ett antal smärre existerande.
enTE plates

svTE platåbasalt
svFK basaltisk lava vilken förekommer som mycket utbredda ackumulationer bestående av närmast horisontella flöden, vilka geologiskt sett i snabb följd och i regional skala utbrett sig över jordytan
svEX Exempel utgör Paranabasalterna i Paraguay och Brasilien, vilka täcker en yta av 750 000 km&#x00B2; med en genomsnittlig mäktighet av 800 m. Andra exempel är Deccanplatån i Indien.
enTE plateau basalt

svTE platåberg
svDF isolerat berg med platt, mer eller mindre horisontell överyta, vilken utgörs av en vittringsresistent bergart, ofta basalt eller diabas
svRETE mesa
enTE table mountain

svTE pluton
svDF bergartskropp, oberoende av form, storlek eller sammansättning, som bildats genom att magma inträngt i jordskorpan och där stelnat genom kristallisation
enTE pluton

svTE plutonisk bergart
ETYM Benämning efter guden Pluto, underjordens härskare i den romerska mytologin.
svFK Djupbergart av magmatiskt ursprung.
enTE plutonic rock

svTE plutonism
HONR 1
svDF magmatiska förlopp som sker långt ner i jordskorpan
svAN Jämför med vulkanism som är magmatiska förlopp vid jordytan.
enTE plutonism

svTE plutonism
HONR 2
svFK Äldre uppfattning om bergarternas uppkomst. Plutonism var förr en vetenskaplig teori som hävdade att vulkanisk aktivitet var källan till klipporna på Jordens yta, medan de former som vi i dag ser, bara har uppkommit efter erosion och andra progressiva processer. Plutonismen utvecklades runt sekelskiftet mot 1800-talet av James Hutton (1726--1797). Den döptes efter den antika romerska guden Pluto, underjordens gud till plutonism. Den ersatte Abraham Werners teori om neptunism, som hävdade att stenarna hade sitt ursprung från en stor översvämning och grunden var ett sedimentärt ursprung.
svRETE neptunism
enTE plutonism

svTE pneumatolys
svDF metasomatisk inverkan som vattenrika, överkritiska (> 400 °C) restmagmatiska lösningar, dvs. pneumatolytiska sådana, utövar på de bergarter som de kommer i kontakt med
enTE pneumatolysis

svTE pneumatolytiskt stadium
svDF stadium i en magmas utveckling som avlöser det pegmatitiska och som vid ca 400 °C övergår i det hydrotermala stadiet
enTE pneumatolytic stage

svTE podsol
ETYM Ordet podsol kommer av ryska pod (under) och zola (aska).
svFK Jordmån som förekommer i kalltempererade, fuktiga (humida) klimat, oftast i barrskogsmiljö. Den är Sveriges vanligaste jordmån och utgör ca 70 % av arealen fast mark. Podsol karakteriseras av de olika mer eller mindre tydliga skikten eller horisonterna. De olika horisonterna betecknas med bokstäverna L (förnalager), O (mårlager), A (humusblandad övergångszon), E (blekjord), B (rostjord) och C (underlag). Ofta ges också ett index för att närmare specificera horisontens egenskaper. Rostjorden kallas därför för Bs där ”s” står för seskvioxider och syftar på en ansamling av järn- och aluminiumföreningar. I mårlagret sker nedbrytningen av förnan. Under denna process bildas kelater genom mikroorganismers aktivitet i marken. Kelaterna består av vattenlösliga komplexa föreningar mellan humus och oorganiska ämnen, främst järn och aluminium. Tillsammans med organiska syror med låga pH-värden medverkar de i vittringen och därmed uppkomsten av blekjorden. När kelaterna rör sig från ytan mot djupet sker reaktioner med olika vittringsprodukter, bl.a. från blekjorden. Dessa utfälls och ackumuleras och bildar anrikningshorisonten -- rostjorden.
svRETE rostjord
enTE podzol
GE GB
enUPTE spodosols

svTE polymorfi
svFK Egenskaper hos vissa grundämnen och isokemiska föreningar (t.ex. mineral) att uppvisa olika struktur. Exempel utgör kol som uppträder dels som diamant, dels som grafit; föreningen Al&#x2082;SiO&#x2085; förekommer som mineralen andalusit, sillimanit och kyanit. I det första exemplet talar man om dimorfi och i det andra om trimorfi.
enTE polymorphism

svTE por
svDF tomt eller vattenfyllt mellanrum mellan kornen i en bergart
enTE pore
enSYTE void

svTE porfyr
svFK Helt eller övervägande kristallin, oftast massformig, mer eller mindre kiselsyrarik silikatbergart av växlande färg, oftast svart till grå men förekommer också som röd, rödbrun eller brunviolett. Namnet användes under antiken som beteckning på bergarter med röd (purpurröd) färg, lämpliga att använda som ornamentsten. Geologerna använder i dag termen för bergarter med porfyrisk textur, där större kristaller av kvarts, fältspat, hornblände m.m. ligger inbäddade i en mer finkornig grundmassa (matrix). Texturen uppkommer då en magma kyls och börjar kristallisera, varvid de större kristallerna kan växa fritt i smältan och bilda så kallade strökorn eller fenokrister. En senare, snabb avkylning av magman leder till att denna stelnar till en grundmassa med vanligen finkornig eller tät, ibland till och med glasig textur. I denna grundmassa blir de först bildade kristallerna inbäddade. Beteckningen porfyr används i Sverige mest för kiselsyrarika (sura) vulkaniska bergarter, men också för gångbergarter (sprickfyllnader) kallade gångporfyrer och för vissa graniter (porfyrgraniter) som ofta kristalliserat på ringa djup i jordskorpan. Sålunda har porfyr bildats dels genom stelning av lava på eller strax under jordytan, dels genom avlagring av och ”förstening” av vulkanisk aska. Karakteristiskt för bergarten är kristaller av i första hand kvarts och fältspat utströdda i den finkorniga eller täta grundmassan. Porfyr är vanlig i norra Dalarna samt södra Härjedalen men liknande bergarter uppträder även i Småland. I Dalarna har bergarten nyttjats vid tillverkning av bl.a. smycken och prydnadsföremål i det forna Älvdalens porfyrverk.
enTE porphyry

svTE porfyrisk
svFK Om texturen hos en magmatisk bergart vilken kännetecknas av att enskilda kristaller med eller utan utvecklade, plana kristallytor ligger spridda i en finkornig eller glasig grundmasssa (matrix). Den porfyriska texturen uppstår genom att magman redan i sin kammare utskilt kristaller vilka, när väl magman kommit nära eller upp på jordytan, omgivits av den till en finkornig kristallmassa eller ett glas snabbt stelnande smältan.
enTE porphyric

svTE porositet
svFK En bergarts porvolym, uttryckt i procent av den totala volymen.
enTE porosity

svTE postorogen
svSA om geologisk bildning
svDF yngre än en viss orogenes
svRETE orogenes
enTE postorogenic

svTE precipitat
svFK Kemisk utfällning.
enTE precipitate

svTE prekambrium
svFK Traditionell benämning på den eon som enligt modernare nomenklatur uppdelas i eonerna arkeikum (3850--2500 miljoner år sedan) och proterozoikum (2500--542 miljoner år sedan).
svRETE arkeikum, proterozoikum
enTE precambrian

svTE primorogen
svSA om geologisk bildning
svDF tidsmässigt knuten till en viss orogenes inledande utvecklingsskede
svRETE orogenes
enTE primorogenic

svTE prisma
svSA kristallografisk betydelse
svDF kristallform som är sammansatt av ytor vilka skär varandra utefter parallella kanter
svAN Ett prisma kan bestå av tre, fyra, sex, åtta eller tolv ytor.
enTE prism

svTE profil
svSA inom geologin
svDF grafisk återgivning av hur lagerföljder i berggrunden eller i lösa jordlager ser ut
enTE profile
enSYTE section

svTE proterozoikum
svSYTE algonk
svFK Eon som omfattar tidsintervallet 2 500--542 Ma f.nd. Yngre prekambrium.
enTE proterozoic

svTE protoatlanten
svFK Djuphav mellan Europa och Nordamerika, vilket existerade ungefär under kambrium-silur.
enTE proto-atlantic ocean

svTE protoginzonen
svUPTE hyperitdiabas
svUPTE svart granit
svFK Geologisk benämning på den deformations- eller svaghetszon som löper i nord-sydlig riktning genom södra Sverige från Värmland i norr till norra Skåne i söder. Väster om protoginzonen, Västra Götaland, Halland och västra Småland dominerar gnejser av olika slag. Öster om protoginzonen dominerar granit. Zonen karakteriseras av stråk med gångbergarten hyperitdiabas, som är en magmatisk kiselsyrafattig bergart, seg och hård till sin karaktär. Granit och gnejs är kiselsyrarika bergarter, granit magmatisk och gnejs metamorf. Hyperitdiabas kallas ibland felaktigt för ”svart granit”. Felaktigt därför att den i sin mineralsammansättning ej har någon släktskap med granit.
enTE protogine zone

svTE P-vågor
svDF seismiska volymvågor vilka framkallar partikelrörelser i Jorden innebärande alternerande kompression och expansion i vågornas fortplantningsriktning
svRETE S-vågor
svAN Sättet på vilket vågutbredningen sker är longitudinellt.
enTE P-waves

svTE pyknometer
svDF glaskärl med känd volym för att bestämma tätheten eller den specifika vikten hos vätskor
enTE pyknometer

svTE pyrit
svSYTE svavelkis
svFK Mineral tillhörande det isometriska eller kubiska systemet med kemiska formeln FeS&#x2082;, guldliknande utseende eller glans. Svavelkis, som är det vanligaste av alla sulfidmineral, förekommer i såväl magmatiska som sedimentära och metamorfa bergarter och har speciellt ekonomisk betydelse som svavelmalm t.ex. för framställning av svavelsyra. Som järnmalm är betydelsen mycket begränsad. I sedimentära bergarter förekommer mineralet huvudsakligen som konkretioner med kubisk eller oktaedriska kristaller eller prismor.
svRETE markasit
enTE pyrite
enSYTE ”fools gold”

svTE pyroklastisk
svSA om sediment
svDF sammansatt av produkter av vulkanisk explosiv verksamhet
enTE pyroclastic

svTE pyroklastisk textur
svFK Term betecknande en klastisk textur (fragmenttextur), sammansatt av mineral- eller bergartsfragment, uppkommen i samband med (explosiv) vulkanism. Termen pyroklastisk finns också i sammansättningar som pyroklastisk bergart eller pyroklastit m.m.
enTE pyroclastic texture

svTE pyroklastiskt flöde
svUPTE glödmoln
svFK Form av utbrottsprodukter som består av ett moln av het gas och aska som bildas vid ett explosivt vulkanutbrott. Då stora mängder heta vulkaniska gaser släpps ur vulkanen och blandas med fasta eller flytande partiklar bildas s.k. glödmoln, som flyter med hög hastighet utför vulkansluttningen och orsakar stor förödelse.
enTE pyroclastic flow

svTE pyroklastit
svFK Pyroklastisk bergart.
enTE pyroclastic rock

svTE pyrolys
svDF process där ett ämne upphettas i en syrefri miljö, så att det sönderfaller utan att förbränning sker
svAN Vid pyrolys avgår flyktiga ämnen i gasform, medan en återstod i fast eller flytande form blir kvar. Pyrolys är därför en form av termisk nedbrytning. Oftast kan både ämnena som avgår och återstoden utnyttjas, till exempel som bränslen eller råmaterial. Pyrolys är också ett stadium under förbränning av många bränslen, såsom biomassa. Under pyrolysen avgår då flyktiga ämnen från bränslet och stoppar dess kontakt med syre. De flyktiga ämnena fattar sedan eld och processen fortsätter tills alla flyktiga ämnen har avgått.
enTE pyrolysis

svTE pyroxen
svFK Sammanfattande namn för en mineralgrupp av silikater av Mg, Ca, Fe, Al och Na i olika proportioner och med spaltytor i två riktningar som bildar vinkeln 87° med varandra.
enTE pyroxene

svTE radiometrisk datering
svDF bestämning av en bergarts absoluta ålder genom mätning av halten av en radioaktiv isotop och dess sönderfallsprodukt, t.ex. K och Ar&#x2074;&#x2070;
svAN Radiometriska åldersbestämningar anger när de i bergarten ingående mineralen bildades och kan därför endast i undantagsfall användas för sedimentära bergarter.
enTE radiometric dating

svTE rambyggare
svDF kalkutsöndrande sedentära organismer som har förmåga att bygga upp vågresistenta strukturer (ramverk) och därigenom bilda t.ex. rev
enTE frame-builder

svTE ramverk
svDF vågresistent struktur uppbyggd av kalkutsöndrande sedentära organismer, t.ex. kolonibildande koraller, kalkalger, svampdjur och bryozoer
enTE framework

svTE randhav
svDF det epikontinentalhav som är beläget på kontinentalranden
svRETE kontinentalrand
enTE marginal sea

svTE randområde
svDF de yttre, vanligen lägre liggande, områdena av en kraton
svRETE kraton
enTE cratonic margin

svTE randrev
svDF korallrev beläget längs stranden, med flat överyta som torrläggs vid lågvatten
enTE fringing reef

svTE rapakivigranit
ETYM Av fi. rapautua = vittra; kivi = sten.
svFK Vanligen biotit- och amfibolförande granit med porfyrisk textur, vilken karakteriseras av rundade, några centimeter stora kristaller av röd eller grå kalifältspat, oftast mantlade av grå plagioklas (oligoklas). Vissa av rapakivigraniterna vittrar till grus, sannolikt genom mekanisk vittring.
enTE rapakivi granite

svTE rauk
svSYTE strandpelare
svSYTE stenpelare
svDF stenformation bildad genom abrasion
svRETE abrasion
svAN Ett geologiskt vittringsfenomen som bildas när relativt mjukare bergarter vid stränder eroderas av det omgivande havet och en hårdare kärna av kalksten blir kvar. Raukar är vanliga på Gotland, men finns också på Öland.
enTE sea-stack

svTE ravin
enTE gully
svDF dalgång som har bildats genom att ett vattendrag har eroderat ned i lösa avlagringar, ofta i finkornigt material, såsom silt
svRETE silt <HONR 2>
svAN Ravinen skiljer sig emellertid från dalar och är vanligen en relativt brant landformation (ofta mellan 20--70 % lutning). Raviner kan vara såväl torra som genomflutna av det vattendrag som en gång skapade dem. Vanligt är emellertid att dessa strömmar är oregelbundna eftersom deras storlek ofta inte är nog stor för att medge en ständig vattenström.

svTE recent
svSYTE holocen
svFK ”Nutid”, i tiden efter den sista nedisningen i Europa.
enTE recent
RIFR Uttal?/HNI

svTE rödlager
svSYTE ”redbeds”
svFK I den ursprungliga betydelsen avser termen kontinentala klastiska sediment eller bergarter med hög halt av hematit, vilket vanligen förekommer som en beläggning på kornen och därigenom ger sedimentet dess röda färg. Exv. Old Redsandstenen i Nordeuropas devon. Sådana ”redbeds” anses vara indikatorer på varmt och torrt klimat. Numera används termen ofta generellt för alla rödaktiga sediment och bergarter, oberoende av bildningssätt. Rödlager används hellre än red beds.
enTE redbeds

svTE regionalmetamorfos
svDF bergartsbildande processer av metamorf natur som försiggår inom en aktiv orogen zon, mellan det djup där en begynnande smältning (anatexis) sker och den nivå ovan vilken den renodlade dynamometamorfosen härskar
svRETE anatexis, kontaktmetamorfos
svAN Namnet regionalmetamorfos har valts med hänsyn till processernas väldiga rumsliga omfattning i motsats till lokalt verkande processer, exempelvis kontaktmetamorfos.
enTE regional metamorphism

svTE regndroppsmärken
svDF små runda kraterliknande fördjupningar i sedimentytan, främst bevarade i klastiska slambergarter
svAN För att regndroppsmärkena skall bevaras krävs att sedimentytan inte är ständigt fuktig, och dessa märken indikerar därför ofta ett torrt och varmt klimat med sporadiska regn.
enTE rain prints

svTE regolit
svDF det lager av löst minerogent material som täcker berggrunden utan att någon genetisk aspekt anges
enTE regolite

svTE regression
svDF tillbakadragande av havet från landområdena, dvs. strandförskjutning i riktning mot havet, orsakad av landets höjning eller havsytans sänkning
enTE regression

svTE rekristallisering
svFK Omkristallisering.
enTE recrystallization

svTE replacering
svSYTE metasomatos
svDF diagenetisk process varvid ett mineral utlöses och ett annat utfälls i dess ställe, ofta med bibehållande av det första mineralets kristallform
svEX Exempelvis dolomitisering och i vissa fall av förkisling.
svRETE dolomitisering
enTE replacement

svTE reservoar
svDF ackumulation av t.ex. kolväten i en porös bergart pga. fällstruktur
enTE reservoir

svTE restmagmatiska lösningar
svDF vattenrika lösningar (pegmatitiska, pneumatolytiska och hydrotermala) som återstår efter det att en magma under sitt stelnande genom kristallisation fullbordat det likvidmagmatiska stadiet
enTE restmagmatic fluids

svTE rev
svSYTE kalkrev
svFK vågresistent struktur (ramverk) uppbyggd av kalkutsöndrande sedentära organismer, såsom kolonibildande koraller, kalkalger, svampdjur, bryozoer, vars hålrum gradvis fyllt med rester av döda organismers yttre eller inre kalkskelett
svAN Recenta rev bildas övervägande i varma hav på grunt vatten.
enTE reef

svTE revdetritus
svDF brottstycken av revbildande organismer bildade genom erosion av revet
svRETE revtalus
enTE reef detritus

svTE revers förkastning
svDF förkastning som är resultatet av att jordskorpan utsatts för sammanpressande, väsentligen horisontellt verkande krafter
svRETE normal förkastning
svAN Härigenom har det ovan förkastningsytan belägna blocket pressats fram eller upp över det underliggande.
enTE reverse jointing

svTE revkalksten
svSYTE bindsten
svDF litifierat rev, dvs. en autokton kalksten bestående av rambyggande organismer med sedimenterade kalkpartiklar i hålrummen
svRETE bioherm
enTE reef limestone

svTE revtalus
svDF massiva bergartslager av revdetritus, avlagrade mer eller mindre lutande längs revkanten
svRETE revdetritus
enTE reef talus

svTE rift
svSYTE rift valley
svDF dal med regional utsträckning begränsad av normala förkastningar
svRETE gravsänka
enTE rift

svTE ringsilikater
svSYTE cyklosilikater
svFK Karakteriseras av att [SiO&#x2084;]&#x2074;&#x207B; -tetraedrar är hoplänkade till ringar, vilka binds till varandra med hjälp av katjoner. Tre typer av ringar förekommer.
enTE cyclosilicates

svTE rippel
svDF vågliknande mönster på en sedimentyta (oftast sand- eller siltsten), bildat genom transportmediets pulserande rörelser
svAN Med varandra parallella, raka eller böjda kammar vilka alternerar med fåror på ytan av ett klastiskt sediment. Exempelvis böljeslagsmärken.
enTE ripple marks

svTE ritshårdhet
svFK Hårdhet. Fysikaliskt karaktärsdrag som används vid mineralbestämning.
enTE hardness

svTE rivningsbreccia
UT -ek’sia
svDF bergart bestående av hopläkta större, kantiga partiklar, vilka bildats vid den krossning som uppstår då två berggrundsblock i kontakt rör sig relativt varandra utefter en förkastning
enTE breccia

svTE Rodinia
svFK Hypotetisk superkontinent som antas ha existerat för 1 200--800 miljoner år sedan, vid slutet av den mesoproterozoiska eran och början av den neoproterozoiska eran. När Rodinia rämnade frigjordes kontinenterna Baltica, Sibiria, Laurentia och storkontinenten Gondwanaland.
enTE Rodinia

svTE romboedrisk
svSYTE tätpackning
svFK Den tätaste formen av packning med ett porositetsminimum av 26 % vid sfäriskt lika stora korn.
enTE rhombohedral

svTE rombporfyr
svFK Beteckning för vissa, bl.a. permiska, gångbergarter i Oslofältet och Bohuslän, innehållande rombiska fältspatkorn. Magmatisk bergart.
enTE rhomb-porphyry

svTE romsten
svSYTE oolit
svFK Bergart uppbyggd av ooider.
svRETE ooid
enTE oolite

svTE rost
svFK Benämning på spröda, porösa och vattenhaltiga järnoxider, vanligtvis bruna till rödbruna i färgen, som bildas då järn korroderar, eller rostar, i närvaro av vatten och syre (oxygen). På grund av rostens porösa natur skyddar det inte det underliggande järnet mot vidare korrosion.
enTE rust

svTE rostjord
svDF rödbrunt, på järnoxidhydrater anrikat skikt hos jordmånen
svRETE podsol
enTE illuvial horizon

svTE rullstensås
svDF långsträckt, smal, brantsidad och längs sin sträckning vindlande rygg i ett moränlandskap
svAN Åsen består av sand, grus och även grövre material. Detta har avlagrats ur en partikelförande smältvattenström inuti eller under ett stagnerat, alternativt retirerande istäcke, där strömmen framflutit mellan isväggar eller i en tunnel. Efter isens bortsmältning har det smältvattentransporterade materialet kvarblivit bildande en rullstensås.
enTE esker

svTE rubin
svFK En röd variant av mineralet korund, innehållande små mängder krom. Ädelsten med djupröd färg.
enTE ruby

svTE rudit
svFK Sedimentär bergart huvudsakligen uppbyggd av partiklar > 2 mm. Medelkornstorlek 60--2 mm (SGF:s skala).
svRETE konglomerat
enTE rudite

svTE rudsten
svDF kalksten bestående av partiklar i kontakt med varandra, av vilka minst 10 % är > 2 mm
enTE rudstone

svTE rundhäll
svDF långsträckt bergkulle som slipats av inlandsisen i dess rörelseriktning
svAN Den sida som varit vänd mot isrörelsen, stötsidan, är karaktäristiskt flackt rundslipad, medan sidan som varit vänd från rörelseriktningen, läsidan, är skrovlig och stupar brant. På läsidan har isen ”plockat” med sig lossbrutna bergartsbitar.
enTE roche moutonnée

svTE rundning
svFK Graden av avrundning genom attrition av en klastisk sedimentpartikels kanter.
svRETE sfäricitet
enTE roundness

svTE rygg
svDF långsträckt upphöjning av ett berggrundsområde
svRETE horst, ås
svAN Genetiskt skilt från ås.
enTE ridge

svTE liparit
ETYM Namngavs av Roth 1861 och härstammar från Lipariska öarna i Tyrrenska havet, strax norr om Sicilien.
svSYTE ryolit
svSYTE kvartsporfyr
svFK Lavabergart eller sur vulkanit (> 65% SiO&#x2082;) bestående av en mikrokristallin till glasig grundmassa med strökorn av kvarts och alkalifältspat, eventuellt även plagioklas och biotit. Liparitens motsvarande djupbergart är granit.
   Benämningen liparit är föråldrad och benämningen ryolit rekommenderas. Benämningen liparit har främst använts av ryska och tyska forskare, medan benämningen ryolit används främst i engelsk och amerikansk litteratur men ofta även i Sverige.
enTE liparite
enSYTE rhyolite
RIAN Tidigare beskrivning, under ryolit: ’En magmatisk sur, kiselsyrarik lavabergart, kemiskt motsvarande djupbergarten granit. Innehåller ofta strökorn av kvarts eller/och fältspat i grundmassan, som är glasig.’/HNI

svTE rysskannborr
svUPTE giktorfs torvborr
svFK En typ av kannborr, där funktionsdugligheten ökat i jämförelse med Hillerborren. Borren beskrevs ursprungligen av Belekopytov och Beresnevich (1955) under benämningen Giktorfs torvborr. Provtagaren är utformad som en halvcylindrisk kanna, som roteras 180° mot en längsgående vinge, som vid användandet hålls fast i provmediet som ett utskjutande roder. Genom denna konstruktion kan provtagaren, i stängt läge, med hjälp av handkraft och skarvbara sondstänger föras ned till ett bestämt provdjup utan att sedimentet där provet tas, blir påverkat eller stört. Genom vridningen innesluts provet i provkannan varefter det kan hämtas upp. Störningar av lagerföljden minimeras på detta sätt. Andra fördelar är att provet lätt exponeras som en sammanhängande sträng, liggande på vingen då provtagaren öppnas genom att kannan vrids 180°. Den vanligaste längden på kannan (provtagaren) är 0,5 m eller 1 m och diametern är ca 5 cm. Skarvstängerna består av stålrör av 1,0 eller 1,5 m längd.
enTE russian peat corer

svTE ryska plattformen
svFK Den geologiska region i östra Europa, med tjocka lager av flacka, lågt belägna sedimentära bergarter, som bildades under yngre prekambrium (neoproterozoikum) till tertiär (ca 700 miljoner--5 miljoner år gamla). Plattformen består av området mellan Uralbergen i öster, Baltiska skölden i väster och nordväst, Ukrainas urbergsområde i söder och den s.k. Tornquistzonen i sydväst. Även berggrunden i södra Östersjön (inklusive Öland och Gotland) inkluderas i Ryska plattformen, som sträcker sig västerut till Kalmarsundsområdet.
svSYTE ryska plattan, östeuropeiska plattformen
enTE russian platform

svTE råolja
svDF den råvara som erhålls ur oljeborrhålen (efter en gasavskiljning)
enTE crude oil

svTE rödfyr
svFK Bränd alunskiffer. Restprodukt när man bränner alunskiffer vid kalkbrott. Då alunskiffer har en hög halt av organiskt material upptäckte man att vid hög temperatur gick den att använda som bränsle. Rödfyr känns igen på sin lagerstruktur och främst sin starkt tegelröda färg. I dag kan man hitta högvis med rödfyr vid gamla kalkbrott vid till exempel Hunneberg och Kinnekulle, där restprodukten lämnats kvar efter kalkproduktionen. Rödfyren har haft ett brett användningsområde, mest som utfyllnadsmaterial men även som vägbeläggning och underlag till tennisbanor. Alunskiffer och även rödfyr, innehåller uran och andra farliga ämnen som arsenik, vanadin och molybden. Att använda rödfyr kan därför skapa både förorenad mark och förorenat grundvatten.
enTE burned alum shale

svTE röktopas
svUPTE morion
svFK Gråbrunt färgad bergkristall, i regel ej så mörk som morionen; användes som ädelsten och är kanske den enda ädelsten, som har brun färg.
enTE smoky quartz

svTE röntgendiffraktometri
svDF bestämning av ett bergartsprovs mineralogiska sammansättning genom röntgenanalys
svAN Varje mineral i kristallform bryter (reflekterar) röntgenstrålar i en för mineralet karakteristisk vinkel. Genom mätning av denna vinkel kan avståndet mellan atomplanen i mineralet beräknas och mineralet därigenom identifieras.
enTE x-ray diffraction analysis
enSYTE xrd

svTE sackaroidal
svFK ”Sockrig”.
enTE saccharoidal

svTE safir
svFK Ädelstensvariant av korund, som är aluminiumoxid med den kemiska formeln Al&#x2082;O&#x2083;. Safirer kan vara blå, gula eller rosa.
enTE saphire

svTE salinitet
svFK Salthalt.
enTE salinity

svTE saltation
svDF hoppande rörelse hos sedimentpartiklar vilka fraktas av strömmande vatten och luft
enTE saltation

svTE saltdom
UT å:’m
svFK Domformad struktur i sedimentlagren bildad genom en uppträngande saltplugg och vanligen överstigande en kilometer i diameter.
svRETE diapir, saltplugg
enTE salt dome

svTE saltplugg
svDF saltmassa som trängt upp ca 5--10 km genom sedimentlagren och utgör kärnan i en saltdom eller saltdiapir
svRETE diapir, saltdom
enTE salt plug

svTE saltsprängning
svDF mekanisk nedbrytning av bergarter genom saltutfällning från övermättade lösningar i bergartsporerna
svAN Effekten beror på att en övermättad lösning har mindre volym än den mättade lösningen med utfällda kristaller.
enTE salt weathering

svTE samzon
svDF biozon som karakteriseras genom samtidig närvaro av flera taxa, dvs. det avsnitt av lagerföljden där dessas utbredningszoner överlappar
enTE concurrent range zone

svTE sand
HONR 1
svFK Kornstorleksfraktion. Enligt Atterbergs kornstorleksskala 2--0,2 mm. Enligt SGF:s skala 2--0,06 mm.
enTE sand

svTE sand
HONR 2
svDF okonsoliderat sediment bestående av partiklar i storleksintervallet 63 µm till 2 mm
enTE sand

svTE sand
HONR 3
svFK Jordart (regolit) vilkens medelkornstorlek faller inom ovan angivna intervall.
enTE sand

svTE sandig kalksten
svDF kalksten med större eller mindre halt av kvartspartiklar av sandstorlek
svRETE kalksandsten
svAN Sedimentär bergart.
enTE quartziferous limestone

svTE sandsten
svFK Terrigen klastisk bergart, huvudsakligen bestående av partiklar av sandstorlek (vanligen kvarts), dvs. 63 µm--2 mm. Till bergart hårdnad sand. Sedimentär bergart.
svRETE arenit
enTE sandstone

svTE sandur
ETYM Isländskt uttryck.
svDF isälvsavlagring eller alluvialslätt som bildats på land framför en glaciär
enTE sandur

svTE saprolit
svFK Jordig, lerrik vittringsåterstod av en bergart. Begreppet används om den undre delen av en vittringsprofil. Saproliten har ofta bevarat primärbergartens struktur.
enTE saprolite

svTE scoria
svFK Typ av slaggartad bergart, liknande pimpsten. Det är en lätt extrusiv bergart, som dock har stora, tydliga gasbubblor och en mörkare färg än pimpsten.
enTE scoria

svTE sedentär
svSYTE sessil
svFK fastsittande (om djur och växter).
enTE sedentary

svTE sediment
svFK Okonsoliderat bergartsmaterial. Från luft, vatten eller is, under normala betingelser på jordytan avlagrat fast material (t.ex. sand, lera), varvid det vanligen 
 sorterats och skiktats. Dessutom sådant material som ackumulerats genom kemisk utfällning (t.ex. oorganiskt salt) eller genom sekretion av organismer (t.ex. revkalksten).
   Termen används även, något oegentligt, om litifierat material, dvs. som synonym till sedimentbergart.
enTE sediment

svTE sedimentation
svFK Avlagring av bergartsmaterial. Process som leder till att ett sediment kommer till avsättning.
enTE sedimentation
enSYTE deposition
RIFR Två definitioner?/HNI

svTE sedimentbergart
svSYTE sedimentär bergart
svDF bergart som bildats vid litifiering av material som avlagrats på havsbottnen, i floder, sjöar, öknar, etc.
svRETE sediment
enTE sedimentary rock

svTE sedimentera
svFK Avsättas, avlagras, sjunka till bottnen.
enTE deposit

svTE sedimentgnejs
svFK Till gnejs omvandlad sedimentbergart. Metamorf bergart.
enTE paragneiss

svTE sedimentologi
ETYM Från grek, egentligen läran om det som avsatts.
svDF studiet av sediment och sedimentbergarter och deras bildningsprocesser.
enTE sedimentology

svTE sedimentpetrografi
svDF beskrivning och klassificering av de sedimentära bergarterna
svRETE sedimentbergart
enTE sedimentary petrogarphy

svTE sedimentpetrologi
svDF studiet av de sedimentära bergarterna ur olika aspekter, särskilt sammansättning, struktur, textur och genes
enTE sedimentary petrology

svTE sedimentstruktur
svDF struktur hos en sedimentbergart bildad antingen vid avlagringen (primär) t.ex. rippel och torksprickor, eller under diagenesen (sekundär), t.ex. styloliter
enTE sedimentary structure

svTE sedimentär facies
svDF ett sediments eller en bergarts bildningsmässiga aspekter, t.ex. eolisk, fluvial, neritisk, etc. facies
svRETE facies, litofacies
enTE environmental facies

svTE seismiska vågor
svSYTE jordbävningsvågor
svDF elastiska vågor som emitteras från ett jordbävnings- eller explosionscentrum
svRETE P-vågor, S-vågor
svAN Vågornas hastighet bestäms såväl av vågtyp (t.ex. P-vågor och S-vågor) som av elasticitets- och densitetsegenskaperna hos det material i Jorden genom vilket vågorna fortplantas.
enTE seismic waves

svTE seismiska zoner
svDF i förhållande till sin längd smala bälten inom vilka merparten av Jordens skalvcentra är belägna
svAN De seismiska zonerna definierar gränserna för de litosfäriska plattorna.
enTE seismic zones

svTE seismologi
svDF studiet av jordbävningsvågor, bl.a. för att undersöka Jordens inre byggnad
enTE seismology

svTE sekulära rörelser
svDF vertikala uppåt- eller nedåtriktade, ihållande rörelser hos jordskorpan
svAN Rörelserna, som sker mycket långsamt, äger bestånd under tiotusentals år och mer.
enTE secular movements

svTE sekundära mineral
svDF i en jordart eller bergart förekommande mineral, som är en omvandlingsprodukt av bergartens ursprungliga, primära mineral
svAN Ett mineral som är yngre än den bergart i vilken det förekommer.
svEX Lermineral.
enTE secondary minerals

svTE senorogen
svSYTE serorogen
svSA om geologisk bildning
svDF som tidsmässigt är knuten till en viss orogenes avslutande skede
svRETE orogenes
enTE late kinematic

svTE sericit
svFK Finfjällig kaliglimmer (muskovit).
enTE sericite

svTE serie
svFK Kronostratigrafisk enhet, omfattande alla bergarter som bildats under den
 motsvarande geologiska epoken.
enTE series

svTE serpentin
svFK Ett magnesiumhaltigt silikatmineral med formeln Mg&#x2086;Si&#x2084;O&#x2081;&#x2080;(OH)&#x2088;. Termen används såväl för mineralet som för bergarten med det mer relevanta namnet serpentinit eller serpentinsten. Två strukturformer av mineralet är antigorit och krysolit.
svRETE krysolit
enTE serpentine

svTE serpentinit
svSYTE serpentinsten
svFK En metamorf bergart som domineras av mineralet serpentin men dessutom ingår granat, olivin, pyroxen, amfibol, talk och malmmineral. Färgen är vanligen i olika gröntoner eller andra färgskiftningar som beror på mineralsammansättningen.
enTE serpentinite

svTE Seve
svFK Benämning på ett av fjällkedjans största komplex av skollor, med högfjäll som Kebnekaise, Sarek, Sylarna och Helagsfjällen. Dessa skollor härrör från riftbassänger och riftmagmatiska bergarter i kanten av kontinenten Baltica och från havsbottnen utanför.
enTE Seve

svTE sfäricitet
svDF rundhet hos en sedimentpartikel
svRETE rundning
enTE sphericity

svTE sial
svFK Petrologisk benämning på jordskorpans övre lättare lager (kontinenterna), vilket består av granitiska bergarter rika på kisel (Si) och aluminium (Al).
svRETE sima
enTE sial

svTE Siberia
svFK En förhistorisk kontinent vars landmassa numera ingår i Eurasien. Siberia har tidigare varit en fristående kontinent och ibland hängt ihop med andra kontinenter allt beroende på hur de har förflyttat sig i förhållande till varandra under årmiljonerna sedan sin tillblivelse.
enTE Siberia

svTE siderit
svFK Mineral tillhörande det trigonala kristallsystemet med kemisk formel FeCO&#x2083;, vanligen innehållande även magnesium och mangan. Vanligen brunt till vitt mineral som uppvisar en romboedrisk spaltning. Mineralet förekommer bl.a. i lerstenar och som konkretioner och utgör en viktig järnmalmskälla, t.ex. eng. ironstone och franska minettemalmer.
svRETE minettemalm
enTE siderite
enUPTE ironstone

svTE siktning
svFK Att under skakning låta ett löst sediment passera en kolonn av över varandra staplade siktar med nedåt avtagande maskvidd (maskstorlek, eng. mesh) hos siktdukarna. Genom vägning av den del av partikelmassan som stannat på var och en av siktdukarna erhålls massans kvantitativa fördelning på de kornstorleksklasser vilka definieras av siktarnas respektive maskstorlekar.
enTE sieving
enUPTE mesh

svTE siktanalys
svDF metod för jordartsanalys varvid ett jordprov får passera genom en serie metallnätssiktar vars nätmaskor stegvis minskas nedåt i siktsystemet
svAN Partiklar av olika storlek kommer då att fångas upp i olika siktar, varefter fraktionerna kan vägas var för sig. Siktanalys tillämpas rutinmässigt på partiklar med en diameter större än 0,06 mm, dvs. finsand (grovmo) och grövre eftersom partiklarna ej får vara aggregerade utan måste föreligga som enkelkorn.
enTE sieve analysis

svTE siktningskurva
svSYTE siktkurva
svDF grafisk framställning av den viktfördelning mellan kornstorleksfraktionerna som erhålls vid siktning av ett jordprov
enTE sieve analysis curve

svTE silikater
svFK Oorganiska föreningar mellan kisel och syre såsom salter bildade av kiselsyra och något annat ämne, huvudsakligen aluminium, järn, kalcium, kalium, natrium eller magnesium. Silikater är vanligen mycket beständiga och förekommer naturligt som bergartsbildande silikatmineral (t.ex. fältspat, kvarts, glimmer, kaolinit) vilka utgör mer än 90 massprocent av jordskorpan, huvudsakligen fältspater (60 %), amfiboler, pyroxener och oliviner (17 %) och kvarts (12 %). Silikatjonerna har den egenskapen att de kan kopplas samman genom syrebryggor till komplexa strukturer av isolerade grupper, ringar, kedjor, skikt eller tredimensionella nätverk. Strukturerna varierar delvis beroende på i vilken omfattning som andra ämnen ersätter kiseljoner i silikatbildningen. Strukturerna är mycket stabila om de enbart består av kisel och syre varför vittringen av sådana mineral (kvarts) är en mycket långsam process. Silikater där något av de tidigare uppräknade ämnena ingår blir mer lättvittrade. Silikat ingår i glas, porslin, keramik, cement, ädelstenar (smaragd, akvamarin, turmalin och topas) och ornamentsten (jade, rodonit). Vid klassifikation av mineralen, baserat på deras kemiska uppbyggnad utgör silikaterna den mest omfångsrika klassen. Kristallografiskt omfattar de grupperna nesosilikater (ösilikater); sorosilikater (gruppsilikater); cyklosilikater (ringsilikater); inosilikater (kedjesilikater); fyllosilikater (skiktsilikater) och tektosilikater (nätverk- eller fackverssilikater).
enTE silicates

svTE siljansringen
svFK Europas största nedslagskrater (astroblem), med en diameter på ca 55 km. Kratern skapades då en stor meteorit, cirka 4 km i omkrets, slog ned och träffade Jordens yta under devon för 360--368 miljoner år sedan. Insjön Siljans form är ett direkt resultat av kraterns utseende. Nedslagets effekter syns också tydligt i berggrunden i området då de ordoviciska och siluriska bergarterna ligger som en ring runt Siljan.
enTE the siljan ring structure

svTE sillimanit
svFK Mineral uppträdande i smala prismor eller stråliga prismaknippen med fettartad, glasglänsande glans. Kemisk sammansättning Al&#x2082;SiO&#x2085;.
enTE sillimanite

svTE silt
HONR 1
svFK Kornstorleksfraktion mellan 2--63 µm. Geoteknisk term som omfattar och ersätter fraktionerna mjäla och finmo enligt Atterbergs skala.
enTE silt

svTE silt
HONR 2
svFK Okonsoliderat sediment bestående av 2--63 µm stora partiklar.
enTE silt

svTE siltit
svFK Bergart huvudsakligen bestående av partiklar av siltstorlek, dvs. 2--63 µm. 
svRETE siltsten
enTE siltite

svTE siltsten
svFK Terrigen klastisk bergart som till > 2/3 består av partiklar av siltstorlek, dvs. 2--63 µm. 
svRETE siltit
enTE siltstone

svTE silur
svFK Den yngsta tidigpaleozoiska perioden, täckande tidsintervallet 444--416 Ma f.nd. Silur är även namnet på motsvarande system. Geologisk period som kännetecknas av att primitiva svampar och kärlkryptogamer uppträdde samt att leddjuren kröp upp på land. Silur (444--416 miljoner år sedan) har fått sitt namn efter silurerna, en keltisk stam som bodde söder om ordovikerna i södra Wales.
enTE silurian

svTE silver
svBT Ag
svFK Metalliskt grundämne med den kemiska beteckningen Ag. Förekommer i naturen såväl som gediget silver och i mineralet silverglans, argentit med formeln Ag&#x2082;S.
enTE silver

svTE sima
svFK Petrologisk benämning på jordskorpans undre tyngre lager (oceanbottnen och kontinenternas underlag), vilket består av basaltiska bergarter innehållande kisel (Si) och magnesium (”ma”).
svRETE sial
enTE sima

svTE sjömalm
svFK En hård limonit, som bildas på sjöbottnen, särskilt vanlig inom de delar av Sveriges urbergsområden, där även myrmalmerna äro vanligast. Sjömalm bildar kul-, skiv- eller kakformiga konkretioner, som alltefter sin form och storlek kallas krut-, hagel-, ärt-, pärl-, bön-, penning-, skraggmalm (kakformig sjömalm) m.m. Den på sjöbottnen utfällda järnockran samlar sig kring allehanda föremål (gräs, bark osv.); därav de växlande formerna. Sjömalm som jämte myrmalmerna spelat en stor roll vid den svenska järnindustrins utveckling, består huvudsakligen av limonit men även av mindre mängder humussubstans, mangan, fosfor och svavel samt mekaniska inneslutningar, såsom sand och lerslam, varför järnhalten vanligen uppgår till endast 25--40 %. Smältning av sjömalm förekommer numera ej sedan början av1930-talet. Vid Åminne i Småland upptogs sjömalm (3 000 ton) sista gången 1933 ur sjön Vidöstern.
enTE bog iron ore

svTE sjönöt
svFK Vattenväxt med ett ganska säreget utseende och många underliga avvikelser. Den fullväxta plantan är ettårig och består av en lång stjälk, som står upprätt i vattnet och når en längd av omkring en meter. I dess topp sitter bladen och blommorna i en rosett, som hålls flytande genom bladskaftens blåslika uppsvällning. Dessa flytblad har rutformig skiva av mer eller mindre brunröd anstrykning. Stjälken bär dessutom undervattensblad, av vilka de nedersta sitter motsatta och är små, jämnbreda och utan särskilt utbildad skiva, men de övre (som går näst före rosettbladen) sitter strödda och har bladskivor, som allt mer närmar sig de fullt utbildade bladens. Dessa undervattensblad faller av inom kort, och vid deras fästpunkter bildas de hårfint delade vattenrötterna som består av en uppåtriktad trådrot med talrika fina grenar i tre till fem rader. Slutligen har stjälken även enkla, nedåtriktade trådrötter, som fäster den vid bottnen. Sjönöten innehåller ett ätligt frö. Växten hör hemma i södra och mellersta Europa samt Asien. Den iakttogs senast 1916 i Sverige i sjön Immeln i Skåne. Talrika frukter har påträffats som fossil i igenvuxna sjöar och torvmossar i södra Sverige från den postglaciala värmetiden. Det nordligaste fyndet är från Börjesjön, nordväst om Uppsala.
laTE Trapa natans

svTE skarn
svFK Gammal svensk bergsmannabenämning på kalcium- och/eller magnesiumrika silikater, framförallt av typen amfibol, pyroxen, epidot och granat, vilka är associerade med järn- och sulfidmalmer. Begreppets innebörd har senare vidgats att även omfatta kalcium och/eller magnesiumförande silikater vilka bildats ur kalksten eller dolomitsten genom dessas reaktion med pneumatolytiska och/eller hydrotermala lösningar vilka tillfört Si, Al, Fe och Mg.
enTE skarn

svTE skelettfragment
svFK Beståndsdel i många sedimentbergarter. Termen används speciellt inom kalkstenspetrografi, där skelettfragment kan utgöra en huvudkomponent hos bergarten.
enTE skeletal fragments

svTE skenhälla
svUPTE autokton skenhälla
svUPTE allokton skenhälla
svDF zon i markprofil som hårdnat pga. utfällningar av t.ex. järn- och manganföreningar eller humus
svAN Bildningen är särskilt vanlig i marker dit järn- och humushaltigt vatten strömmar in från omgivningen. Autokton skenhälla bildas genom nedsilande regnvatten. Allokton skenhälla bildas genom sidotillförsel av vatten från t.ex. en torvmark. Skenhälla förekommer i anrikningshorisonten i järnpodsol eller järnhumuspodsol. Skenhällan har en grynig eller skivig struktur med roströd färg. Skenhällan kan bli besvärlig för skogsproduktionen genom att växtrötterna inte förmår tränga ned på djupet, vilket kan vara fallet inom sandstens- och porfyrområdena i nordvästra Dalarna och närliggande områden i Härjedalen. Skenhälla i podsoljordmån kallas även ortsten och är ett hårt, cementartat skikt i B-horisonten.
svRETE ortsten
enTE ortstein

svTE skiffer
svDF finkornig, laminerad slambergart, vars struktur möjliggör en klyvning av densamma till tunna plattor, längs med skiktytorna
svAN Allmänt samlingsnamn för bergart med perfekt klyvbarhet. Sedimentär bergart.
enTE shale

svTE skiffrighet
svDF planparallell struktur hos en finkornig bergart vilken tillåter att bergarten låter sig klyvas till tunna plattor
svRETE foliation
svAN Även graden av lätthet med vilken en laminerad slambergart kan delas längs skiktytorna.
enTE fissility
enSYTE schistosity

svTE skiktning
svDF den för sedimentära bergarter vanliga avlagringsformen med ovanpå varandra avsatta lager av olika kornstorlek, sammansättning och färg
enTE stratification

svTE skiktsilikater
svFK Mineralgrupp med skiktgitterstruktur och som har en bladig form. De byggs upp av principiellt två strukturenheter. Den ena av dem utgörs av tetraedrar (kiselsyratetraedrar) och kan beskrivas genom formeln (SiO&#x2084;)&#x2074;&#x207B; där kisel är central katjon och syrejonerna upptar de fyra hörnen. Dessa byggnadselement binds ihop till skikt eller lager där varje tetraeder har basen i ett plan och delar tre av sina syreatomer som sitter i hörnen av basytan med omgivande grannar. Toppen av tetraedrarna är sedan orienterade åt samma håll. Härigenom bildas ett hexagonalt nätverk. Mellan de delade O&#x00B2;&#x207B;-jonerna råder laddningsneutralitet. Syrejonerna som sitter i toppen av tetraedrarna har däremot en negativ överskottsladdning som kan attrahera joner utanför det s.k. tetraederskiktet. Tetraederlagret omfattar tre olika atom- eller jonskikt, ett basalt O&#x00B2;&#x207B; skikt, ett centralt Si&#x2074;&#x207A; skikt samt toppskiktet av O&#x00B2;&#x207B;-joner. Vart och ett av skikten uppvisar en 6-talig symmetri. Den andra enheten består av oktaedrar med Al eller Mg som central katjon och OH-joner i de sex hörnen hos oktaedern. Befinner sig Al som centraljon [Al&#x2082;(OH)&#x2086;]&#x2099;, är 2 av 3 möjliga oktaederplatser besatta och mineralet benämns dioktaedriskt. Befinner sig däremot Mg som centraljon [Mg&#x2083;(OH)&#x2086;]&#x2099; är samtliga 3 oktaederplatser besatta och mineralet benämns trioktaedriskt. Lermineral hör till gruppen fyllosilikater.
enTE phyllosilicates
RIFR Kod för nedsänkt ”n”? 2099/HNI

svTE skiktvulkan
svSYTE stratovulkan
svDF vulkankägla uppbyggd av alternerande skikt av lava och tefra
svRETE lava, tefra
svAN Skiktvulkanen är den typ av bildning som vanligen uppstår då lavan är något mer trögflytande (t.ex. andesitisk) än basaltisk lava.
enTE stratovolcano
RIFR Skrivningen ”strato volcano” i annan termpost?/HNI

svTE skolithos
svFK Vanligen vertikala rör i sedimentet, orsakade av sedentära organismer. Förekommer framför allt i kambriska kvartssandstenar.
enTE skolithos

svTE skolla
HONR 1
svSYTE skålla
HONR 1
svSYTE överskjutningsskolla
svDF en tiotals eller hundratals kilometer stor, skivformig berggrundsdel som förskjutits horisontellt utmed ett flackt vilande förkastningsplan
svAN Fjällkedjans berggrund i Sverige består huvudsakligen av skollor som förflyttats i östlig riktning.
enTE nappe

svTE skolla
HONR 2
svSYTE skålla
HONR 2
svUPTE moränskolla
svDF horisontellt förskjutet, upp till 100 hektar stort flak av jord eller sedimentära bergarter
svAN Sådana skollor har förflyttats av en glaciär eller en inlandsis och har låg hållfasthet. Under förskjutningen kan de ha blandats med morän och har då avsatts som moränskollor.
enTE nappe

svTE skrivkrita
svSYTE kritkalksten
svFK Ren kalcilutit, bildad huvudsakligen genom ackumulation av kalkskaliga mikroorganismer, såsom foraminiferer och kokkoliter.
svRETE kokkolit
enTE chalk

svTE skärning
svSYTE profil
svDF blottning som uppkommit genom att de sedimentära lagren skurits igenom mer eller mindre vertikalt t.ex. i en flodfåra eller vid väg- eller järnvägsbyggnad
enTE section
enSYTE profile

svTE sköl
svFK Benämning för rörelsezon som uppkommit genom förkastning i berggrunden. Ofta karakteriserad av lermineral eller biotit-/kloritanrikning.
enTE gouge
enSYTE selvage clay

svTE sköld
svDF den del av en kraton, oftast dess centrum, som har varit i det närmaste helt stabil sedan prekambrium
svRETE kraton, mäktighet, plattform
svAN I de fall där sedimentära lager finns på skölden uppvisar de ytterst små mäktigheter.
enTE shield

svTE sköldvulkan
svDF vulkan med formen av en mycket flack kon, vilken är uppbyggd av lättflytande basaltisk lava
enTE shield volcano

svTE slagkäglor
svDF konformigt och räfflat strukturmönster hos en bergart som utsatts för impaktmetamorfos
enTE shutter cones

svTE slambergart
svDF finkornig, terrigen klastisk bergart som består av silt, ler eller en blandning av dessa två fraktioner
svAN Sedimentär bergart.
enTE mudrock

svTE slamsten
svFK En slambergart som består av 1/3--2/3 av vardera silt och ler. Sedimentär bergart.
enTE mudstone

svTE slamström
SA subakvatisk
svSYTE turbidity current
svDF suspension av fin- till grovklastiskt material i vatten, vilken i form av ett subakvatiskt flöde med hög densitet och under gravitationens inverkan snabbt rör sig utför en undervattensluttning, för att slutligen utbreda sig horisontellt på bottnen av ett hav eller en sjö
svAN Slamströmmar av denna typ genereras av stormvågor och jordskalv i sediment som instabilt avsatts på en deltafront eller en shelfkant.
enTE mud flow

svTE slipsnitt
svDF bergartsprov som monterats på glas och slipats till ca 30 µm tjocklek
svAN Vid denna tjocklek är de flesta mineral transparenta och kan identifieras genom sina optiska egenskaper.
enTE thin section

svTE slirgnejs
svDF ådergnejs med särskilt oregelbunden, slirig form hos de pegmatitiska ådrorna
svAN Metamorf bergart.
enTE veined gneiss

svTE släpspår
svDF fördjupning i sedimentytan bildad genom att en sten, växtdel e.d. dragits över denna innan den hunnit konsolideras
svAN Påträffas vanligen som en avgjutning i det ovanliggande lagret.
enTE tool mark

svTE smektit
svFK En grupp lermineral som bl.a. kännetecknas av att de sväller vid vattentillträde. Montmorillonit ingår i smektitgruppen.
svRETE montmorillonit
enTE smectite

svTE soda
svSYTE natron
svFK Natriumkarbonat (Na&#x2082;CO&#x2083; &#x00B7; 10H&#x2082;O) ett av de tidigast kända salterna. Soda förekommer i naturen i vissa sjöar t.ex. i Nildalen i Egypten, Rift Valley i Kenya och i Amerika samt bildas vid förbränning av en del strand- och saltstäppväxter. Ett annat uttryck för soda är natron som är en naturligt förekommande blandning av natriumkarbonat, dekahydratet (Na&#x2082;CO&#x2083; &#x00B7; 10H&#x2082;O) och ca 17 % natriumbikarbonat (NaHCO&#x2083;). Natriumkarbonat förekommer även som mineralet trona, med den kemiska formeln Na&#x2083;H(CO&#x2083;)&#x2082; &#x00B7; 2H&#x2082;O, som är ett evaporitmineral. Trona bryts i Amerika, som den primära källan för natriumkarbonatframställningen, där den har ersatt Solvay-processen som används i de flesta andra länder i världen för natriumkarbonatproduktion.
svRETE trona
enTE natron

svTE sodasjö
svDF saltsjö som bildas i avloppslösa bäcken, där avdunstningen överstiger tillförseln av vatten
svRETE soda
svAN En sodasjö har mycket höga halter av natriumkarbonat (soda) och andra salter.
enTE soda lake

svTE sortering
svDF graden av sedimentkornens koncentration till en dominerande fraktion
svAN I ett väl sorterat sediment är de flesta kornen av ungefär samma storlek, som ett resultat av strömmars, vågors eller vindars arbete.
enTE sorting

svTE spaltning
svFK Egenskapen hos en kristall att vid mekanisk påverkan låta sig klyvas efter plana ytor. Spaltytor är alltid parallella med kristallografiskt definierade ytor, vilka dock ej behöver vara utbildade kristallytor.
enTE cleavage

svTE spat
svFK Färglöst karbonatcement med en kristallstorlek > 30 µm
enTE spar

svTE sparagmit
svFK Grå, röd eller rödviolett, grovkornig arkos (fältspatrik sandsten) i den skandinaviska fjällkedjans prekambriska avlagringar. Sedimentär bergart.
svRETE arkos
enTE sparagmite

svTE sparagmitium
svFK Senproterozoiskt tidsavsnitt i Skandinavien, omedelbart före varegium, uppkallat efter sparagmitavlagringarna i fjällkedjan.
enTE sparagmitian

svTE spegelplan
svDF plan som delar ett föremål (t.ex. kristall) i två hälfter vilka är varandras spegelbilder
enTE mirror plane

svTE spegling
svDF den operativa effekten av en reflektion i ett spegelplan
svRETE spegelplan
enTE reflection

svTE spilit
svFK Av hydrotermal metamorfos påverkad basalt vars anortitrika plagioklas omvandlats till albit. I övrigt karakteriseras bergarten av de sekundära mineralen klorit, kalkspat och epidot. Förekommer t.ex. vid Garpenberg Centrum i en vägskärning.
svRETE epidot, kalkspat, klorit
enTE spilite

svTE spricka
HONR 1
svFK Öppen spricka i bergart, ofta fylld med utfällda mineral eller sediment.
svRETE gång
enTE fissure

svTE spricka
HONR 2
svFK Allmän term för spricka i bergart.
svRETE bergart
enTE fracture
RIFR ?/HNI

svTE spricka
HONR 3
svDF sluten spricka eller svaghetszon i bergart, ofta uppträdande i parallella system
enTE joint

svTE sprickdal
svDF lång gravsänka som ofta löper genom en hel kontinent
svRETE gravsänka, kontinent
enTE rift valley

svTE sprickeruption
svDF vulkanisk eruption som äger rum från en spricka i jordskorpan
enTE fissure eruption

svTE sprickzon
svDF zon av mer eller mindre tätt liggande sprickor, uppkomna i samband med en förkastning och lokaliserade i anslutning till denna
enTE fracture zone

svTE spridningszon
svDF zon utmed vilken två litosfäriska plattor rör sig från varandra vinkelrätt mot zonens längdriktning
svAN Längs zonens mittaxel injekteras och utgjuts basaltisk magma. Vid stelnandet läker den de tensionssprickor som uppstår inom zonen, varigenom ny oceanisk jordskorpa bildas.
enTE spreading zone
enSYTE divergent zone
enSYTE divergent plate boundary

svTE spårfossil
svDF spår efter en organisms aktivitet i sedimentet, t.ex. gräv- och krypspår, fotavtryck etc.
enTE trace fossil

svTE stalagmit
svDF konisk, uppåt avsmalnande pelare av utfällt kalciumkarbonat på marken i kalkstensgrottor, dvs. en droppsten
svRETE droppsten
enTE stalagmite

svTE stalaktit
svDF koniskt eller cylindriskt formad bildning hängande från taket i en grotta
svAN Stalaktiten tillväxer i längd genom utfällning av vanligtvis kalkspat från nedsipprande vatten.
enTE stalactite

svTE sten
HONR 1
svDF stycke av en bergart
enTE cobble

svTE sten
HONR 2
svFK Kornstorleksfraktion, 20--200 mm enligt Atterbergs skala.
enTE cobble

svTE sten
HONR 3
svFK Kornstorleksfraktion 60--600 mm enligt SGF:s skala. Bergartspartikel eller sediment av fraktionen 64--256 mm enligt annan skala.
enTE cobble

svTE stenkol
svDF brännbar bergart bestående av över 50 viktprocent och över 70 volymprocent kolhaltiga ämnen (genomsnittligt ca 85 % av grundämnet kol)
svAN Stenkol bildas genom omvandling av snabbt ackumulerade växtdelar pga. förhöjt tryck och temperatur i syrefattig miljö. De karbonska och tertiära systemen är de rikast kolförande.
enTE coal

svTE stensalt
svSYTE halit
svFK Evaporitbergart, bestående huvudsakligen av grovkristallin halit, vilken uppträder som domer, pluggar eller mäktiga lager.
   Termen används också för att beteckna mineralet halit, NaCl, som är mjukt (2,5 i Mohs’ skala) och lättlösligt i vatten. Stensalt bildas i sedimentär miljö genom indunstning av salthaltigt vatten.
enTE rock salt

svTE sticksond
svUPTE geologkäpp
svDF handtagsförsedd smal stålstång med djup ränna eller slits som används vid jordartskartering
svAN Inspektionsborren är 100 cm lång med 10 mm diameter. Spetsen, som är härdad har tre 5 cm långa spår och en 20 cm lång öppen slid. Såväl spår som slid har fått sådan utformning att de är självrensande vid neddrivningen. Vid neddrivningen erhåller man viss kännedom om jordarterna genom neddrivningsmotstånd och ljud. I sand och finkornigare sedimentjordarter kan prov erhållas genom att borren, på önskat djup, vrids runt under någon belastning. Prov av den aktuella jordarten fastnar därvid som regel i borrspetsens spår och följer med vid uppdragningen. Sticksonden finns även utformad som en s.k. geologkäpp och har då ett rundat paraplyhandtag. Den totala längden är 110 cm med 15 mm diameter. Den är försedd med en längsgående skåra vilket möjliggör en enkel provtagning genom att vrida borren. Skåran är 90 cm och graderad var 10:e centimeter från 10--90 cm.
enTE soil probe

svTE strandförskjutning
svDF havsstrandens eller insjöstrandens långsiktiga höjdförändring som orsakas av balansen mellan isostatiska och eustatiska jämviktsrörelser
svAN De kvartära strandförskjutningarna är resultatet av dessa nivåförändringar.
enTE shorelevel displacement

svTE strandgrus
svDF Genetisk beteckning för en avlagring som domineras av grusfraktionen.
enTE beach gravel

svTE strandklapper
svDF strandavlagring bestående av okonsoliderat, väl rundat material av övervägande grovgrus och sten (ca 20--200 mm i kornstorlek)
svAN Klassificeras som svallsediment.
svRETE svallsediment
enTE shingle

svTE strandlinje
svDF gränslinje mellan land och hav eller land och sjö
svAN Äldre strandlinjer karakteriseras ibland av strandvallar eller strandterrasser belägna på annan nivå än den nutida strandlinjen.
enTE shoreline

svTE strandterrass
svDF terrass bildad genom vågors erosion och sedimentation
svAN Strandterrasser förekommer ofta i serier över varandra och vittnar om tidigare vattennivåer.
enTE berm
enSYTE beach berm

svTE strandvall
svDF vall av lösmaterial som ackumulerats på stranden av vågorna
svAN Strandvallar består vanligen av grus och sten. De förekommer ofta i serie över varandra och vittnar om tidigare vattennivåer.
enTE raised beach

svTE stratifiering
svSYTE lagring
svDF skiktning hos sedimentära bergarter
svRETE sedimentbergart
enTE stratification

svTE stratigrafi
svDF den gren av geologin som befattar sig med beskrivning och klassifikation av bergarter i deras relation till varandra
svRETE bergart, biostratigrafi, kronostratigrafi, litostratigrafi
svAN Huvudsakligen avses den sedimentära lagerföljden med hänsyn till lagrens inbördes åldersrelationer (kronostratigrafi) som med lagrens fördelning, form, petrografiska karaktär (litostratigrafi) och övriga egenskaper. Därjämte innefattar begreppet stratigrafi också tolkningen av de sedimentära lagren som vittnesbörd om geologiska miljöer och geologisk utveckling i förfluten tid med t.ex. fossilinnehåll (biostratigrafi).
enTE stratigraphy

svTE stratigrafisk fälla
svDF kolvätefälla som är enbart litologiskt betingad, dvs. reservoaren överlagras av en impermeabel bergart
enTE stratigraphic trap

svTE streck
svSYTE streckfärg
svSYTE pulverfärg
svUPTE streckplatta
svDF den färg som framträder vid repning av ett mineral eller bergart med ett hårdare föremål
svAN Utgörs väsentligen av pulvrets färg. Fysikalisk egenskap som används vid mineralbestämning genom att stryka mineralet mot en oglacerad porslinsplatta., en s.k. streckplatta.
enTE streak

svTE strimmighet
svFK Benämning på de oftast ljusare strimmor av millimeter- till meterlängd, som bildas ur ursprungliga pimpstensbitar i en ignimbrit. Då ignimbriten avsattes vid hög temperatur plattades de ursprungligen ovala och plastiska pimpstenarna ut till de strimmor vi i dag kan se. Strimmorna är mer rekristalliserade (har större kristaller) än den omgivande, mörkare och tätare grundmassan. De uppfattades före 1930-talet som ett slags flytstrukturer i en lava och man kan se benämningen fluidalstrukturer i den geologiska litteraturen. Många av dalaporfyrerna karakteriseras av ignimbritstrimmor, t.ex. blybergsporfyr och gammalklittporfyr.
enTE fiamme

svTE stromatolit
svFK Växelvisa skikt av mattor med fossila mikroorganismer, företrädesvis cyanobakterier. Mellan lagren av bakterier finns det spår av partiklar som har sedimenterat där under den tid då stromatoliten aktivt växte till. Fossil av stromatoliter har daterats till arkeikum (mer än 3 000 miljoner år sedan) då cyanobakterier var den dominerande livsformen på jorden. De utgör på så vis ett av de äldsta spåren av liv. Stromatoliter har påträffats i närmare två miljarder år gammal dolomitmarmor i Sala och i Dannemora.
enTE stromatolite

svTE struktur
svFK De megaskopiska egenskaperna hos en bergart, vilka studeras bäst i blottningar, t.ex. lagring, bandning, sprickighet, lineation, sedimentstrukturer, tektonik, etc. Alla dessa egenskaper hos bergarten är av den arten att de kan iakttagas utan optiska
 hjälpmedel.
svRETE textur <HONR 1>
enTE structure

svTE strukturell fälla
svDF kolvätefälla som är tektoniskt betingad, dvs. reservoaren begränsas av impermeabla lager pga. en förkastning, flexur eller saltplugg
svRETE flexur, förkastning, saltplugg
enTE structural trap

svTE strykning
svDF kompassriktningen av en ytas (t.ex. en skiktyta eller ett förkastningsplan) skärningslinje med horisontalplanet
svRETE stupning
enTE strike

svTE strökorn
svDF större mineralkorn som ligger inbäddade i en magmabergart
enTE phenocryst

svTE strömmärken
svDF olika former av primära sedimentstrukturer, bildade genom vattenströmmarnas inverkan på sedimentytan
svRETE rippel
enTE current marks

svTE strömskiktning
svDF lagringsstruktur som uppkommit som ett resultat av strömmars inverkan, t.ex. korsskiktning och graderad skiktning
enTE current bedding

svTE stuff
svFK Bergartsstycke. Ungefärligen knytnävsstort prov av en bergart.
enTE hand specimen

svTE stupning
svDF den vinkel i vertikalplanet som en yta bildar med horisontalplanet, dvs. storleken av ytans lutning
svRETE strykning
enTE dip

svTE stylolit
svFK Oregelbunden utlösningsyta, i genomskärning ofta med ett tandat utseende, bildad genom kompaktion av bergarten, varvid vissa svårlösliga mineral ansamlas i utlösningszonen.
enTE stylolite

svTE stänglighet
svFK Innebär att mineralen i bergarten har parallellorienterade längsaxlar.
enTE lineation

svTE subarkos
svFK En sandsten med mellan 75 och 95 % SiO&#x2082; samt fältspat > instabila bergartsfragment
svRETE ”normal” sandsten
enTE subarkose

svTE sublitarenit
svFK En sandsten med mellan 75 och 95 % SiO&#x2082; samt fältspat < instabila bergartsfragment.
svRETE ”normal” sandsten
enTE sublitharenite

svTE subduktion
svDF process som innebär att en litosfärisk platta förs ned under en annan
enTE subduction

svTE subduktionszon
svFK Långsträckt och relativt smal zon längs vilken
 subduktion äger rum.
enTE subduction zone

svTE subkambriska peneplanet
svFK Urbergsyta som blivit plan efter vittring och erosion för mer än ca 542 miljoner år sedan (dvs. före kambrium). Peneplanet kom att täckas av tjocka lager av yngre sedimentära bergarter, vilka i sen tid har eroderats bort och åter frilagt det skyddade peneplanet. Det subkambriska peneplanet är grunden för slättlandskapen i t.ex. Västergötland, Mälarlandskapen och Uppland. I östra Småland bildar det subkambriska peneplanet en svagt lutande yta från Kalmarsund upp till ca 300 m höjd öster om Växjö.
enTE subcambrian peneplane

svTE supraakvatisk ås
svFK Glacifluvial avlagring. Grusås som bildats i tunnlar och sprickor i isen ovan högsta kustlinjen. En supraakvatisk ås har inte varit utsatt för svallning varför dess utseende visar en markerad ryggform, getrygg.
enTE supraaquatic esker
svRETE getryggsås

svTE sur
HONR 1
svSA petrografiskt
svDF om magmatisk bergart som har en total SiO&#x2082;-halt överstigande 63 viktprocent
svAN Även 65 % uppges.
enTE acid

svTE sur
HONR 2
svSA kemiskt
svDF om vattenlösning som har en vätejonaktivitet motsvarande ett pH-värde < 7
enTE acid

svTE sur bergart
svFK Oftast ljus, felsisk magmatisk bergart som karakteriseras av att den innehåller hög halt av kiselsyra varför fri kvarts kan bildas. Jordarter bildade av sådana bergarter utgör våra vanliga skogsmarker och har knappast sådan bördighet att de är lämpade som åkermark.
svEX Granit, ryolit och porfyr.
enTE acid rock

svTE suspension
svFK Partiklar burna av transportmediet utan kontakt med underlaget. System bestående av ett medium med däri dispergerade (uppslammade) partiklar vilka har högre densitet än mediet. Partiklarna hindras från att sedimentera på grund av viskositetsegenskaperna eller turbulent strömning hos mediet.
enTE suspension

svTE suspensionsström
svFK En slags sedimentlavin, orsakad av en lokal uppslamning av stora sedimentmängder i vattnet varvid densiteten ökar och det sålunda tyngre vattnet strävar att förflytta sig nedåt längs havsbottnen.
enTE turbidity current

svTE sutur
svDF mer eller mindre vågig linje som t.ex. i slipsnitt markerar gränsen mellan korn som har utsatts för trycklösning i kontaktytan
svRETE stylolit
enTE suture

svTE svallgrus
svFK Genetisk beteckning för en svallavlagring som domineras av grusfraktionen. Sammanfattande beteckning för grova svallsediment med mycket växlande sammansättning. I dessa ingår förutom grus, oftast sand och sten.
svRETE svallsediment, svallsand
enTE outwash gravel

svTE svallsand
svFK Genetisk beteckning för en svallavlagring som domineras av sandfraktionen.
svRETE svallgrus
enTE outwash sand

svTE svallsediment
svDF genom svallning frigjort sedimentmaterial avsatt utanför en strand
svRETE svallning
enTE outwash sediment

svTE svartmalm
svDF järnmalm som huvudsakligen innehåller mineralet magnetit
enTE magnetite

svTE svartmocka
svFK Benämning på en sulfidjord bestående av lera eller silt med relativt hög halt av järnsulfid och därav orsakad svart eller svartflammig kulör. Svartmocka oxideras snabbt i luft och antar då en ljusare gråbrun eller rostaktig färg.
enTE sulphide soil

svTE svartsand
svDF flod- eller strandavlagring som till väsentlig del består av mörka mineral med hög densitet (t.ex. magnetit, rutil) vilka anrikats av strömmande vatten och/eller genom vågors aktivitet
svAN Svartsand bildar ibland malm.
enTE placer

svTE svartskiffer
svDF på organiskt material rik skiffer
svAN Svartskiffer innehåller ofta höga halter av vissa spårelement, t.ex. uran, vanadin, koppar och nickel. Sedimentär bergart.
svEX Exempel på svartskiffer är alunskiffer.
enTE black shale

svTE S-vågor
svDF seismiska volymvågor som fortplantas genom oscillerande skjuvningsrörelser vinkelrätt mot fortplantningsriktningen i det medium de genomlöper
svRETE P-vågor
svAN Vågtypen fortplantas ej genom vätskor. S står för sekundär i motsats till P, dvs. primär, i P-vågor. De sistnämnde anländer först av de två samtidigt genererade vågtyperna till en
 registrerande seismologisk station.
enTE S-waves

svTE svämsediment
svDF sediment avsatta vid sidan om flodfåran i samband med att en flod svämmar över sina bräddar
enTE flood-plain deposit

svTE Sydbottnikum
svFK Ett paleozoiskt sedimentområde som i stora drag omfattar Bottenhavet och angränsande kustområden.
enTE the South Bothnian area

svTE sylvin
svFK Vitt eller färglöst mineral med formeln KCl och tillhörande det kubiska kristallsystemet. Sylvin är den huvudsakliga källan för framställning av kaliumföreningar och förekommer i saltavlagringar tillsammans med halit (stensalt) och andra evaporiter. Det har en skarpare smak än halit.
svRETE halit
enTE sylvine

svTE symmetri
svFK Egenskap hos ett föremål eller en struktur vilken kan beskrivas som en lagbunden upprepning av ett motiv, i form av en yta eller en punktkonfiguration, genom inversion, vridning, spegling eller translation.
svRETE spegling, translation, vridning
enTE symmetry

svTE symmetricentrum
svDF tänkt punkt inuti ett föremål (t.ex. en kristall) genom vilken ett oändligt antal räta linjer kan dras som var och en parvis förenar punkter på föremålets yta vilka ligger på lika avstånd från punkten
svAN Man säger att det föremål (kristall) hos vilket riktning och motriktning är symmetriskt ekvivalenta har ett symmetricentrum.
enTE centre of symmetry

svTE symmetrielement
svDF de element, dvs. symmetricentrum, vridaxel och spegelplan, med vilkas hjälp man kan beskriva de yttre symmetriska egenskaperna hos ett föremål (t.ex. en kristall)
svAN För att beskriva symmetrin hos en kristallstruktur krävs även andra symmetrielement.
enTE symmetry element

svTE symmetrioperation
svDF funktion hos ett symmetrielement: inversion (symmetricentrum), vridning (vridaxel) och spegling (spegelplan)
svRETE spegelplan, spegling, symmetrielement, vridning
enTE symmetry operation

svTE symmikt lera
svFK Benämning på en lera som avsatts i saltvatten. Om sedimentationen sker i saltvatten åstadkommer saltet en viss hopklumpning eller utfällning av finare partiklar, varigenom skillnaden mellan vinter- och sommarskikt, som förekommer hos varvig lera suddas ut. Leran blir symmikt, medan den varviga leran betecknas som diatakt. Även i den symmikta leran förekommer en viss varvighet, men utan en noggrannare undersökning är den vanligen svår att upptäcka.
enTE symmict clay

svTE synklinal
OKGR subst.
svDF nedveckning, dvs. den konvexa sidan är riktad nedåt
svAN Veckbildning hos vilken de ur stratigrafisk synpunkt yngsta lagren bildar veckets centrala parti.
enTE syncline

svTE synorogen
svSA om geologisk bildning
svDF samtidig med en viss orogenes och ofta påverkad av denna, t.ex. flyschbildning
svRETE flysch
enTE synorogenic

svTE system
svDF kronostratigrafisk enhet, omfattande alla bergarter som bildats under den motsvarande geologiska perioden
enTE system

svTE sänka
svDF långsträckt nedsjunkning av ett berggrundsområde
svRETE gravsänka
enTE trough

svTE taffelberg
svDF bergsformation av betydande storlek med plan överyta
svRETE platåberg
enTE table mountain

svTE takonsk
svFK Tillhörande den senordoviciska veckningen i norra Appalacherna (efter Taconic Mountains) och vanligen betraktad som en fas av den stora kaledonska veckningen.
enTE taconic

svTE takskiffer
svFK Fyllitisk skiffer som låter sig klyvas i tunna, upp till kvadratmeterstora skivor, vilka i olika format används bl.a. som tak- och fasadbeklädnad. Metamorf bergart.
enTE roof tiling
enSYTE slate

svTE talk
svFK Ett mycket mjukt silikatmineral med formeln Mg&#x2083;Si&#x2084;O&#x2081;&#x2080;(OH)&#x2082;, som bildas vid lågmetamorf omvandling av magnesiumhaltiga silikater. Det kan vara vitt, brunt, grönt och grått och bildar oftast skiviga till skiffriga, fibrösa eller kompakta massor. Talk förekommer som huvudkomponent i talkskiffrar och som omvandlingsmineral i serpentiniter.
svRETE serpentinit, takskiffer
enTE talc

svTE talus
svSYTE ur
svUPTE talusbrant
svDF bergartsmaterial som ansamlats vid foten av en bergvägg
svRETE taluskon
svAN Bildningen kallas talusbrant. Materialet, främst block och stenar, är kantigt och osorterat, men pga. gravitationen kan det grövre materialet, dvs. block, ha ansamlats på en lägre nivå än det finare materialet. Talus kan ibland formas som en kon och kallas då taluskon eller raskägla.
enTE talus

svTE taluskon
svSYTE raskägla
svDF konformad bergrasmassa
enTE talus cone

svTE tapesgränsen
svFK Den högsta nivå som den postglaciala (holocena) transgressionen nådde på Västkusten, motsvarande maximum av littorinatransgressionerna i Östersjöbäckenet. I Göteborgsområdet har endast en transgression, som inträffade för ca 8 000--7 000 år sedan, kunnat påvisas. Namnet härrör från förekomsten av varmvattenmusslan Tapes decussatus.
enTE tapes limit
laUPTE Tapes decussatus

svTE Tapeshavet
svFK Postglacialt havsområde (ca 8 000--6 000 år sedan) motsvarande dagens Skagerak och Kattegatt.
enTE the Tapes sea

svTE tapeslera
svFK Benämning på littorinalerans motsvarighet på västkusten.
enTE tapes clay

svTE Tapestransgressionen
svFK Postglacial transgression (vattennivåhöjning) av Tapeshavet på Västkusten, motsvarande littorinatransgressionerna i Östersjöbäckenet. Vattennivåns högsta läge kallas tapesgränsen. Namnet härrör från förekomsten av varmvattenmusslan Tapes decussatus.
svRETE tapesgränsen, Tapeshavet
enTE Tapes transgression

svTE taxon
svFK Arter, släkten, familjer, ordningar etc., dvs. taxonomiska enheter.
enTE taxon

svTE taxonomi
svDF studiet av organismernas uppdelning i enheter av olika rang (taxa) samt relationerna mellan dessa.
svRETE taxon
enTE taxonomy

svTE tefra
svDF löst partikelmaterial av vulkaniskt ursprung, dvs. aska, lapilli, vulkaniska bomber och block
enTE tephra

svTE tektonik
svFK Sammanfattande benämning på läran om alla rörelser som förekommer i jordskorpan och som ger upphov till t.ex. veckning, förkastning, höjning och insjunkning.
svRETE plattektonik
enTE tectonics

svTE tektosilikater
svDF grupp av silikater karakteriserade av att SiO&#x2084;-tetraedrar är hoplänkade till ett tredimensionellt nätverk genom att varje tetraeder delar samtliga syreatomer med angränsande tetraedrar
enTE tectosilicates

svTE tension
svDF spänning i ett material utsatt för isärdragande krafter
enTE tension

svTE termalvatten
svDF det vatten som kommer från en naturlig källa och har en minimitemperatur av 30 °C
svAN Förekommer enbart i länder med vulkanisk aktivitet, t.ex. Island.
enTE thermal water

svTE termisk analys
svUPTE differentialtermisk analys
svUPTE dta
svUPTE termogravimetri
svUPTE tg
svFK Termoanalytisk teknik med applikationer inom många verksamhetsområden där förändringar i den termiska energin behöver registreras, t.ex. energiförändringar vid fasövergångar, differentialtermisk analys (DTA). Tekniken kan även kombineras med förändringar i vikt, termogravimetri (TG). Termisk analys omfattar en hel grupp av tekniker, i vilka ett ämnes egenskaper eller reaktionsprodukter mäts som en funktion av temperaturen, medan ämnet utsätt för ett kontrollerat temperaturstegringsprogram.
enTE thermo analysis

svTE terrestrisk
svDF hänförande sig till Jorden eller ”torra land”
enTE terrestric

svTE terrigen
svDF härrörande från material på land; bildat genom vittring av berg och jord ovan havsytan
svRETE kontinental
enTE terrigenous

svTE tertiär
svUPTE KT-gräns
svUPTE miocen
svUPTE pliocen
svFK Huvuddelen av den kenozoiska eran, ibland uppdelat i paleogen och neogen. Perioden täcker tidsintervallet 65--1,65 Ma f.nd. Tertiär är även benämningen på motsvarande system. Den första perioden inom den kenozoiska eran, efter kritperioden inom den mesozoiska eran men före kvartärtiden. Den anses spänna över tidsramen från 65 miljoner år sedan fram till för tre eller två miljoner år sedan. Den indelas i fem epoker: paleocen, eocen, oligocen, miocen och pliocen. Ursprungligen avsågs med tertiärperioden en era hellre än en period. Inom Internationella stratigrafiska kommissionen (ICS) används dock ej längre termen tertiär. Istället indelas tidsavsnitt i två perioder, paleogen, för 65,5--23 miljoner år sedan och neogen, för 23 miljoner år sedan till nutid. Perioden paleogen indelas i epokerna paleocen (65,5--55,8 miljoner år sedan), eocen (55,8--33,9 miljoner år sedan) och oligocen (33,9--23,0 miljoner år sedan) medan perioden neogen indelas i epokerna miocen (23--5,3 miljoner år sedan), pliocen (5,3--1,8 miljoner år sedan), pleistocen (1,8 miljoner år--11 500 år sedan) och holocen (sedan ca 11 800 år). Gränsen mellan perioderna paleogen och neogen sätts då vid 23 miljoner år, som framgår ovan.
   Genom meteoritnedslaget i Mexiko för ca 65 miljoner år sedan avslutades kritperioden med en stor utplåning av arter på Jorden. Onormalt höga halter av metallen iridium har hittats i sedimentlagren mellan krita och tertiär, vilket bekräftar en bakomliggande naturkatastrof så stor att klimatet förändrades. Gränsen har fått benämningen KT-gränsen. Vid denna händelse försvann omkring hälften av alla arter och omkring en fjärdedel av alla familjer. Dinosaurier, havslevande kräldjur och flygödlor som härskat länge på Jorden fick ge vika för utvecklingen av andra arter. Hårdast drabbades livet i havet, särskilt foraminiferer och ammoniter, medan växterna på land påverkades i mindre utsträckning. Blommande växter, groddjur, krokodildjur, ödlor och ormar påverkades inte alls. Däggdjuren lade nu beslag på allt fler av de livsmiljöer och nischer som tömts på dinosaurier.
   När klimatet blev kallare och mer årstidsbundet ersattes de tidigare skogarna av öppna skogslandskap och grässlätter, där stora, betande djurpopulationer fann sin föda. Nu uppträdde även de första primaterna.
   Med tertiärperioden (paleogen och neogen) inleddes en ny era, kenozoikum, vilket betyder ”det nya livets tidsålder” eller ”de nyligen danade djurens tidsålder”. Omflyttningen av kontinentplattorna hade nått det stadium att kontinenterna i stort intog det läge de har även i dag men med en viss avvikelse i havsområdenas fördelning. Främst då den nordligaste delen av Atlanten mellan Nordeuropa och Nordamerika i samband med spridningen av den mittatlantiska ryggen.
   Under paleocen ökade antalet ormbunkar, kanske som en följd av återhämtning efter löpeldarna från meteoritnedslaget vid Chicxulub i Mexiko. De förut täta skogarna glesnade betydligt i takt med att klimatet blev kallare. Under eocen uppträdde de första moderna däggdjuren men i slutet av epoken inträffade ytterligare en massutplåning i samband med meteoritnedslag i USA och Sibirien. Vidare under oligocen, så avlägsnades Antarktis från Sydamerika med en snabbare nedkylning som följd. Olika typer av valar uppträdde.
   Mot slutet av tertiärperioden, under miocen, intog blommorna nya nischer samtidigt som gräsväxterna frodades. Dessa utgjorde själva förutsättningen för spridningen av betande däggdjur, som fyllde tomrummet sedan dinosaurierna dött ut. Från de tertiära däggdjuren utvecklades våra dagars välbekanta arter som elefanter, hjortdjur, hästar och kor. Alla nu existerande däggdjursfamiljer hade utvecklats. Vid tertiärperiodens utgång, under epoken pliocen hade kontinenterna intagit sina platser, som vi finner dem i dag. Klimatet var torrt och kallt. Hela Antarktis täcktes av ett permanent istäcke och de nord- och sydamerikanska kontinenterna förenades via Panamanäset. De tropiska regnskogarna krympte och upptog inte mer än ett smalt bälte längs ekvatorn, medan savanner, grässlätter, öknar, tundror, lövskogar och barrskogar bredde ur sig och antog nuvarande form och omfattning.
svRETE paleocen, eocen, oligocen
enTE tertiary

svTE Tethyshavet
svFK Det stora hav som skilde östra Gondwanaland och Eurasien åt under perm--tertiär. Under krita--tertiär veckades Tethysgeosynklinalen från Alperna i väster till Himalaya i öster.
svRETE Gondwanaland
enTE the Tethys

svTE textur
HONR 1
svFK Beskriver fördelningen av olika kornstorlekar hos en jordart. Texturen har stor betydelse för den vattenhållande förmågan. Texturklasserna kan grovt bestämmas genom form och rullbarhet av ett fuktigt jordprov. Moräner indelas enligt traditionell skoglig indelning av kornstorlekar i GR (grusig), SA (sandig), SM (sandig-moig) och FM (moig, mjälig, lerig). Sedimentjordar indelas i GR (grus), SA (grovsand), SM (mellansand, grovmo) och FM (finmo, mjäla, lera). Observera dock att finmo och mjäla nu benämns silt.
svRETE Atterbergs kornstorleksskala
enTE texture
RIFR Obs!/HNI

svTE textur
HONR 2
svFK Inom petrografin bestäms en bergarts textur av de ingå mineralkornens storlek och form, och av det sätt på vilket kornen är anordnade och hopfogade. Textur avser även mikroskopiska mönster. Benämningar som används är t.ex. finkornig textur, porfyrisk textur, rapakivitextur och ofitisk textur. Termen används för de egenskaper hos en bergart som framträder vid detaljgranskning, i många fall med hjälp av polarisationsmikroskop (bergartsmikroskop). 
svRETE struktur
enTE texture

svTE texturanalys
svDF metod för bestämning av en kornstorleksfördelning
enTE texture analysis

svTE tid
svSYTE ålder
svFK Geokronologisk enhet. Den medelkambriska epoken (paradoxidesepoken) indelas t.ex. i oelandicus-, paradoxissimus- och forchhammeritiden.
enTE age

svTE tillit
UT -i:t’
svFK Till bergart hopläkt (litifierad) morän, dvs. en isavlagrad heterogen, osorterad, grovkornig bergart. Sedimentär bergart.
enTE tillite

svTE tillförselkanal
svDF kanal genom jordskorpan som förbinder en vulkan med dess magmakammare och genom vilken magmatiskt material passerar
enTE magma conduit
enSYTE magma pipe

svTE tjockskiktad
svDF bestående av 3--30 cm tjocka lager
svRETE sedimentbergart
svAN Används om sedimentära bergarter.
enTE thick layer
OKGR adj.

svTE tonalit
svSYTE kvartsdiorit
svFK Plutonisk bergart (djupbergart) bestående av kvarts och plagioklas (med mer albit än anortitkomponent) tillsammans med biotit och amfibol.
svRETE amfibol, biotit, kvarts, plagioklas
enTE tonalite

svTE topas
svFK Färglöst eller svagt gult, ortorombiskt mineral med sammansättningen Al&#x2082;SiO&#x2084;(F,OH)&#x2082;. Mineralet hör hemma bland de pneumatolytiska bildningarna, t.ex. greisen. Topas definierar hårdheten 8 i Mohs’ skala.
enTE topaz

svTE tor
UT tå:’r
svDF stenpelare av fast berg, ibland krönt med löst liggande block
svAN Torbildningar (torer) bildas vanligen genom djupvittring och senare erosion av vittringsmaterialet, varvid ovittrade partier av berget blir kvar. Dartmoor i södra England är berömt för sina torer.
enTE tor

svTE Tornquistzonen
svFK Den deformationszon i berggrunden (efter Alexander Tornquist) som går från Nordsjön mot sydöst via norra Jylland, Skåne och Polen till Donaus mynningsområde vid Svarta havet. Den utgör ett ca 100 km brett bälte med många horstar, gravsänkor och förkastningssystem och skiljer det urbergsområde som finns i nordöstra och östra Europa från Mellaneuropas yngre berggrund. Den antas också ha varit gräns för den nordeuropeiska kontinenten (Baltica) under äldre paleozoikum, för ca 542--415 miljoner år sedan. Tornquistzonen har varit aktiv vid upprepade tillfällen sedan åtminstone perm (299--251 miljoner år sedan).
enTE Tornquist line

svTE torksprickor
svDF polygonala sprickor i sedimentytan, bildade genom torrläggning och uttorkning av sediment (ler, slam eller silt)
svAN Strukturerna påträffas vanligen som avgjutningar på undersidan av ovanliggande sediment.
enTE desiccation cracks
enSYTE mud cracks

svTE torv
svFK Jordart som kan betraktas som blott delvis konsoliderat organiskt sediment bestående av mer eller mindre förmultnade växtrester. Huvudsaklig kemisk sammansättning ca 60 % kol och 30 % syre. Torv representerar det första stadiet i den fortskridande sedimentära inkolningsprocess som leder till bildning av brunkol, lignit och stenkol. Vid mer omfattande omvandling bildas antracit.
svRETE antracit, brunkol, stenkol
enTE peat

svTE torvsond
svDF enkel fältutrustning bestående av skarvbara stålstänger av meterlängd för bestämning av mäktigheten hos en torvavlagring
svRETE mäktighet, torv
enTE peat probe

svTE transform förkastning
svDF förkastning vilken närmast vinkelrätt överskär en oceanisk spridningszon
svAN Förskjutningen mellan blocken på ömse sidor om det vertikala förkastningsplanet sker i horisontell riktning.
enTE transform fault

svTE transgression
svDF havets framryckning eller utbredning över landområden genom dessas sänkning eller genom havsytans höjning
svAN Strandförskjutningen sker i riktning mot land.
enTE transgression

svTE translation
svDF symmetrioperation innebärande upprepning av ett motiv genom parallellförskjutning med ett konstant längdbelopp
svAN Vanligen förekommande som mönster på en tapet.
enTE translation

svTE trapp
svFK Ursprungligen svensk term för trappstegsformade bäddar av diabas på västgötabergen och som har förknippats med basaltbäddar. I dag återfinnes därför begreppet i namnen på stora platåbasalter som Sibiriska trappen, Deccantrappen i Indien m.fl.
enTE trap

svTE travers
HONR 1
svSA inom petrografin
svDF linjemätning över ett tunnslipspreparat eller annat prov, längs vilken korn av olika mineral räknas eller mäts
enTE traverse

svTE travers
HONR 2
svDF fältundersökning som utförs längs en linje i terrängen
enTE traverse

svTE travertin
svDF kalksten bildad genom utfällning av kalciumkarbonat ur grund- eller ytvatten
svEX Droppsten och kalktuff.
svRETE droppsten, kalktuff
enTE travertine

svTE tremolit
svUPTE strålsten
svFK Bergartsbildande, vitt, grått, gulaktigt eller ljusgrönt, monoklint mineral tillhörande amfibolgruppen och med sammansättningen Ca&#x2082;(Mg,Fe&#x00B2;&#x207A;)&#x2085;Si&#x2088;O&#x2082;&#x2082;(OH)&#x2082;. Tremolit bildar ofta fibrösa massor eller långsträckta prismor. Liksom aktinolit kallas det för strålsten. Mineralet bildas i metamorf miljö och inidicerar förekomst av magnesium, t.ex. i dolomiten från Glanshammar, Närke.
svRETE amfibol
enTE tremolite

svTE trilobit
svDF fossil av leddjur med normalt tre delar
svAN Trilobiter är en utdöd djurgrupp som fanns under den tidsperiod i Jordens historia som sträcker sig från kambrium till slutet av perm. Det enda spåret av trilobiter som finns i dag är i form av fossil och spårfossil. Trilobita är en klass under leddjuren och är således nära släkt med dagens kräftdjur och insekter.
enTE trilobite

svTE trias
svFK Den äldsta av de tre mesozoiska perioderna. Trias är även benämningen på motsvarande system. Geologisk period som inleder den mesozoiska eran. Trias beräknas ha infallit för ca 251--200 miljoner år sedan och karakteriseras av att livet började pånyttfödas efter den förkrossande massdödsepisoden som avslutade den paleozoiska eran, när nästan allt liv på Jorden utraderades. Under denna period uppträdde de första dinosaurierna. Det skulle dock ta 150 miljoner år innan livet åter uppträdde i sin forna mångfald.
enTE triassic

svTE trigonala systemet
svAVTE romboedriska systemet
svFK Kristallsystem som karakteriseras av fyra symmetriaxlar. Tre av dessa är lika långa och ligger i samma plan, där de skär varandra under vinkeln 60° eller 120°. Den fjärde axeln står vinkelrätt mot de övriga. Trigonala kristaller har samma axlar och vinklar som det hexagonala systemet. Symmetrin är dock lägre, tretalig i stället för sextalig. Detta utseende gör att det trigonala systemet ibland hamnar som en underrubrik i det hexagonala systemet. Det trigonala systemet benämndes tidigare för romboedriska systemet, ett uttryck som bör undvikas. I framför allt den engelskspråkiga världen räknas det trigonala kristallsystemet in i det hexagonala kristallsystemet.
enTE trigonal crystal system

svTE trimorfi
svFK Fenomen som innebär att tre kristallina faser (t.ex. mineral) har samma kemiska sammansättning men olika struktur och kristallsymmetriska egenskaper.
svRETE polymorfi
enTE trimorphous

svTE trona
svFK Evaporitmineral av natriumkarbonat Na&#x2083;H(CO&#x2083;)&#x2082; &#x00B7; 2H&#x2082;O. Trona är den viktigaste källan för natriumkarbonatframställning och bryts i Amerika.
svRETE soda
enTE trona

svTE trycklösning
svDF upplösning av material i kornkontakterna pga. förhöjt tryck vid kompaktion av sedimentet
svRETE litifiering
svAN Utfällning sker sedan vanligen i angränsande porutrymmen där trycket är lägre, varvid kornen binds samman och sedimentet litifieras.
enTE pressure solution

svTE tuff
ETYM Tuff härstammar från det italienska ordet tufo.
svDF kompakt avlagring bestående av vulkanisk aska och stoft och ibland även en mindre mängd terrigena klastiska sediment och vars kornstorlek är < 64 mm
svAN I asktuffen påträffas ofta större partiklar såsom lapilli, bomber m.m.
enTE tuff

svTE tuffit
svFK Bergart bestående av en blandning av pyroklastiskt och epiklastiskt material. Det vulkanogena materialet utgör 25--75 % av bergarten. Sedimentär bergart.
RF Bengt Lobergs bok Geologi, 5:e uppl. 1993 s. 225
enTE tuffite
RIFR Procenten?/HNI

svTE tungmetall
svFK Metall med densitet > 3,5 g/cm&#x00B3;. Tungmetallerna kan indelas i tre grupper med hänsyn till smälttemperaturen och inom varje grupp efter stigande densitet.
 Lågsmältande (inom intervallet mellan &#x2212;50 till +500 °C) är Zn, Sn, Cd, Pb och Hg;
 högsmältande (inom intervallet 900--1 900 °C) är Cr, Fe, Co, Ni, Cu, Ag, Pd, Au och Pt; mycket högsmältande (inom intervallet 2 600--3 500 °C) är Mo, Ta och W.
enTE heavy metal

svTE tungmineral
svFK I sediment beteckningen för detritiska mineral med densitet > 2,85 g/cm&#x00B3;. Tungmineralen utgör normalt accessoriska komponenter i ett sediment. Exempel på tungmineral är magnetit, ilmenit, zirkon, rutil och granat.
enTE heavy mineral

svTE tunnskiktad
svDF bestående av 1--3 cm tjocka lager
svAN Används om sedimentära bergarter.
enTE thin layered

svTE tunnslip
svFK Preparattyp som används vid analys av bergartsprov med hjälp av polarisationsmikroskopi. Preparattjockleken uppgår till 30 μm.
enTE thin section

svTE turbulens
svDF oordnad rörelse (ovan molekylnivå) i vätska eller gas
enTE turbulence

svTE tvillingbildning
svDF sammanväxning av två eller flera individer av ett och samma mineral på sådant sätt att individerna två och två är symmetriskt orienterade relativt varandra
svRETE spegelplan
svAN Symmetriförhållandena kan beskrivas med hjälp av ett spegelplan eller en vridaxel.
enTE twin formation

svTE tvillinglamellering
svFK Specialfall av tvillingbildning som karakteriserar plagioklaser. Sammanväxning av två eller flera individer (lameller i en plagioklas) av ett och samma mineral på sådant sätt att individerna två och två är symmetriskt orienterade relativt varandra. Symmetriförhållandena kan beskrivas med hjälp av ett spegelplan eller en vridaxel.
enTE twin lamellaes

svTE tysk trias
svSYTE germansk trias
svFK Den övervägande kontinentala facies som utvecklades under trias norr om Tethysgeosynklinalen i Europa, bestående av s.k. Buntsandstein, Muschelkalk och Keuper.
enTE germanic triassic

svTE täljsten
svFK Bergart av klorit och talk som bl.a. kan bildas genom omvandling av olivinrika bergarter. De båda mineral som täljstenen består av är hoptovade med varandra utan struktur, till en massa som inte är skiffrig, utan seg och fast sammanhängande. Mängden talk bestämmer hur lättbearbetad den är och vad som i övrigt är inblandat bestämmer färg och utseende. Täljstenen i Jämtland bildades för ca 400 miljoner år sedan när Kaledoniderna bildades. Ute till havs trängde magma upp och under trycket och den enorma hettan ombildades mineralet olivin till talk genom att blanda sig med vattnet (hydratiserat magnesiumsilikat). Under veckningen och omvandlingsprocessen, som pågick i cirka 3 miljoner år, sköts den talkrika bergarten, täljsten, upp i klov längs hela bergskedjan. Metamorf bergart.
enTE soap stone

svTE ultrabasisk
svSA om magmatisk bergart
svDF med < 45 viktprocent SiO&#x2082;
enTE ultrabasic
enSYTE ultramafic

svTE ultrabasisk bergart
svDF magmatisk bergart med mindre än 45 % SiO&#x2082;
enTE ultrabasic rock

svTE ultrabasit
svDF ultrabasisk magmatisk bergart
enTE ultrabasite

svTE ultrametamorfos
svDF grad av metamorfos som innebär att ett ursprungligen helt kristalliniskt bergartsmaterial delvis kommit att smältas
svAN Ultrametamorfosen överskrider sålunda gränsen för begreppet metamorfos varför dess produkter, migmatiterna, intar en ställning mellan magmatiska och metamorfa bergarter.
enTE ultrametamorphism

svTE underetage
svFK Underavdelning av etage.
svRETE etage
enTE substage

svTE uniformitarianism
svFK Aktualitetsprincipen eller läran om att nutida processer och skeenden på jordskorpan har ägt rum på ungefär samma sätt under gångna tidsperioder och att därför ”the present is the key to the past”.
enTE uniformitarianism

svTE uppskjutning
svDF förkastning, orsakad t.ex. av horisontella tryckkrafter i jordskorpan, varvid berggrundspartiet med överhäng skjutits upp i förhållande till det andra partiet
enTE thrust fault

svTE urberg
svFK De äldsta, dvs. de arkeiska och proterozoiska, delarna av Sveriges berggrund, mer än 542 miljoner år gammal.
enTE the precambrian basement

svTE urbergssköld
svDF väl exponerad del av en kraton med svagt välvd yta vilken gränsar till sedimenttäckta plattformar
svRETE kraton
enTE craton

svTE ursprungsbergart
svDF den bergart i vilken kolväten bildats
svRETE kolväte
enTE source rock

svTE utbildning
svDF karaktären av ett sediment eller bergart
svRETE facies
enTE facies

svTE utbredningszon
svFK En biozon som karakteriseras genom en enda taxon.
enTE range-zone

svTE utkilning
svDF successiv minskning i horisontalled ned till noll av en litosoms mäktighet
enTE wedging-out

svTE urlakning
svDF process där näringsämnen eller viktiga mikronäringsämnen i jonform trängs ut av vätejoner i försurad mark
svRETE utlakning <HONR 1>
enTE eluviation

svTE utlakning
HONR 1
svSYTE lakning
HONR 1
svDF process där en komponent avlägsnas ur ett medium
svRETE urlakning
enTE leaching
enSYTE eluviation

svTE utlakning
HONR 2
svSYTE lakning
HONR 2
svDF process i mark varvid växtnäringsämnen och lättlösliga ämnen, främst metalljoner, frigörs och förs bort med vatten från området eller från en markhorisont
svAN Utlakningen är pH-beroende och är vanligen högre i sura och i starkt basiska marker.
enTE leaching
enSYTE eluviation

svTE van Bemmelenfaktorn
svSYTE van Bemmelens faktor
svSYTE van Bemmelen-faktorn
svUPTE Wolff-faktorn
svFK En faktor (1,724) som markforskare har använt sedan 1800-talet för att kunna beräkna halten organiskt material (mullhalten) i ett jordprov utgående från halten organiskt bundet kol. Van Bemmelen-faktorn utgår från att kolhalten i markens organiska material är 58 % beräknat på torrvikt. För att konvertera halten organiskt kol i ett prov till halten av organiskt material eller vice versa, multipliceras respektive divideras kolhalten med faktorn 1,724 (= 1/0,58). Denna faktor brukar knytas till ett arbete av den holländske fysikern och kemisten Jakob Maarten van Bemmelen, som använde faktorn för att beräkna mullhalten i åkermark utifrån kolhalten. Några belägg för denna faktor i form av analyser gavs dock ej av van Bemmelen. Faktorn 1,724 kallas ibland även för Wolff-faktorn, efter en tysk forskare som 1864, nästan 30 år före van Bemmelen, angav att mängden humus i en jord kunde beräknas genom att multiplicera kolhalten med faktorn 1,724.
enTE van Bemmelen factor

svTE varegium
svFK Den allra yngsta delen av proterozoikum, omedelbart före kambrium, i det nordatlantiska området karakteriserad genom tillitförekomster.
enTE varegian

svTE varp
svSA gruvterm
svDF det bergartsmaterial som saknar eller har för låga halter av malm för att tas tillvara och som därför deponeras i varphögar
svRETE varphög
enTE waste rock

svTE varphög
svDF vid gruvbrytning överblivet bergartsmaterial, varp, som läggs upp i högar
svAN Varphögar brukar innehålla skarn som bildats vid malmbildningen, framför allt amfiboler, pyroxener, granater och epidot, vilka är associerade med järn- och sulfidmalmer.
enTE heap of waste rock

svTE varvighet
svDF på kornstorleksgradering baserad rytmisk lagring, där rytmen återspeglar en årlig variation
enTE lamination

svTE varvig lera
svUPTE lervarvskronologi
svFK Vanligen röd eller brunaktig lera som transporterats av isälvar och sedan avsatts i sötvattenssjöar, ibland i havsvikar med bräckt vatten, och undantagsvis i hav under inlandsisens avsmältning. Genom att vattenflödet var intensivare under den varmare sommaren än under vintern kom större mängder slam med olika sammansättning att avsättas i ett tjockt, grovkornigt lager vilket sedan överlagrats av ett tunt, finkornigt lager slam från vinterflödet. Varma somrar med intensiv smältning gav tjocka varv, medan kalla somrar gav tunnare varv. Gränsen mellan vinterskiktet och sommarskiktet blev skarp genom att det senare betingades av den plötsligt igångsatta vårfloden. På detta sätt kom en tydlig varvighet att bildas. Vid avsättning i saltvatten blir varven otydliga och syns inte alltid på grund av flockning. Lervarvens tjocklek varierar från några millimeter till flera centimeter. Varvigheten används för datering av inlandsisens avsmältning och kallas lervarvskronologi.
enTE varved clay
enSYTE laminated lacustrine sediment

svTE vattenhalt
svSYTE fuktkvot
svDF förhållandet mellan den flytande och den fasta fasen hos en jord
svAN Vattenhalten bestäms genom att väga provet före och efter torkning (till konstantvikt). Torktiden är beroende av kornstorleken (finare jord kräver längre tid) samt jordprovets storlek. Torktemperaturen har valts vid 105 °C. Normalt är en torktid av 24 timmar tillräckligt.
enTE water content

svTE veck
svDF kraftig lagerböjning av varierat utseende och dimensioner
enTE fold

svTE veckberg
svUPTE bergskedja
svDF berggrundsparti som bildats genom veckning och med en stor utsträckning i riktningen vinkelrätt mot veckningsrörelsen
svAN Termen bergskedja bör endast användas i den allmänna, morfologiska betydelsen.
svEX Exempel på veckberg är Kaledoniderna och Alperna.
enTE fold mountain

svTE veckning
svDF bildning av veck genom böjning av lagring eller foliation hos en bergart eller ett bergartskomplex såsom följd av kompression
svRETE veck
enTE folding

svTE veikimorän
svUPTE rogenmorän
svFK Typ av moränbacklandskap som kännetecknas av platåformade moränkullar med talrika runda vattensamlingar. Veikimoränen och andra liknande moränbacklandskap (t.ex. Rogenmorän) har bildats när tidigare inlandsisar avsmält. Dessa landskap har endast påverkats i ringa grad av den senaste inlandsisen, som på dessa platser troligen var bottenfrusen. Veikimoränen har fått sitt namn efter en liten gård i Gällivaretrakten.
enTE veiki moraine

svTE vinderosion
svDF lösgörandet och transporten av jordarters partiklar genom vindens inverkan
svAN Med vinderosion menas även den nötande verkan som utövas av de vindburna partiklarna i kollision med markytan.
enTE vind erosion

svTE viskositet
svFK Fysikalisk egenskap hos vätskor och gaser som betecknar deras ”tjockhet” (trögflutenhet) eller interna motstånd mot flöden, och kan ses som ett mått på friktion i vätskor. ”Tunna” vätskor som metanol har låg viskositet, medan ”tjockare” som olja har hög viskositet.
enTE viscosity

svTE viskös
svFK Trögflytande.
enTE viscous

svTE vittring
svFK Kemisk eller mekanisk nedbrytning av bergartsmaterial, framför allt
 i kontinental miljö. Exogena processer som vid eller nära markytan verkar nedbrytande på
 mineral och bergarter. Man skiljer mellan fysikalisk (frostsprängning, insolation och
 saltsprängning), kemisk (upplösning, oxidation och hydrolys) samt biologisk vittring
 (upplösning och rotsprängning). De olika typerna av processer samverkar oftast.
enTE weathering

svTE vittringsjordart
svFK Sedimentär jordart som bildats genom vittring av berggrund på platsen
svEX Exempel på en vittringsjordart är materialet i ett blockhav.
enTE residual deposit
enSYTE eluvium

svTE vittringsresistens
svDF motståndsförmåga gentemot vittring
svAN De bergartsbildande mineralen visar mycket olika vittringsresistens. Det är i viss utsträckning möjligt att rangordna dem med avseende på denna förmåga.
enTE weathering resistance

svTE vivianit
svFK Amorft uppträdande järnfosfat (Fe&#x2083;(PO&#x2084;)&#x2082; &#x00B7; 8H&#x2082;O) av jordartad konsistens. Jordarten är lätt att känna igen på sin klarblå färg efter att den exponerats i luft. Vivianit är en tämligen sällsynt jordart, som påträffas i vissa torvmarker eller i gyttjeleror som är rika på organiska lämningar. Som mineral kristalliserar vivianit i det monoklina kristallsystemet. Det utvecklar långa prismatiska kristaller men även fibrer och jordliknande pulveraggregat förekommer. I färskt tillstånd är vivianit först färglös men oxideras mycket snabbt i luft och blir då blå, grön, lila eller blå-svart.
enTE vivianite

svTE volymvågor
svDF seismiska vågor som fortplantas genom en kropp
svRETE ytvågor
enTE volume waves

svTE vridaxel
svFK Riktning kring vilken man kan vrida ett föremål (t.ex. en kristall så att en upprepning av dess position (orientering) sker två, tre, fyra eller sex gånger under ett helt varvs vridning.
enTE rotation axis

svTE vridning
svDF den operativa effekten av en vridaxel
svRETE vridaxel
enTE rotation

svTE vulkan
HONR 1
svDF terrängform vilken utgör översta delen av en mer eller mindre vertikal kanal (tillförselkanal) längs vilken en magma och/eller däri lösta gaser söker sig upp till jordytan
svAN Beroende på magmans kemiska sammansättning och gasinnehåll, och karaktären hos vulkanutbrottet, bildas ett flertal morfologiska typer av vulkaner.
enTE volcano

svTE vulkankägla
svSYTE vulkan
HONR 2
svDF koniskt format berg bestående av lava och/eller pyroklastiskt material, vilket genom vulkanisk aktivitet uppbyggts kring den vulkaniska tillförselkanalens mynning
enTE volcano

svTE vulkaniska bergarter
svFK Begrepp omfattande såväl lavor som pyroklastiter.
svRETE lava, pyroklastit
enTE volcanic rocks

svTE vulkanisk aska
svDF finkornigt (< 2 mm) pyroklastiskt material som består av stelnade lavadroppar och/eller finfragmenterat material från tillförselkanalens väggar
enTE volcanic ash
enSYTE cinder

svTE vulkanisk bomb
svDF stor pyroklastisk partikel (> 64 mm) vilken utslungats i smält tillstånd ur en vulkan och fått en form som väsentligen bestäms av magmans viskositet
enTE volcanic bomb

svTE bomb
svDF rundad, pyroklastisk lavaklump större än 50 mm
svRETE vulkanisk bomb
enTE bomb

svTE vulkanisk breccia
UT -ek’sia
svDF konsoliderat aggregat huvudsakligen bestående av kantiga pyroklaster med storlek > 64 mm (block)
enTE volcanic breccia

svTE vulkanisk båge
svDF kedja av vulkankäglor bildande ett bågformigt topografiskt element, vilket antingen uppträder som en öbåge eller såsom del av ett aktivt orogent bälte
svRETE orogen, vulkankägla, öbåge
enTE volcanic islands arc

svTE vulkanisk gas
svDF gas som utvecklas i samband med vulkanutbrott genom frigörelse från magman
svAN De vanligaste gaserna är vattenånga, koldioxid och svaveldioxid.
enTE volcanic gas

svTE vulkaniskt glas
svDF lava som stelnat så snabbt att någon nämnvärd kristallisation ej hunnit äga rum
svRETE obsidian
svAN En vanlig form av vulkaniskt glas är obsidian.
enTE volcanic glass
enSYTE obsidian

svTE vulkaniskt sediment
svDF avlagring av aska efter vulkanutbrott
svRETE epiklastisk, klastisk bergart, pyroklastisk
svAN Man brukar kalla vulkansediment pyroklastiska, till skillnad från vittringssediment, som benämns epiklastiska eller populärt, klastiska.
enTE volcanic sediment
enSYTE pyroclastic sediment

svTE vulkanism
svDF utströmning vid den fasta jordytan av magma eller fragment därav och/eller gaser frigjorda från magman
enTE volcanism

svTE vulkanit
svFK Ett sammanfattande namn för bergarter bildade på eller nära markytan genom vulkanism, t.ex. lavor och tuffer. Magmatisk ytbergart.
enTE volcanite

svTE vågrippel
svFK Böljeslagsmärken.
enTE wavemark

svTE yngre dryas
svFK Kall fas på norra halvklotet under kvartärtiden, i slutet av den senaste istiden, ca 12 800--11 600 år före nutid.
enTE younger dryas

svTE Yoldiahavet
svFK Det första brackvattensstadiet i Östersjöns utvecklingshistoria efter den senaste nedisningen. Havet har fått sitt namn efter ishavsmusslan Yoldia arctica (numera benämnd Portlandia arctica). Yoldiahavet uppkom för ca 11 600 år sedan när Närkesundet blev isfritt och Östersjöbassängen (då Baltiska issjön) fick kontakt med det stigande Västerhavet. Landhöjningen var dock intensiv vid den tiden och Närkesundet blev snart grundare och för ca 10 700 år sedan hade Östersjöbassängens vatten åter blivit helt sött. Ancylussjön tog vid. Under perioden utgjorde Sydsverige, Danmark, Bornholm, och norra Tyskland ett sammanhängande landområde, vilket bl.a. visas av de tallstubbar som hittats på botten, ned till 40 m djup i Stora Bält och i Hanöbukten.
enTE Yoldia sea

svTE ytbergarter
svAVTE suprakrustalbergarter
svAVTE suprakrustalbildningar
svFK Bergarter som bildats på Jordens yta. Hit hör dels vulkaniska bergarter och dels sedimentära bergarter som bildats genom avsättning av partiklar i vatten eller luft. Även kemiskt utfällda sedimentbergarter finns.
enTE supracrustal rocks
RIAN Tidigare definition, under ytbergarter: ’bergartsbildningar som avsatts på jordytan, dvs. vulkaniter och sedimentbergarter’/HNI

svTE ytmorän
svDF moränavlagring vars material fraktats på ytan eller i det inre av en glaciär, alternativt en inlandsis, och som vid isens bortsmältning kommit till avsättning såsom en luckrare morän på ett underlag av berg eller bottenmorän
enTE ablation till

svTE yttextur
svDF utseendet hos sedimentkornens yta ( t.ex. polerad, gropig, repad m.m.)
enTE surface texture

svTE ytvågor
svDF seismiska vågor som fortplantas utmed ytan hos en kropp
svRETE volymvågor
enTE surface waves

svTE zinkblände
svFK Ett sulfidmineral med en karakteristisk hartsliknande glans. Rent zinkblände kan vara gult eller färgat brun av järn [(Zn,Fe)S] -- ju mer järn desto mörkare färg. Det finpulvriserade mineralet är tydligt brunt och att bestämma streckfärgen är en karakteristisk och enkel test. Zinkblände uppträder ofta tillsammans med andra sulfidmineral och en särskilt viktig följeslagare är blyglans. Övriga zinkmineral anses ha bildats genom oxidation av primärt zinkblände. Av dessa må nämnas zinkit ZnO, franklinit Zn(FeO&#x2082;)&#x2082;, zinkspat (ädelgalmeja eller smithsonit) ZnCO&#x2083; och hemimorfit (kiselgalmeja) Zn&#x2084;(OH)&#x2082;Si&#x2082;O&#x2087; &#x00B7; H&#x2082;O. Bortsett från zinkblände, som kan uppträda under reducerande förhållanden är de flesta av de övriga mineralen alldeles för lättlösliga för att bevaras i marken under längre tider. Zinkblände är det viktigaste zinkmineralet.
enTE sphalerite

svTE zirkon
svFK Gul- eller brunaktigt, mycket hårt (7½ i Mohs’ skala), tetragonalt mineral med sammansättningen ZrSiO&#x2084;. Zirkon förekommer i sura magmabergarter men även i metamorfiter. Mineralet bildar zirkonmalm i form av vaskförekomst. Mycket resistent mot vittring.
enTE zircon

svTE ådergnejs
svDF hög- till ultrametamorf bergart vilken karakteriseras av oregelbunden lagring bestående av alternerande ljusa och mörka skikt
svRETE amfibol, slirgnejs
svAN De ljusa skikten domineras av kvarts och/eller fältspat, medan de mörka innehåller avsevärda mängder biotit och eventuellt även andra mörka mineral, som amfibol.
enTE veined gneiss

svTE ås
svFK Begrepp använt dels om en rullstensås eller glacifluvial avlagring med ryggform, dels om en berggrundsmorfologisk företeelse i geografiska namn, en höjdrygg vilken i vissa fall kan vara en horst, såsom fallet är med de skånska åsarna. I geologiskt hänseende bör beteckningen ås för en horst undvikas.
svRETE horst, rullstensås
enTE esker

svTE älvvall
svDF låg rygg av sand och finkornigare material avsatt i en innerkurva hos en meandrande flod
svRETE levé
enTE point bar